Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duhamel, Georges, pseudonym för Denis Thévenin - Duhamel Dumonceau, Henri Louis - Duhem, Pierre Maurice - Duhm, Bernhard - Duilius, Gaius - Duisberg, Karl - Duisburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Duhamel Dumonceau—Duisburg
90
slöjade sig D. först under i :a världskriget, i
vilket han deltog som läkare. De bägge banden
”La vie des martyrs” (1917) och ”Civilisation”
(1918) innehålla endast ett ögonvittnes
berättelser om vad han uplevat bland de sårade på
sjukhusen men giva likväl en väldig, gripande
tavla av kriget. I novellsaml. ”Les hommes
abandonnés” (1921) berättade han bl. a. om
Sa-lavin, en enkel parisisk bokhållare, som han
gjorde till huvudfigur i en serie romaner, som
betraktas som D:s förnämsta verk
(”Confes-sion de minuit”, 1920, ”Deux hommes”, 1924,
sv. övers, s. å., ”Journal de Salavin”, 1927, ”Le
club des Lyonnais”, 1929, ”Tel qu’en
lui-méme..1932, den 1 :a och de 3 sista delarna
i sv. övers, i ”Salavins historia”, 1939).
Samtidigt med Salavin-serien utgav D. en rad andra
arbeten, ss. ”La possession du monde” (1919),
där han framlade sin livsfilosofi, ”Les plaisirs et
les jeux” (1922; sv. övers. ”När livet leker”,
1926), ”Lettres au Patagon” (1926), en
samhällssatir, ”La pierre d’Horeb” (s. å.), en
studentskildring, och novellsaml. ”Les sept dernières
plaies” (1929). D. företog vid denna tid
vidsträckta resor i Gamla och Nya världen, som han
skildrade i en rad böcker, där han tog upp
sociala och filosofiska problem. Sin verksamhet
som kulturkritiker fullföljde D. med arbeten
som ”Querelles de famille” (1931), ”Discours
aux nuages” (1934) och ”Défence des lettres”
C1937)- 1931 hade han påbörjat en ny
serieroman, den på ett vis självbiografiskt hållna
”La chronique des Pasquier”, som ger en bred
skildring av livet i Frankrike från slutet av
1800-talet in under början av 1900-talet. Serien
omfattar 10 delar: ”Le notaire du Havre”
C1933), ”Le j ardin des betes sauvages” (s. å.;
sv. övers. ”De vilda djurens lustgård”, 1934),
”Vue de la terre promise” (1934), ”La nuit de
la Saint-Jean” (1935), ”Le désert de Bièvres”
(1937), ”Les maitres” (s. å.), ”Cécile parmi
nous” (1938), ”Le combat contre les ombres”
(1939), ”Suzanne et les jeunes hommes” (1941)
och ”La passion de Joseph Pasquier” (1944).
Under åren före och efter 2:a världskrigets
utbrott kommenterade D. vad som skedde i ett
flertal arbeten. Sina memoarer har D. påbörjat
med volymerna ”Inventaire de 1’abime 1884—
1901” (1944) och ”Biographies de mes fantömes.
1901—1906” (s. å.; de två banden i sv. övers.,
”Minnesbilder”, 1947). D., som invaldes i
Franska akad. 1936, var dess sekr. 1942—46. —
Litt.: S. Cederblad, ”Édouard Estaunié. G. D.”
(1931); P. Claudel m .fl., ”D. et nous” (1937).
Duhamel Dumonceau [dyamä’l dymåså’],
Henri Louis, fransk naturforskare (1700
—87). Han var en sällsynt mångsidig forskare,
som ägnade sig åt botanik, zoologi, fysiologi,
kemi, fysik och meteorologi, allt med utpräglat
praktiskt syftning. D. var den förste, som klart
uppvisade olikheten mellan kali och natron. I
”La physique des arbres” (1758) sammanfattade
han — jämte egna studier om växternas rörelser,
tillväxt o. s. v. — tidens vetande i växtfysiologi
och växtanatomi.
Duhem [dyä’m], Pierre Maurice
Marie, fransk fysiker (1861—1916), prof, i
teoretisk fysik vid univ. i Bordeaux 1895. Han
författade ett mycket stort antal avhandlingar
inom termodynamiken, hydromekaniken, fysikaliska
kemien och astronomiens historia.
Duhm [döm], Bernhard, tysk
protestantisk teolog (1847—1928), prof, i Göttingen 1877,
i Basel 1888. Bland D:s skrifter, som röra
sig nästan uteslutande på den
gammaltestamentliga exegetikens område, må nämnas ”Israels
Propheten” (1916) samt flera kommentarer över
delar av G. T:s kanon. D. är avgjord anhängare
av den historisk-kritiska skolan på den
gammaltestamentliga bibelforskningens område.
Duilius, G a i u s, romersk konsul 260 f. Kr.
Han vann s. å. vid Mylae en seger till sjöss
över kartagerna, i det att han genom
äntrings-bryggor förvandlade sjöstriden till ett slags
landstrid. Till minne av segern uppställdes en
kolonn på Forum i Rom.
Duisberg [dy’sbärk], Karl, tysk kemist och
industriman (1861—1935). Han ägnade sig åt
tj är färgämnenas studium och blev 1919
generaldirektor för Elberfelder Farbenfabriken. Han
utvecklade en rastlös verksamhet till den tyska
kemiska industriens fromma. Från 1925 var D.
förste ordf, i Reichsverband der deutschen
Industrie.
Duisburg [dy’sbork], stad i Rhenlandet,
inom Ruhrområdets v. del på högra Rhenstranden,
vid mynningen av Ruhr; 409,000 inv. (1950),
därav c:a 40% protestanter. Till 1290, då D.
pantsattes till Kleve, var det en fri riksstad,
tillhörde Hansan, blev protestantiskt 1568 och
tillföll 1609 Brandenburg. Ett univ. fanns här
1655—1802. 1921—25 hölls D. som s. k.
sank-tionsstad besatt av belgierna. Det nutida D.
består av två geografiskt skilda stadskomplex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
