Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Determinant - Determination - Determinativ - Determinera - Determinism - Detet - Det gemensamma livets bröder - Det-går-an-striden - Detmold - Det Nya Sverige, tidskrift för nationella spörsmål - Detonation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Determination—Detonation
642
ajx+bjY = Uj
a2x + b2y = u2,
erhålles vid lösning
_ Ujb2—u2bt
a^b2 ^2^1
y _u2a—uta2
aib2 a2bj.
Den gemensamma nämnaren, vars termer
utgöras endast av produkter av de obekantas
koefficienter, kallas systemets determinant och
betecknas korteligen med
I an bt|
I a2> ^2 i •
Även de två täljarna äro determinanter och
identifieras med nämnaren därigenom, att man
i den första sätter ap a2 och i den andra b1( b2
i st. f. u1( u2. Detta lagbundna förhållande
mellan de obekanta och deras koefficienter i en
ekvation av första graden gav uppslaget till den
teori, som kallas determinantteorien
och vars förnämsta uppgift är att giva en
systematisk regel för elimination mellan
ekvationerna i ett lineärt ekvationssystem.
Determinan-terna äro uppfunna av Leibniz och sedan
självständigt av Cramer. Den fullständiga teorien är
utbildad av Cauchy, varjämte Jacobi visat dess
ofantliga nytta och vikt inom de flesta delarna
av matematiken. Determinantteorien har senare
utvidgats till att omfatta ekvationssystem med
oändligt många obekanta.
Determination, inom logiken det
bestämmande av ett begrepp, varigenom dess -innehåll ökas,
medan däremot omfånget inskränkes. Motsatsen
är abstraktion.
Determinativ [el. -te’r-] (nlat. determinatwus),
bestämmande. — D. pronomen kallas stundom
pronomen, som hänvisar på följ, bisats.
Determinéra (lat. determinäre), bestämma,
fastslå.
Determini’sm (av lat. determinäre, begränsa,
bestämma), den åskådning, som förnekar, att
människans vilja är fri. Motsatsen till d. är
indeterminism. Enligt denna senare äger
viljan valfrihet, d. v. s. förmågan att självständigt
välja mellan olika motiv. Det är framför allt
moraliska och praktiska intressen, som betinga
antagandet av indeterminism. Denna leder
emellertid till betänkliga konsekvenser. För att en
vilja skall kunna äga frihet, måste den vara
absolut självständig. Antar man viljans frihet,
måste man därför antaga, att det ges en stor
mångfald ursprungliga väsen, som alla äro
självständiga. Men en dylik teori strider mot vanliga
filosofiska föreställningssätt, enligt vilka hela
verkligheten skall förklaras ur en el. ett fåtal
högsta principer. Vidare strider indeterminismen
mot kausallagen. Det kan också påpekas, att när
man påstått, att straffet saknar mening, om
viljan icke är fri, så förbiser man, att endast om
viljan är orsaksbunden, finnes garanti för att
straffet och straff hotet skapa en fruktan, som
motverkar de brottsliga tendenserna.
NF V — 2i
De olika deterministiska teorierna
överensstämma i antagandet, att det icke ges någon
fri vilja; för övrigt förenas under d:s namn en
mångfald skiftande uppfattningar. Man har även
på många olika sätt sökt medla mellan d. och
dess motsats. Det mest intresseväckande försöket
har gjorts av Kant, som antar, att människan
framträder i två livsformer, en tidlig, empirisk,
och en otidlig, intelligibel. Såsom tidlig är
människans vilja ofri, bestämd av i tiden föregående
orsaker. Men bakom den tidliga karaktären
krä-ves en otidlig, intelligibel, och denna tänkes fri.
Denna Kants teori har givit uppslag åt det
moderna tänkandet, som intensivt sysselsatt sig med
frihetsproblemet. Emot den naturvetenskapliga
uppfattningen, enligt vilken människans själsliv
endast är ett moment i naturen, ha många
moderna filosofer hävdat, att det jämte det
nödvändiga även ges ett frihetens rike, som lyder
sina säregna lagar och som är föremål för
kultur- och andevetenskaperna.
Detet (ty. das Es), Freuds beteckning på det
mest primitiva hos människan, själens
underjordiska drifter och ursprungligaste instinkter.
Det gemensamma livets bröder, se Bröder.
Det-går-an-striden, den häftiga litterära fejd,
som framkallades av C. J. L. Almquists
berättelse ”Det går an” (1839). Jfr Almquist, sp.
354-
De’tmold [-målt], huvudstad i Lippe i v.
Tyskland, vid foten av ö. Teutoburgerwald;
23,000 inv. Slott från 1400- och 1500-talen;
mu-séer, bibliotek. Utgångspunkt för turisttrafiken
till Teutoburgerwald.
Det Nya Sverige, tidskrift för
nationella spörsmål, svensk politisk tidskr. 1907
—28, grundad av Adrian Molin och utg. av
honom t. o. m. 1926, sedan 1915 tills, m. i tur och
ordning V. Langlet, A. Forssell och G. Olsson.
Urspr. avsedd att verka för en nationell
samlings-politik utvecklades tidskr. snart i högerriktning
och var under 1 :a världskriget närmast ett
organ för aktivisterna. 1926 förflyttades D., som
erhållit kontakt med den nationella
ungdoms-rörelsen, till Lund; fr. o. m. 1927 var G. Olsson
ensam dess red. Tidskr. blev 1928 organ för s.
distriktet av Sveriges nationella ungdomsförbund
men nedlades s. å. i samband med en
omorganisation av dettas publicistiska verksamhet.
Detonation, eg. explosion med knall; ett
explosivämnes plötsliga förbränning, varvid ett
permanent tryck- och temperaturtillstånd
fortplantar sig genom explosivämnet med konstant
hastighet, den s. k.
detonationshastig-heten. Den uppgår hos bergssprängämnen
(dynamit m. m.) till 2,000—4,500 och hos moderna
projektilsprängämnen till 5,000—8,000 m/sek. För
fullständig d. fordra de flesta sprängämnen dels
ett visst yttre tryck, dels en relativt stor
energitillförsel, i n i 11 e r i n g. Denna åstadkommes i
regel genom d. av ett s. k. initialsprängämne el.
tändämne (t. ex. knallkvicksilver el. blyazid),
oftast jämte pressad trotyl el. tetryl, inneslutet i
en sprängkapsel. Genom tändämnets d. erhåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
