Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ducasse (Roger-Ducasse), Jean Jules Amable - Duccio di Buoninsegna - Duce - Ducerceau, Jacques Androuet - Du Chaillu, Paul - Duchâtel, dyschatell - Du Châtelet, Gabrielle Émilie Le Tonnelier de Bréteuil - Duchcov - Duchenne, Guillaume Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Duccio di Buoninsegna—Duchenne
78
tendenser, ss. i orkesterverket ”Noeturne de
prin-temps”. Bland hans övriga verk märkas den med
körsång beledsagade pantomimen ”Orphée”,
”Suite franqaise” för orkester, den symfoniska
dikten ”Au j ardin de Marguerite” (med soli och
kör), kammarmusik, sånger, pianostycken samt
musikpedagogiska verk.
Duccio di Buoninsegna [do’t/å di [-boånin-se’nja],-] {+boånin-
se’nja],+} sienesisk målare (omkr. 1255—före
1319). D. slöt 1285 ett kontrakt om utförandet
av en madonnamålning för Santa Maria Novella
i Florens; troligen är denna målning identisk
med den i kyrkan bevarade och fordom Cimabue
tillskrivna ”Madonna Rucellai”. Ett arbete, som
med visshet tillskrives D., är altarverket ”Maestå”,
som han 1308—n utf. för högaltaret i Sienas
domkyrka. Det bestod av många målningar, som
på 1700-talet skildes från varandra och nu
bevaras i olika samlingar. Mittpartiet, som finnes i
domkyrkomuséet i Siena, föreställer på
framsidan madonnan, uppvaktad av änglar; dess
baksida är uppdelad i 26 scener ur Jesu liv.
Madonnagestalten är trots sin stela, nästan symmetriska
uppställning genomandad av ett ljuvt och
själfullt behag. D:s stil är en förädlad form av
det sienesiska medeltidsmåleri, som vilade på den
bysantinska målarkonstens grund. — Monografi
av C. H. Weigelt (1911).
Duce [do’t/e], it., anförare, ledare (jfr Dux).
”11 d.”, 1922—43 i Italien gängse benämning på
B. Mussolini.
Ducerceau [dysärså’1, Jacques Androu et,
fransk arkitekt (omkr. 1510—efter 1584),
verksam i Paris och Orléans. Han arbetade för
konungar och hov, var verksam som arkitekt
vid flera slottsbyggen, som tecknare och gravör.
D:s gravyrer räknas till över 2,800; bland dem
märkas mytologiska kompositioner (även
avbildningar efter italienska mästare), arkitektur,
ornament och möbler. Monogr. av H. de Geymüller
(1887). D. hade 4 söner, som idkade faderns yrke.
Deras verksamhet hade stor betydelse.
Du Chaillu [dy Jajy’], Paul Belloni,
franskamerikansk forskningsresande (1835—1903). Han
var född i Paris, vistades i sin ungdom vid ett
faktori vid Gabunflodens mynning, på Afrikas
v. kust, där hans far var amerikansk konsul.
Efter en vistelse i U.S.A. företog han 1856—60
vandringar i Gabuns kustområde och det inre av
landet samt gjorde därunder iakttagelser,
företrädesvis rörande gorillan. Resultaten av dessa
vandringar offentliggjorde han i ”Explorations
and adventures in Equatorial Africa” (1861;
”Forskningsresor och äfventyr i mellersta
Afrika”, 1875). Många där förekommande uppgifter,
i synnerhet om gorillan, väckte stort uppseende
men äro till stor del otillförlitliga. 1863—65
gjorde han en ny resa, från Ogoves delta genom
Apingi och Ashangolandet. Om denna resa utgav
han bl. a. ”A journey to Ashango land” (1867),
”Stories of the gorilla country” (1868; ”Historier
från gorillalandet”, s. å.) och ”The country of
the dwarfs” (1871; ”Dvergarnes land”, 1874).
1872 reste han i Sverige, Norge och Finland och
Duccio di Buoninsegna: Madonnan. Detalj av ”Maestå”
i domkyrkan i Siena.
skrev sedan ”The land of the midnight sun” (2
bd, 1881; ”1 midnattssolens land”, 1882—83).
Duchåtel [dy/atä’l], dyschatell, låg soffa,
bestående av mjuk, stoppad sits samt försedd
med löst överkast och med lösa kuddar.
Du Chåtelet [dy Jatlä’], Gabri-elle
Emilie Le Tonnelier de Bréteuil,
markis-inna, fransk författarinna (1706—49). Hon var
passionerat intresserad av naturvetenskap och
filosofi. Älskarinna åt Voltaire lämnade hon för
hans skull sin ställning vid hovet och drog sig
tillbaka till sitt slott Cirey i Champagne, där hon
1733—40 beredde Voltaire en tillflykt. Under en
15 års tid utövade hon stort inflytande på honom;
det var tack vare henne, som han började
intressera sig för fysik. Själv har hon förutom en
samling brev skrivit bl. a. ”Institutions de
physi-que” samt översatt Newtons ”Principia”.
Duchcov [do’^tsåf], ty. Dux, stad i n.
Böh-men, Tjeckoslovakien, vid foten av Erzgebirge;
13,000 inv. Slott. Rika brunkolsgruvor samt
glas-, porslins- och lervaruindustri.
Duchenne [dyjä’n], Guillaume
Benjamin Armand, fransk läkare (1806—75); från
1842 praktiserande läkare i Paris. D. blev på
1840-talet banbrytaren för elektricitetens
användning inom medicinen vid både diagnosticering
och behandling av sjukdomar. I anslutning därtill
gjorde D. vidsträckta studier över verkningarna
av kroppens olika muskler samt över
ansiktsmusklernas betydelse för ansiktsuttrycken. Han
var även den förste att beskriva ett antal
för-lamningssj ukdomar. Vid sidan av Charcot och
Marie är D. en av Frankrikes största neurologer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
