Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehrensvärd, 2. August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Ehrensvärd
350
C. A. Ehrensvärd: Bonde som kör hem kärrhjul. Akvarell i ”Fem dagars resa i Skåne”.
arbeten, av vilka de mest kända äro de bägge
av E. 1786 utgivna verken ”Resa till Italien 1780,
1781, 1782” och ”De fria konsters filosofi” (1786)
samt ”Underdånigste promemoria till Gustaf III”
(skriven 1783 men aldrig framlämnad). E. visar
sig i dem som en ivrig anhängare till
nyklassicismen, en åskådning, som han till stor del bibragts
av målaren Louis Masreliez. Bägge äro lärjungar
till Winckelmann, nyklassicismens store
teoretiker, och anamma med entusiasm hans förkunnelse
om den antika konstens absoluta överlägsenhet.
Men under det att Masreliez är en bokstavstrogen
lärd, har E. större förmåga att vara, som
Brinck-mann kallat honom, ”självtänkare”. Han äger
ofta en märklig friskhet och förmåga att
frigöra sig från fördomar och gällande
moderiktningar. Anmärkningsvärd är sålunda bl. a. hans
beundran för den äldre italienska konsten, som
i regel vid denna tid fullkomligt förbisågs.
Genom sina, framför allt i ”Resa” inflätade,
analyser av italiensk och svensk folkkaraktär
dokumenterar sig E. som en utomordentlig
folkpsykolog. Ett avslutat och färdigt helt finner
man ej hos honom; i en egendomligt korthuggen
stil nedkastar han sina tankar utan att alltid
bekymra sig om sammanhang och konsekvens
och blir därför ibland rätt svårbegriplig.
1782 tillträdde E. på nytt sin tjänst vid
flottan och blev 1784 utnämnd till dess överamiral.
E. bosatte sig nu i Karlskrona för att där
fortsätta arbetet med att ”stöpa om hela flottan”.
Då fientligheterna mot Ryssland började på
sommaren 1788, fick E., som energiskt opponerat
sig mot konungens krigsplaner, order att stanna
i Karlskrona. 1789 inträdde emellertid E.
aktivt i kriget som befälhavare över finska
skär
gårdsflottan. I sin otålighet ville konungen, att
E. skulle utan vidare anfalla ryska
skärgårdsflottan, vilket E. med bättre kännedom om dess
verkliga styrka ej vågade göra. 24 aug. angrepo
emellertid ryssarna utanför Fredrikshamn och
lyckades, trots att svenskarna visade glänsande
tapperhet, tillfoga E. ett svårt nederlag.
Härigenom förlorade denne definitivt konungens ynnest
och inlämnade 1790 sin avskedsansökan. De
följande åren levde E. ett tillbakadraget liv dels på
sin lilla egendom Vedeby nära Karlskrona, dels
på Tosterup i Skåne. Efter Gustav III:s död
kallades han emellertid av Reuterholm till
Stockholm och mottog där 1792 utnämningen till
generalamiral med fältmarskalks rang. 1794
begärde han avsked. — 1796 inköpte E. godset
Dömestorp i s. Halland. Här liksom på Tosterup
ägnade han sig med brinnande iver åt allehanda
experiment i rationellt jordbruk, dock mera
sällan till sin egen fördel. 1790 kallad till led. av
Vet.-akad., sysslade E. med naturvetenskapliga
studier, särsk. kemi, som han studerat under
ledning av Torbern Bergman. Samtidigt fortsatte
han sitt författarskap. 1795 skrev han ”Fem
dagars resa i Skåne för att se och hämta rörelse
och förargelse” (tr. 1871), som rymmer en
mångfald skarpa iakttagelser och några sällan
överträffade skildringar av det skånska landskapet.
Resan i Skåne är liksom ”Resa till Italien”
illustrerad av författaren själv. E. hade ärvt sin
faders konstnärliga anlag och var hela sitt liv
igenom en flitig tecknare. Som ung officer hade
han undervisats av Elias Martin, men eljest
saknade han egentlig utbildning, och det är
därför självklart, att hans teckningar besitta en
ganska ojämn halt; åtskilliga stå dock högt. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
