Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dies iræ - Diesis - Diespiter - Diesterweg, Adolf - Diet - Dietrich, Albrecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Diesis—Dieterich
706
D. blev före 1385 av kyrkan upptagen som
sekvens i själamässan. — D. har översatts till sv.
samt ingår i Sv. psalmboken (nr 609) med
latinsk och svensk text.
Di’esis, grek., liten intervall, som uttrycker
skillnaden mellan stor och liten halvton
(förhållandet 128:125). Jfr Dièse.
Dièspiter, lat. (av di’es, dag, och pater,
fader), ”dagens (ljusets) fader”, ett av Jupiters
tillnamn.
Diesterweg [di’starvèk], Adolf, tysk
pedagog (1790—1866). Han blev seminarierektor
i Mörs 1820, i Berlin 1833 och en av de
ledande personligheterna inom den preussiska
lärar-världen. Han anslöt sig småningom till
Pestaloz-zis grundtankar, som han sökte omsätta i liberal
anda. Han uppträdde som motståndare till
vulgärrationalismens religionsundervisning men även
till en konfessionellt betonad sådan. För sina
åsikter försattes han 1847 ur tjänstgöring,
erhöll 1850 avsked med pension och verkade
därefter som skriftställare, liberal politiker samt
organisatör av folkskollärarkåren. — Utrustad
med glänsande
begåvning som lärare och
läroboksförfattare, har
han haft
utomordentlig betydelse för tysk
folkskolepedagogik.
Hans ”Wegweiser zur
Bildung für deutsche
Lehrer” (1834) är
delvis övers, också till sv.
1900 och 1904. Från
1827 utgav han
Rhein-ische Blätter für
Er-ziehung, som blev
huvudorganet för
folkskolans framåtsträvan
de krafter. I ”Bemerkungen und Ansichten”
(1838) gisslade han den då moderna
växelundervisningen. D:s ideal var en nationell och
religiöst-etisk folkbildning. — Litt.: F. Berg,
”Folkbildningspolitikern A. D.” (1890); R. Barth,
”A. D., der wahre Jünger Pestalozzis” (1910).
Dièt (fr. diète, av grek. di’aita,
levnadsord-ning) betecknar i vidsträcktare bemärkelse en
med avseende på hälsans fordringar iakttagen
ordning i levnadssätt. I den moderna medicinen
har d. vanl. en mindre omfattande betydelse och
brukas för att beteckna en på visst sätt i
terapeutisk (sj ukdomsbotande) avsikt anordnad
näring.
I sin vanliga blandade kost intar människan
vid måttligt arbete i runt tal en energimängd
per kg om 40 kal., efter individens
levnadsförhållanden fördelade på olika sätt på äggvita,
kolhydrat och fett. En i terapeutisk avsikt
vidtagen reglering av näringen kan gälla såväl
födans totala mängd och dess sammansättning av
olika näringsämnen som dess sammanställning av
olika födoämnen (mjölk, bröd, potatis, kött etc.).
En mångfald variationer låter alltså tänka sig
och finnes också. D. har tidigare intagit en
myc-NF V — 23
ket framskjuten plats i läkekonsten men har i
våra dagar fått starkt minskad användning.
Behandling med d. förekommer bl.a. vid magsår,
mag- och tarmkatarr, sockersjuka, gikt,
njursjukdomar och fetma.
En minskning av födans kolhydratmängd
brukas framför allt vid sockersjuka. Då kolhydraten
reducerats till det minsta möjliga — en
ytterlighet, som efter insulinets upptäckt ej behöver
tillgripas —, talar man om äggvite-f ettdiet
el. absolut diet. Den är vanl. liktydig
med en kost, så gott som uteslutande
sammansatt av födoämnen från djurriket (kött, ägg, ost,
fett). — Raka motsatsen härtill utgör den
vegetariska dietformen, i vilken
huvudmassan av näringen tages från växtriket och
som utmärkes av ringa äggvite- men stor
kolhydratrikedom, vilken brukas, där en minskad
urinämnes- och urinsyreproduktion är önskvärd.
(I kött, lever, blod, hjärna, bräss, fisk finnes
näml, betydligt mycket mera urinsyrebildande
äggvitekroppar än i vegetabilisk äggvita; i mjölk
och ost finnas endast spår av sådan äggvita.)
Denna d. kan således vara lämplig vid vissa
former av njurlidanden och gikt. Vidare verkar
en sådan näring genom sin stora volym fort
mättnad, ©ch genom sin rikliga halt av
osmält-bar cellulosa retar den till tarmperistaltik. En
lämpligt avvägd vegetarisk d. kan således med
fördel användas som kur mot korpulens i
förening med förstoppning.
Undernäringskurer
(avmagrings-och reduktionskurer) ha till ändamål
att befria kroppen från ett betungande fettlager,
utan att kroppens muskelbestånd därvid lider
något avbräck. I dem ges äggvita i vanlig
el. ökad mängd, medan kolhydrat och fett i
olika grad minskats.
Vid g ö d k u r tillgriper man kaloririk d.
med rikliga mängder fett och lättsmälta
kolhydrater, framför allt socker.
Feberdiet. Vid akuta febrar är
ämnesomsättningen förhöjd med i runt tal 10—20%
över sin normala storlek. Det är i synnerhet
kroppens äggvitesubstanser (muskler, körtlar),
som lämna materialet till denna rikligare
förbränning. I praktiken går det ej för sig att
genom riklig äggvitenäring fullständigt skydda
den febersjuka kroppen från äggviteförlust, men
man kan genom måttliga äggvite- och rikliga
kolhydrat-(socker-) mängder i födan högst
betydligt inskränka feberkonsumtionen och sålunda
uppehålla den sjukes krafter utan att höja el.
förlänga febern men betydligt förkorta
rekon-valescensen.
D i è t i s k, som har avseende på d.;
överensstämmande med en viss fastställd ordning för
levnadssättet, särskilt i fråga om näringen.
Dieterich [dftarik], Albrecht, tysk
filolog (1866—1908), prof, i Heidelberg 1903. D.
ägnade sig främst åt den lägre grekiska
folkreligionen och mysteriefromheten; i sitt mest
bekanta arbete, ”Mutter Erde” (1905), har han
sökt påvisa, huru jorden som den allfödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
