Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyck el. Dijck, Anthonis van - Dyck el. Dijk, Jakob van - Dücker (Dücher), Carl Gustaf - Dücker, Eugéne - Dyckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Dyck—Dyckert
156
han sig i Italien och besökte under denna tid
Venedig, där han tog avgörande intryck av
Tizi-ans konst, och Genua, där han blev
porträttmålaren på modet, slutligen också Rom, där han
stannade i två år, och Palermo. Från 1627 uppehöll
han sig några år i Antwerpen, där han
överhopades med beställningar på religiösa målningar och
porträtt och hastigt blev en rik man. 1630 blev
han hovmålare hos den spanska ståthållarinnan i
Nederländerna, ärkehertiginnan Isabella, och
kallades 1632 till London
A. van Dyck:
Självporträtt. Radering.
av Karl I. Den
storartade framgång han
som porträttmålare
rönte vid det
engelska hovet och hos
Englands aristokrati satte
honom i stånd att i
yppigt levnadssätt
tävla med den rika adeln.
1634—35 besökte han
Antwerpen och
Bryssel, 1640—41
Antwerpen och Paris,
återvände till London och
dog där. — Redan i
yngre år, då han stod
under Rubens’ odelade
inflytande, ägnade han
sig åt de två
konstar
ter, som allt framgent förblevo de viktigaste för
honom: den religiösa målningen och porträttet. Det
är en förfinad och något förvekligad Rubens, som
möter i sådana målningar som ”Den helige
Hiero-nymos” i Nationalmuseum i Stockholm;
självständigare äro porträtten, som från början äro mera
smidigt individualiserade än Rubens’. I Italien
nådde D:s porträtt sin mognad. Där utvecklade
han också den religiösa grenen av sin konst;
Ti-zians inflytande är här mycket starkt, vilket ”Den
heliga familjen” el. ”Madonnan med
Kristusbarnet och Johannes” visa.
Under de år, då han sedan arbetade i
Antwerpen, stod han på höjden av sitt mästerskap. Han
utförde de talrika kyrkliga målningar, för vilka
korsfästelsen, de sörjande kring Kristi lik el.
den helige Sebastians martyrdöd voro ofta
återkommande ämnen, samt en utomordentligt stor
mängd porträtt. — Hans verksamhet vid det
engelska hovet var icke gynnsam för hans
utveckling som konstnär. Den överväldigande mängd
av porträtt, som han hade att leverera, ledde
till en nästan fabriksmässig organisation av
arbetet i hans ateljé. Emellertid hann han med
några arbeten av kyrklig konst, bland vilka
”Kristi begråtelse” i muséet i Antwerpen är ett
av de mest framstående. Bland de egenhändiga
porträtten äro åtskilliga, som föreställa konung
Karl I (bl. a. i Windsor, i National Gallery i
London och i Louvreri), hans drottning, de
kungliga barnen (i Turin, Windsor och Berlin)
samt personer ur de högre hovkretsarna. —Redan
kort efter sin återkomst från Italien började D.
förbereda en grafisk porträttatlas över berömda
samtida; själv utförde han några etsningar för
detta arbete, medan de flesta porträtten stuckos
i koppar efter hans grått i grått målade förebilder.
Verket, som är känt under namnet ”D:s
ikono-grafi”, utkom i en 1 :a uppl. omkr. 1636. —
Monogr. av H. Knackfuss (1896, 6:e uppl. 1923);
L. Cust (1900—05) och A. L. Mayer (1923;
av-bildningsverk i serien ”Klassiker der Kunst”).
Dyck [dejk] el. D i j k, Jakob van,
diplomat, burggreve i Göteborg (1567—1631). Han
var född i Haarlem, blev svenskt hovråd 1609,
svensk ambassadör i Nederländerna 1612—20,
kungl. kommissarie, sedan burggreve i Göteborg
från 1621. Som sådan spelade han en ganska
stor roll under stadens grundläggning och dess
allra första tid men trängdes snart åt sidan och
hade under sin sista tid förlorat nästan allt
inflytande. — Litt.: H. Almquist, ”Göteborgs
historia”, 1 (1929).
Dücker (Dücher), Carl Gustaf, 1711
friherre, 1719 greve, riksråd, fältmarskalk
(1663—1732). Han var född i Livland, gick i
fransk krigstjänst 1688, i svensk 1700 och var
generaladjutant i slaget vid Narva. Han följde
sedan Karl XII, blev
överste 1703 och
fången vid Perevolotjna
1709. Utväxlad s. å.,
deltog han i slaget vid
Hälsingborg 1710, blev
s. å. generalmajor och
1711 generallö j tnant.
Han sårades vid
Gade-busch 1712, blev 1713
general av kavalleriet
och kommendant i
Stralsund samt mottog
där Karl XII 1714.
D. måste dec. 1715
uppgiva fästningen,
blev fången, återkom till Sverige 1718 och
var med vid belägringen av Fredrikshald.
I händelserna omedelbart efter konungens död
synes han ha spelat en betydlig, ej närmare
utredd roll. Han motsatte sig först Fredriks val
till konung men upphöjd till greve och
fältmarskalk lät han vid 1720 års riksdag förmå sig
att medverka härtill. D. slöt sig 1721 till
hol-steinska partiet. Hans tjänster belönades av ryska
regeringen med penninggåva och gods i Livland.
Efter holsteinska partiets fall försonades han med
Horn. D. skildras som ”en redlig, hurtig och
orädd herre”, erfaren och duglig samt mycket
inflytelserik i hären. Som president i
Krigskollegium 1720—32 ledde han försvarets
rekonstruktion.
Dücker, Eugène Gustav rysk-tysk målare
(1841—1916). Han studerade vid akademien i
Petersburg, överflyttade till Tyskland 1863 och
stannade i Düsseldorf, där han blev prof. 1872.
Han var en framstående landskapsmålare och
hade till specialitet strandpartier från Nordsjön
el. Östersjön.
Dyckert, ett slags spik med mycket litet huvud,
som sänkes ned i träet, t. ex. i golvtiljor; även
i bägge ändar avsmalnande, med åt mitten vända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
