795 Djenne—Djof 796 Djibouti. mars och 17—19 april 1917. Han återvände dec. s. å. till Konstantinopel som marinminister. Hösten 1918 flydde D. till Tyskland och verkade senare i Afghanistan. Han mördades i Tiflis av en armenier. D:s memoarer för åren 1913—19 utkommo 1922 i eng. och ty. uppl. D je'nne el. D j änn a, arab., ”trädgård”, muhammedanernas paradis, i koranen även kallat djenät adn, ”edens lustgårdar”, djennet el-chuld, ”evighetens lustgård”, djennät el-firdaus, ”paradisets lustgårdar”. Djenné, stad i Fr. Västafrika, 360 km s. v. om Timbuktu, nära Nigers biflod Bani; 5,000 inv. Gammal viktig handelsplats. Djerablüs, se Karkemisj. Dje'rba, ö i Medelhavet, i Gabèsviken invid Tunisiens kust; 1,050 km2, över 40,000 berbiska inv. ön är välodlad och har vackra trädgårdar, palm- och olivlundar. Huvudort Houmt-Souk. D. hette under forntiden Meninx; kallades även Lotophagitis (lotusätarnas land). Djerid, saltträsk i Tunisien, se Chott. Djibouti [-bö'-], J ib ut i, huvudstad i Franska Somaliland, vid Adenvikens inre del (Tadjou-raviken); 17,000 inv. över D. och järnvägen D. —Addis-Abbeba går största delen av Etiopiens handel. Den rymliga hamnen anlades 1888; 1946 anlöptes den av 1,278 handelsfartyg (de flesta segelfartyg). Saltutvinning. Djidda (D j e d d a), stad i Hidjaz, Saud-Arabien, vid Röda havet; omkr. 30,000 inv. Är hamnstad för Mecka (omkr. 95 km ö. därom). Huvudhamn för pilgrimstrafiken. Dit leder sedan 1941 en asfalterad bilväg med busstrafik. Det centrala D. har trånga gator mellan höga stenhus, men utanför stadsmuren finnes en stor samling hyddor, befolkad av negrer från alla delar av det muhammedanska Afrika. Staden har myllrande basarliv och omfattande handel. Djidjedli, stad i ö. Algeriet, vid Medelhavet, 85 km n. v. om Constantine; c:a 10,000 inv. Kork- och vinexport. Djihäd, arab., kamp, strid, särskilt mot islams fiender. ”Det heliga kriget”, striden mot de otrogna, påbjudes uttryckligen på flera ställen i koranen och betraktas därför som en religiös plikt. Var och en, som stupar i striden för islams sak, anses säker om paradiset. Djilo'lo, D j a i 1 o 1 o, Halmahera, den största ön bland Moluckerna; c:a 18,000 km2. Dji'ngis-kän (Djingis khän), mongolisk härskare (1167—1227). D., vars egentliga namn var Temudjin, var son till en mongolhövding. Sedan D. under en rad av fälttåg i grund kuvat sina stamfränder och 1206 antagit titeln D j i n-gi s-kan samt 1207—08 besegrat tanguterna vid Kinas västgräns, började han planera ett fälttåg mot det nordkinesiska riket. Detta sattes i scen 1211—18 och säges ha kostat Kina 18 mill. människor. Därefter vände sig D. västerut och angrep (1219) sultanen Muhammed av Chorezm, vars väldiga rike snart dukade under för mongolarméerna. Utrotningskriget fördes skoningslöst, och rikets stora städer jämnades med jorden. Förföljandet av sultanens son förde D. till stranden av Sind, varifrån han 1223 bröt upp och tågade norrut till Mongoliet. Anländ dit, nåddes han av säkra underrättelser om tanguternas och kinesernas uppror. Han tågade själv (febr. 1226) mot tanguterna men avled, innan han fullständigt hunnit underkuva dem (aug. 1227). Under tiden hade hans fältherrar framträngt ända till Dnjepr och i grund besegrat ryssarna 1224. — Orsakerna till D:s sagolika framgångar äro att söka i hans eget krigarsnille, hans generalers duglighet, mongolernas överlägsna militära organisation och hans motståndares splittring och svaghet. D:s framfart präglas av omänsklig hänsynslöshet, grymhet och kulturfientlighet. Till hans bättre egenskaper må räknas ordhållighet och vänfasthet. — Monogr. av H. Lamb (1929), B. Y. Vladimirtsov (1930), F. Grenard (1935), R. Fox (1936) och P. Grousset (1941). Djinn, arab. (möjl. av lat. ge'nius), ett slags andeväsen, som spela en synnerligen betydande roll i muhammedanernas vidskepliga föreställningar. I koranen omtalas de på flera ställen. Enl. folktron äro de skapade av eld och till sin natur dels goda, dels onda. D. anses ofta i synlig måtto uppenbara sig på jorden och utmärka sig genom sin utomordentliga skicklighet i konster och hantverk. Djof, e d-D. (D j a u f, D j o u f), arab., sänka el. depression, namn på oaser i Arabien och Nordafrika. — 1) Oasgrupp i n. Arabien mellan Djingis-kan. Handskrifts-målning.