Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dreyfusprocessen - Dreyse, Nicolaus von - Driault, Édouard - Dribbling - Drickspengar - Dricksvatten - Driesch, Hans - Drieu La Rochelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Dreyse—Drieu La Rochelle
18
tjänst, men Henry och Du Paty bistodo honom
hemligen. Större delen av pressen tog
Ester-hazys parti, och en krigsrätt frikände honom
enhälligt ii jan. 1898.
Flera ”intellektuella” slöto sig till tanken på
revision av domen över Dreyfus. I tidningen
Aurore skrev É. Zola 13 jan. 1898 artikeln
”J’accuse”, vari han anklagade flera ministrar,
generalstaben och krigsrätten över Dreyfus för
att ha dömt en oskyldig. Zola åtalades; 23 febr,
föll domen (fängelse och böter), men den
upphävdes på formell grund. Undan ny dom flydde
Zola till England. Picquart, som i febr,
försatts ur tjänst, häktades i juli. I aug. s. å.
omtalade emellertid Esterhazy inför en
undersökningskommission den hjälp han fått från
generalstaben. Picquart lyckades avslöja den
brevförfalskning major Henry gjort sig skyldig till,
och denne begick självmord 31 aug. s. å.
Esterhazy flydde till London, och Boisdeffre avgick.
Dreyfus’ hustru ansökte 3 sept. 1898 om
revision av domen över maken på grund av de
ny framkomna fakta. I juni 1899 underkände en
kassationsdomstol krigsrättsdomen 1894, och
Dreyfus återfördes till Frankrike för att svara
inför en krigsrätt i Rennes. För en intervjuare
från Le Matin erkände nu Esterhazy, att han
skrivit ”bordereaun”. Till allmän häpnad dömde
den nya krigsrätten, påverkad av Mercier och
andra som vittnen inkallade generaler, 9 sept.
1899 Dreyfus skyldig (5 röster mot 2); på
grund av ”förmildrande omständigheter” sattes
straffet till 10 års fängelse. Dreyfus förmåddes
att mottaga benådning; 20 sept. 1899 blev han
fri. 1900 antogs ett regeringsförslag om
amnesti för alla i Dreyfusaffären inblandade.
Krigsministern André fann sedermera ytterligare två
förfalskningar i den dossier, som företetts
krigsrätten i Rennes. Dreyfus underrättades och
begärde 26 nov. 1903 ny revision. 1906 avkunnade
kassationsdomstolen äntligen en fullt frikännande
och rehabiliterande dom. Dreyfus utnämndes
till major och riddare av hederslegionen,
Picquart blev brigadgeneral. Vid krigsutbrottet 1914
inträdde Dreyfus som reservofficer åter i tjänst
samt blev 1918 överstelöjtnant och 1919 officer
av hederslegionen.
I den rikhaltiga litteraturen om D. märkas
på sv. ”D. skildrad av Alfred. Lucie och Pierre
Dreyfus” (1938) och C. G. Laurin, ”Våld och
väld” (1910; 5:e uppl. 1925).
Dreyse [dräFza], Nicolaus von, tysk
tekniker (1787—1867); grundade 1824 en
gevärs-fabrik i Sömmerda n. om Erfurt. D.
konstruerade det första bakladdningsgevär, som antagits
till krigsbruk, det preussiska tändnålsgeväret av
1840. Han adlades 1864.
Driault [driå’], Edouard, fransk
historiker (f. 1864). D., som bl. a. utgivit en vida
spridd översikt över ”La question d’Orient
de-puis ses origines jusqu’å nos jours” (1898;
flera uppl.), har företrädesvis ägnat sig åt
Na-poleonsforskningen, inom vilken han åstadkommit
ett flertal arbeten, bl. a. ”Napoléon et 1’Europe”
(5 bd, 1909—27). 1912 grundade han Revue
des Études Napoléoniennes.
Dribbling (av eng. dribble, eg. droppa),
spelterm i fotboll, handboll m. fl. bollspel, varvid
en deltagare under löpning med upprepade
små-sparkar (vid handboll med studskast mot
marken samt vid bandy m. fl. med klubbslag) och
undvikande motståndarna spelar bollen framför
sig i önskad riktning.
Drickspengar (ty. Trinkgeld, fr. pourboire,
eng. tips)H liten penninggåva, ”handtryckning”,
som vanl. utöver det fastställda priset för
tjänste-prestationen lämnas till vissa personer i
underordnad ställning (till tjänare, bud; även åt
chaufförer o. s. v.); även servis- el. betjäningsavgift
på hotell, restauranger och kaféer. D. gives för
olika prestationer i olika länder. I vissa länder
har man sökt ersätta d. med en fast avgift för
betjäning, vanl. uppgående till 10—15 °/o av
räkningens belopp.
Dricksvatten, se Vatten.
Driesch [drij], Hans, tysk biolog och
filosof (1867—1941). Han blev prof, i filosofi i
Köln 1919 och i Leipzig 1921. D. började som ivrig
och hänsynslös motståndare till darwinismen och
anhängare till den av
tella
utvecklingsforsk-ningen. Han kom dock
snart i delo med
läromästaren genom sin
skarpa opposition mot
dennes teori om
förutbestämda utvecklingsområden och
-riktningar i ägget. Senare
fördjupade han sig i
frågan om livets
väsen och blev en ivrig
målsman för
vitalismen ; livet förklaras
vara en ”enteleki”,
varmed menas
för
Roux införda experimen-
mågan av funktionell anpassning, som ej kan
förklaras mekaniskt. Även det personliga
självmedvetandet anföres som grundval för den
”fe-nomenologiska idealism”, som utgör summan
av hans tänkande. Bland hans skrifter må
nämnas ”Analytische Theorie der organischen
Ent-wicklung” (1894), ”Philosophie des Organischen”
(2 bd, 1909, 4:e’ uppl. 1928), ”Ordnungslehre”
(1912, 2:a uppl. 1923), ”Wirklichkeitslehre”
(1917, 3æ uppl. 1930) och ”Grundprobleme der
Psychologie, ihre Krisis in der Gegenwart” (1926).
Drieu La Rochelle [driö’ la rå/ä’1], Pierre,
fransk författare (1893—1945). D. tog som
lyriker upp Péguys fallna mantel med eldiga
hymner till det kämpande Frankrikes kraft och
härlighet. Diktsamlingarna ”Interrogation”
(1917) och ”Fond de cantine” (1920)
representera denna poesi, som gärna rör sig i claudelska
rytmer och tankearabesker. I den
självbiografiska romanen ”État civil” (1924) och
essäsamlingen ”Mesure de la France” (1922), följd av
”Conf ession d’un franqais” (1926), sökte han
teckna den nya generationens andliga fysionomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
