- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
725-726

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikesgrävmaskiner - Dikesren - Dikes-rör, -skopa - Dikesspade - Dikesöga - Diklin - Dikloramin, p-toluensulfodikloramid - Diklordietylsulfid - Dikloretylen - Dikning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

725 Dikesren—Dikning 726 arbetande i dikets tvär riktning. För upptagning av täckdiken, kabelgravar etc. kan användas samma maskin, försedd med smal grävskopa, som arbetar i dikets längdriktning. Speciella täck-dikesgrävmaskiner äro konstruerade som pater-nosterverk med grävskopor på kedja el. hjul. Dikesren, den oplöjda kanten invid öppet dike. Dikes-rör, -skopa, se Dikning. Dikesspade, spade för uppgrävning av täckdiken; finns av olika bredd för den olika, nedåt avtagande dikesbredden. Dikesöga, se Dikning. Diklin (av grek, di, dubbelt, och kline, bädd) kallas en växt med enkönade blommor. Dikloramin, p-t oluensulfodiklora-m i d, CHs. CbH4 . SO2NCI2, vitt kristalliniskt pulver med en halt av aktiv klor av 28—29 °/o, lättlösligt i klorerade kolväten, användes som blekmedel i textilindustrien, som desinfektionsmedel för vatten och som saneringsmedel för senapsgas. Diklordietylsulfid [-å'r-], se Senapsgas. Dikloretylén [-ä'r-], C2H2C12, ett inom kemiska industrien mycket använt lösnings- och extrak-tionsmedel för fetter och oljor m. m., enär det har låg kpt (c:a 550). Dikning, åtgärder, som avse bortledande av för växtligheten skadligt el. överflödigt ytvatten samt sänkande av grundvattennivån till lämpligt djup. D. kan utföras enl. två olika metoder, näml, öppen d. och täckdikning. — Vid öppen d., som är den ursprungliga metoden, ingå i dikessystemet (se fig.) ett flertal olika slag av diken. Vattnet upptages på åkern av parallellt löpande t e g d i k e n (a) och uppsamlas från dessa av avskärningsdiken (b), vilka i sin tur avlämna vattnet till a v 1 e d-n i n g s d i k e n (c). Back-, kant- el. 1 a g g-diken (d), vilkas uppgift är att avgränsa åker från icke odlad mark samt hindra överflödigt vatten att rinna in över åkern, avge även sitt vatten i avledningsdikena. Dessa senare utmynna i avloppsdiken (e). Dikena i ett öppet dikessystem göras av sparsamhetsskäl ej djupare än som är nödvändigt för erhållande av tillräckligt fall och för erforderlig sänkning av grundvattenståndet. Bredden på dikena beror på jordens beskaffenhet. — Den öppna d. ersättes numera i stor utsträckning av rör- el. täck-dikning. Härigenom erhålles en j ämnare Täckdikningsredskap. överst olika dikesspadar, s. k. slungor, samt skyffel (t. h.); därunder dikesskopa (t. v.) och rörhammare. Nedtill skjutskopa (t. v.) och rörkrok. torrläggning, det hinder, som de öppna dikena utgöra för bearbetningen, bortfaller, jordutrymme vin-nes, och dikes-syste'-nets underhåll minskas. Vid täckdikning uppsamlas vattnet från åkern först i parallellt löpande sug-diken, vilka utmynna i ett större s. k. s t a m d i k e. Detta avlämnar genom ett d i-k e s ö g a vattnet i avloppsdike. Sugdikena kunna läggas antingen längs det bästa fallet, längsdränering, el. snett över starkaste fallet, tvärdränering. Avståndet mellan sugdikena måste anpassas efter jordens genomsläppighet. På lerjordar med dålig genomsläppighet läggas sugdikena på endast c:a 10 m avstånd från varandra, på sand och mossjordar däremot på ända till 30 m. Även täckdik-ningens djup är beroende av jordmånen. Man bör sträva efter att fallet ej blir mindre än 2:1,000, då slammet eljest lätt avsätter sig i ledningarna. Fallet bör dessutom göras så jämnt som möjligt. Numera användas för täckdikning mest brända dikesrör av tegel i längder av 30 cm (1 fot). Dessa nedläggas medelst en rörkrok med långt skaft i en sträng i dikets botten, varvid vattnet intränger i ledningen genom fogarna. Innan rören läggas ned, avjämnas bottnen med en dikesskopa. Rören tillverkas i ett flertal olika dimensioner: 1 V2, 2, 2 V2, 3, 4 o. s. v. upptill 10 tum. Större rör göras numera ofta av betong. Sammankoppling av sugdiken och stamdiken skedde förr genom att det mindre röret höggs in i det större. Numera tillverkas grenrör för ändamålet. I stora dräneringssystem insättas i stamdikena s. k. slambrunnar (d i k e s b r u n n a r), lämpligen vid ett fallbrott. För uppgörande av plan för större dränering erfordras anlitande av särskild fackman. Såväl hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter och vandringsrättare som lantbruksingenj ö-rerna stå härvid till tjänst. Dessa upprätta på uppdrag av jordbrukare fullständig dränering s p 1 a n med karta, beräknade rördimensioner, materialåtgång m. m. Bland andra drä-neringsmaterial må nämnas trä, sten och ris. Trä kan användas antingen i form av stångel. gärdseldiken el. i form av rör el. trummor. I förra fallet nedläggas kluvna stäng

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 14 16:49:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free