601 Deputerad—Derain 602 Kammar-ekonomi- och kommersde-p u t a tionen, så kallad fr. o. m. riksdagen 1731; hette 1726—27 ekonomi- och kom-mersdeputationen. Till denna d. hörde bl. a. ärenden om kammarverket, lantbruk, städerna och inrikeshandeln, skogsväsen m. m. Lan t- och sjömilitie-ekonomide-p u t a tionen, sammanslagen 1726—27 av en ”krigsdeputation” och en ”amiralitetsdeputation” (båda vid 1723 års riksdag). Den behandlade sådana försvarsfrågor, som ej ansågos böra hemlighållas (de hemliga gingo till sekreta utskottets def ensionsdeputation). Protokollsdeputationen (från 1734 alla riksdagar utom 1742—43) granskade hovrätters, kollegiers, konsistoriers, sedermera även flera andra myndigheters protokoll. Sekreta deputationen (fr. o. m. riksdagen 1723) granskade rådsprotokollen men lämnade 1726 utrikesprotokollen åt sekreta utskottet och 1738 protokollen i justi ti eärenden åt justitie-deputationen. Denna d. behandlade även klagomål över tjänstetillsättningar. Tulldeputationen (fr. o. m. 1723). Vid ett flertal riksdagar förekom en b e v i Ilning s- (el. kontributions-) deputation. — Stora (el. större) sekreta deputationen bestod av sekreta utskottet, förstärkt med 25 bönder el. med sekreta deputationen. Sådan förstärkning anlitades, när man ville ge de från sekreta utskottet utestängda bönderna del av något i detta behandlat viktigare ärende. Stånden valde ibland tillfälliga d., t. ex. en sekret d. 1720 om tronombytet m. m. èn placeringsdeputation 1723 om efter kriget hemkomna officerares placering, en ecklesiastik d. vid riksdagen 1726—27 m. fl. För upprätthållande av förbindelser mellan stånden inbördes och med regeringen tillsattes ideligen smärre d. Sekreta utskottet utsåg en mängd egna d. Bland dem märkas bankodeputationen (vid alla riksdagar), defensionsdeputationen (från 1726—27; 1723 tillsatt av stånden efter utskottets förslag), mindre sekreta deputationen för behandling av utrikesärenden, fr. o. m. riksdagen 1726—27 även för granskning av rådets utrikesprotokoll, och en s t a t s d e p u-tation (från 1726—27) för ärenden om statsverket. Tid efter annan utsåg sekreta utskottet mera tillfälliga d., t. ex. en myntdeputation. Ständernas mellan riksdagarna fungerande kommittéer kallades omväxlande ”kontor”, ”kommissioner” och ”deputationer”. Om den på Karl XII:s tid inrättade u p p-handlingsdeputationen se d. o. Deputerad (fr. député, av lat. deputätus, utvald), ombud, fullmäktig, medlem av församling el. korporations styrelse, särskilt folkrepresentant i konstitutionella stater, medlem av den folkvalda deputeradekammaren. Om d. i riksbanken, se Bankofullmäktige. Depå el. depot (fr. dépöt), förrådsrum, ne-derlagsplats, förvaringsställe, upplag, t. ex. 1 i v s-medelsdepåer, remontdepåer, vapendepåer; deposition i bank. Vid mobilisering el. då förstärkt försvarsbe-redskap anbefalles, bildas mobilisering s-depåer, omfattande all den personal, ammunition, materiel m. m., som ej ingå i el. utnyttjas av de fält- och lokalförsvarsförband, vilka mobiliserats av ett fredstruppförband. För att underlätta mobiliseringen kan förbandsutrustningen provisoriskt läggas ut i mindre depåer — fältdepåer. Vid d. handhaves personalredovisningen samt sker utbildning av olika kategorier ersättningspersonal till förbanden. Dessa sammanfogas i vissa fall i förband, depåtrupper. För att i vissa fall snabbare förmedla tillförsel av personal att ersätta avgång vid mobiliserade förband kunna etappdepåer för olika truppslag vara upprättade omedelbart bakom fronten. — Se vidare örlogsdepå. Depåfartyg, moderfartyg, i örlogsflotta ingående specialfartyg, vilka tjäna till förlägg-ningsplats för besättningarna på ubåtar, kustba-serade flygplan m. fl., när dessa icke äro i verksamhet, och å vilka reservförråd av ammunition, bränsle och proviant äro upplagda. D. utgöras antingen av gamla stridsfartyg el. av ombyggda handelsfartyg. D. i svenska flottan är numera endast ”Patricia”. Depåfynd (jfr Depå) kallas sådana antingen i fast mark el. i en mosse el. sjö avsiktligt nedlagda fornfynd. Den märkligaste gruppen utgöra offerfynden, ägnade antingen de döda el. gudomliga makter. Depåfästning, se Förrådsfästning. De Quincey [da k(oi'nsi], Thomas, engelsk författare (1785—1859). Det är särskilt i stilen, som D:s värde ligger; hans prosa i t. ex. ”Sus-piria de profundis” (1845) el. ”Daughter of Lebanon” har ännu klassiskt rykte. D:s ”Confessions of an English opium-eater” (1822; ”En opiumäta-res bekännelser”, 1926), som skildrar hans eget liv under missbruket av opium, inverkade bl. a. på Baudelaire. Hans essäer omfatta de mest olika ämnen, historiska, filosofiska, politis ka, nationalekonomiska och estetiska. Hans område sträckte sig från humoristiska och ironiska stycken ända till skildringar av hemskt visionära sinnestillstånd. — Biogr. av S. Salt (1904), H. Rich-ter (1924), E. S. West (1936) och J. C. Metcalf (1940). . Derain [darä'], André, fransk målare (f. 1880). Under 1900-talets första år slöt sig D. till fauvisternas av van Gogh inspirerade våldsamma färgkonst. Omkr. 1908 närmade han sig kubisterna, och i hans stora figurmålningar från de följ, åren blandas intryck från Cézanne, negerskulptur och kubismens fasettstadium. Efter i:a världskriget framträdde D. med ett form-