Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egeiska havet - Egeisk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Egeisk kultur
292
uppkomna bäcken, huvudsaki. bildat genom
in-störtningar under tidig kvartärtid; öarna äro de
högsta delarna av det forna fastlandet.
Egeisk kultur, benämning, som avser kulturen
under stenåldern och bronsåldern kring Egeiska
havet, främst på Greklands fastland (till
Make-doniens gräns) och på de grekiska öarna med
Kreta men även, i något vidsträcktare mening,
på delar av Mindre Asiens västkust med Troja.
Stenåldern. De äldsta fynden från det egeiska
området härstamma från den yngre stenåldern.
Rikast företrädd är denna period i Tessalien och på
Kreta, där t. ex. de neolitiska kulturlagren i
Knossos äro ända till 8 m djupa.
Stenålderskul-turen på Kreta har emellertid en helt annan
karaktär än den i Tessalien, vilken å andra sidan
har förbindelser med de nordligare
Balkanlän-derna och Donauområdet. Besläktade med den
tessaliska äro också de stenålderskulpturer, som
på senare år anträffats på ett stort antal platser
i Mellangrekland och på Peloponnesos, bl. a.
Asea och Malthi. Fynd av kvarnstenar och
sländ-trissor visa hän på sädesodling och fårskötsel.
Husen voro på fastlandet dels rundbyggda, dels
rektangulära och hade stenfot; på Kreta har man
bott dels i fristående hyddor utan stenfot, dels
i grottor och hålor; i Tessalien hade man under
stenålderns sista period befästa byar. Redskapen
äro jämförelsevis grova, keramiken däremot
delvis välgjord, polerad och försedd med
inristade el. (på fastlandet) målade ornament.
Såväl på Kreta som på fastlandet ha påträffats
figurer i lera el. sten av människor och djur, vilka
delvis kunna tänkas ha haft religiös innebörd.
Bronsåldern (omkr. 3000—1100 f. Kr.). Den
rika kretensiska bronsålderskulturen brukar efter
sagokonungen Minos kallas m i n 0 i s k, och man
uppdelar den i tidigminoisk (3000—2000
f. Kr.), mellanminoisk (2000—1580) och
senminoisk tid (1580—omkr. 1100). Som
motsvarighet därtill indelar man, med
bibehållande av samma tre tidsskeden, det grekiska
fastlandets äldsta epoker i tidig-, mellan- och
senhelladisk kultur samt öarnas i tidig-,
mellan-, och senkykladisk kultur. —
Den tidigminoiska perioden är bäst känd från ö.
Kreta, men betydande fynd ha gjorts även i
Knossos och på öns centrala slätt (Messara).
Man har bott i små städer med fyrkantiga hus,
ofta innehållande många rum, och på sina håll
Kvinnofigur av grön steatit. Stenåldern. Funnen i
Malthi.
begravt de döda i väldiga kupolgravar, avsedda
för en hel släkt. Redskap och bruksföremål,
smycken och vaser visa en alltmer stigande teknisk
skicklighet. Ett av de mest karakteristiska
dragen hos tidens kultur är en påtaglig egyptisk
påverkan, och det är uppenbart, att Kreta haft
livliga förbindelser med Nillandet. Sålunda har
man från Egypten importerat guld och
elfenben, seden att använda sigill visar tydlig
egyptisk påverkan, egyptiska stenkärl efterbildades, och
från Egypten
mottog man de
grundläggande keramis-ka uppfinningarna,
krukmakarugnen
och drej skivan. En
egen kretensisk
bildskrift
skapades. Den minoiska
keramiken
karakteriseras bl. a. av
en fernissliknande Målat lerkär1 Tessalisk stcn.
glansfarg, med ålder.
vars hjälp kärlen
försågos med en utsökt dekoration. De
tidig-helladiska och de tidigkykladiska kulturerna äro
lokala utvecklingsformer av den tidigminoiska
kulturen. Viktigaste fyndorter äro det beotiska
Orchomenos, trakten av Korint, Mykenai, Tiryns
och Asine i Argolis samt ön Melos. — Under
mellanminoisk tid genomlöper Kreta en
utomordentligt rik utveckling, som lämnar fastlandets
och Kykladernas långt bakom sig. Det är under
denna tid, som de berömda furstepalatsen i
Knossos (nära Herakleion, på nordkusten) och
Faistos, på sydkusten, uppstå, vilka genom
om- och nybyggnad utvecklats till en storlek,
konstnärlighet och bekvämlighet, som äro
förbluffande. Palatsen, som hade obetydliga
för-svarsanordningar, bestodo av väldiga komplex
i flera våningar, med inkomponerade megara och
grupperade kring en central gårdsanläggning. Om
export tala de fynd av t. ex. kretensiska lerkärl
man gjort i Egypten och annorstädes. Till
mel-lanminoiska kulturen hör den s. k. Kamareskera-
miken, en av höjdpunkterna i den keramiska
konstens historia. Vid den mellanminoiska tidens
slut och under den senmimoiska tiden når den
kretensiska konsten en naturalistisk utveckling av
hög rang — märkliga freskomålningar ha
bevarat scener från livet på ön —, vilken övergår
i en ornamental stilisering (palatsstilen). Talrika
avbildningar av dubbelyxor och tjurhorn
symbolisera dyrkade gudamakter. Inskriftstavlor visa
kännedom om en skrivkonst, som har anknytning
till den egyptiska. Vid tiden omkr. 1400 f. Kr.
gå de kretensiska palatsen under. Utan tvivel ha
erövrare från grekiska fastlandet gjort slut på
Kretas maktställning. — Den mellanhelladiska,
resp, mellankykladiska, kulturen visar vid en
jämförelse med den mellanminoiska höga
utvecklingen så stark olikhet och underlägsenhet, att man
som förklaring ifrågasatt en invandring omkr.
2000 till det övriga Grekland av indo-europeiska
stammar, som stått i skarp motsättning till Kre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
