Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djemal pascha, Ahmed - Djenne el. Djanna - Djenné - Djerablus - Djerba - Djerid - Djibouti, Jibuti - Djidda (Djedda) - Djidjelli - Djihad - Djilolo, Djailolo, Halmahera - Djingis-kan (Djingis khan) - Djinn - Djof, ed-Djof (Djauf, Djouf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Djenne—Djof
796
Djibouti.
mars och 17—19 april 1917. Han återvände dec.
s. å. till Konstantinopel som marinminister.
Hösten 1918 flydde D. till Tyskland och verkade
senare i Afghanistan. Han mördades i Tiflis av
en armenier. D:s memoarer för åren 1913—19
utkommo 1922 i eng. och ty. uppl.
D je’nne el. D j änn a, arab., ”trädgård”,
muhammedanernas paradis, i koranen även kallat
djenät adn, ”edens lustgårdar”, djennet el-chuld,
”evighetens lustgård”, djennät el-firdaus,
”paradisets lustgårdar”.
Djenné, stad i Fr. Västafrika, 360 km s. v.
om Timbuktu, nära Nigers biflod Bani; 5,000
inv. Gammal viktig handelsplats.
Djerablüs, se Karkemisj.
Dje’rba, ö i Medelhavet, i Gabèsviken invid
Tunisiens kust; 1,050 km2, över 40,000 berbiska
inv. ön är välodlad och har vackra trädgårdar,
palm- och olivlundar. Huvudort Houmt-Souk.
D. hette under forntiden Meninx; kallades även
Lotophagitis (lotusätarnas land).
Djerid, saltträsk i Tunisien, se Chott.
Djibouti [-bö’-], J ib ut i, huvudstad i
Franska Somaliland, vid Adenvikens inre del
(Tadjou-raviken); 17,000 inv. över D. och järnvägen D.
—Addis-Abbeba går största delen av Etiopiens
handel. Den rymliga hamnen anlades 1888; 1946
anlöptes den av 1,278 handelsfartyg (de flesta
segelfartyg). Saltutvinning.
Djidda (D j e d d a), stad i Hidjaz,
Saud-Arabien, vid Röda havet; omkr. 30,000 inv. Är
hamnstad för Mecka (omkr. 95 km ö. därom).
Huvudhamn för pilgrimstrafiken. Dit leder
sedan 1941 en asfalterad bilväg med busstrafik.
Det centrala D. har trånga gator mellan höga
stenhus, men utanför stadsmuren finnes en stor
samling hyddor, befolkad av negrer från alla
delar av det muhammedanska Afrika. Staden har
myllrande basarliv och omfattande handel.
Djidjedli, stad i ö. Algeriet, vid Medelhavet,
85 km n. v. om Constantine; c:a 10,000 inv.
Kork- och vinexport.
Djihäd, arab., kamp, strid, särskilt mot islams
fiender. ”Det heliga kriget”, striden mot de
otrogna, påbjudes uttryckligen på flera ställen
i koranen och betraktas därför som en religiös
plikt. Var och en, som stupar i striden för
islams sak, anses säker om paradiset.
Djilo’lo, D j a i 1 o 1 o, Halmahera, den
största ön bland Moluckerna; c:a 18,000 km2.
Dji’ngis-kän (Djingis khän), mongolisk
härskare (1167—1227). D., vars egentliga namn
var Temudjin, var son till en mongolhövding.
Sedan D. under en rad av fälttåg i grund kuvat
sina stamfränder och 1206 antagit titeln D j i
n-gi s-kan samt 1207—08 besegrat tanguterna vid
Kinas västgräns, började han planera ett
fälttåg mot det nordkinesiska riket. Detta sattes i
scen 1211—18 och säges ha kostat Kina 18 mill.
människor. Därefter vände sig D. västerut och
angrep (1219) sultanen Muhammed av Chorezm,
vars väldiga rike snart dukade under för
mongolarméerna. Utrotningskriget fördes skoningslöst,
och rikets stora städer jämnades med jorden.
Förföljandet av
sultanens son
förde D. till stranden
av Sind, varifrån
han 1223 bröt upp
och tågade norrut
till Mongoliet.
Anländ dit, nåddes
han av säkra
underrättelser om
tanguternas och
kinesernas uppror.
Han tågade själv
(febr. 1226) mot
tanguterna men
avled, innan han
fullständigt
hunnit underkuva dem
(aug. 1227).
Under tiden hade
hans fältherrar framträngt ända till Dnjepr
och i grund besegrat ryssarna 1224. —
Orsakerna till D:s sagolika framgångar äro att
söka i hans eget krigarsnille, hans generalers
duglighet, mongolernas överlägsna militära
organisation och hans motståndares splittring och
svaghet. D:s framfart präglas av omänsklig
hänsynslöshet, grymhet och kulturfientlighet. Till
hans bättre egenskaper må räknas ordhållighet
och vänfasthet. — Monogr. av H. Lamb (1929),
B. Y. Vladimirtsov (1930), F. Grenard (1935),
R. Fox (1936) och P. Grousset (1941).
Djinn, arab. (möjl. av lat. ge’nius), ett slags
andeväsen, som spela en synnerligen betydande
roll i muhammedanernas vidskepliga
föreställningar. I koranen omtalas de på flera ställen.
Enl. folktron äro de skapade av eld och till sin
natur dels goda, dels onda. D. anses ofta i
synlig måtto uppenbara sig på jorden och utmärka
sig genom sin utomordentliga skicklighet i
konster och hantverk.
Djof, e d-D. (D j a u f, D j o u f), arab., sänka
el. depression, namn på oaser i Arabien och
Nordafrika. — 1) Oasgrupp i n. Arabien mellan
Djingis-kan.
Handskrifts-målning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
