Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eggertz, Victor - Eggjumstenen - Eggleston, Edward - Eggmühl, Eckmühl - Eggvena - Egid, aegid - Egidio de Colonna - Egidius - Egil - Egill Skallagrímsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Eggjumstenen—Egill Skallagrimsson
300
bergsskola och, då denna 1863 flyttades till
Stockholm och som fackskola förenades med
Teknologiska institutet (Tekniska högskolan), till 1883
prof, i metallurgi och föreståndare för
bergsskolan där. E. vann som vetenskapsman
internationellt anseende genom sina för
järnhanteringen viktiga bergskemiska provningsmetoder.
Eggjumstenen, märklig runsten, upptäckt 1917
på gården Eggjum i Stedje sn, Sogn, Norge.
Den låg med inskriftytan vänd nedåt som
täck-häll över en enmansgrav från 600-talet e. Kr.
(el. möjl. omkr. 700). Runorna äro de äldre
24-typiga, men språket har en förvånansvärt ung
prägel, vilket skänker inskriften stor
språkhisto-risk betydelse. Tydningen av de långa
inskriptionerna är i mångt och mycket ännu oviss, enär
innehållet ej följer den vanliga schablonen för
en runsten utan tycks utgöra ett tal till den
döde, som försäkras om att vissa
gravläggnings-ceremonier iakttagits. — Litt.: ”Norges
indskrif-ter med de ældre runer”, 3 (1914—24); Lis
Ja-cobsen, ”E.” (1931).
Eggleston [e’glstan], Edward, amerikansk
författare (1837—1902). E. var en av de tidigare
realistiska skildrarna av livet i ”the middle
west” av Förenta staterna genom ”The Hoosier
schoolmaster” (1871), ”The circuit rider” (1874),
”The Graysons” (1888) m. fl. romaner, av vilka
flera översatts till sv.
E’ggmühl, Eckmühl, by i Bayern, 20 km
s. s. ö. om Regensburg. Där slogo fransmännen
under Napoleon och Davout 22 april 1809
österrikarna under ärkehertig Karl.
Eggvena, socken i mellersta Västergötland,
kring Nossan, v. om Herrljunga, Kullings härad,
Älvsborgs län; iö,6o km2, 300 inv. (1951). Kring
Nossan slättbygd, f. ö., särskilt norrut,
kuperad skogstrakt. 737 har åker. Kyrkan är från
äldre medeltid. Ingår i Herrljunga, Tarsleds,
Remmene, Fölene och E. pastorat i Skara stift,
Afaias tempel i Egina. Cellan från väster.
Kullings kontrakt; tillhör storkommunen
Herr-1 j unga.
Egid, aegid (grek. utgivs), hos Homeros
en tofsprydd sköld, som Zeus skakar till
människornas skräck; i konsten ett över skuldrorna
kastat kort och fjälligt pansar, kantat med ormar
och med gorgoneion (Medusas huvud) framtill,
som bäres av Athena. Se bild vid Athena. —
Bildligt betyder e. skydd, (gudomligt) beskärm,
skyddsvärn.
Egi’dio de Colo’nna (lat. namn Aegidius
Romänus), italiensk medeltidsteolog (d. 1316).
E. verkade som franske konungen Filip IV :s
uppfostrare och blev 1295 ärkebiskop i Bourges.
Hans verk ”De regimine principum”, en furstlig
uppfostringslära (tr. 1473), tillägnades Filip IV
och blev en huvudkälla för den svenska ”Um
styrilsi kununga ok höf])inga”.
Egidius, se Aegidius.
Egil, en mytisk bågskytt, bror till smeden
Volund, som han enl. Didrikssagan räddade ur
konung Nidungs våld genom att göra honom en
fjäderdräkt att flyga med. E. nämnes även i
Volundarkvida.
Egill Skallagrimsson, Norges och Islands
störste skald i forntiden, levde kring mitten av
900-talet. Han vann tidigt stort namn som
viking, hade en tid tjänst hos kung Ethelstan av
England och for sedan till Norge för att utkräva
ett stort arv. Då norske konungen Erik Blodyx
och hans gemål hindrade honom att utfå arvet,
dödade han deras son Ragnvald och återvände till
fädernegården Borg på Island. Senare föll han
efter ett skeppsbrott vid Northumberlands kust
i händerna på Erik, som i denna del av
England fått ett litet rike, sedan han fördrivits från
Norge. E. dömdes till döden men räddade sitt
huvud genom att natten till avrättningsdagen
dikta ”Hpfudlausn” (Lösen för huvudet), en
sång till Eriks ära. E. vistades sedan än i Norge,
än på Island. Tapperhet,
girighet, grymhet och
hänsynslöst rättshaveri utmärkte E.
Han dog blind. — E.
författade bl. a. ”Sonartorrek”
(Sonförlusten; till minne av
två döda söner) och
”Arin-biarnardråpa”, en minnessång
över ungdomsvännen
Arin-björn. Dikternas form är
kraftig och stilenlig,
reflexionerna värdiga och stolta. —
E:s dikter äro utg. av F.
Jönsson i ”Den
norsk-is-landske Skj aldedigtning” (2
bd, 1908—15) och (de
viktigaste) jämte sv. övers, av
I. Lindquist, ”Norröna
lov-kväden”, 1 (1929); övers, av
A. Åkerblom i ”Norræna
dikter” (1916) samt E.
Hedquist i ”Dikter av äldre och
nyare germanska skalder”
(1924). — En medeltida
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
