Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einsteineffekt - Einthoven, Willem - Eir - Eira (tidskrift) - Eira (sjukhus) - Eire - Eirene - Eirik Raudes land, Erik Rödes land - Eiríksjökull - Eiríksmál - Eisack - Eiselen, Ernst - Eisen, Charles - Eisen, Gustaf - Eisen, Mathias - Eisenach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Einthoven—Eisenach
370
E i n s t e i n—d e H a a s-e f f e k t e n. A.
Ein-stein och W. J. de Haas upptäckte 1915, att en
stav av mjukt järn, som upphängts i en av
växelström genomfluten strömspole, råkar i
svängningsrörelse kring sin axel. Om man
förutsätter, att magnetism uppkommer genom
elektronernas rotation kring atomkärnan, så förklaras
effekten därigenom, att elektronernas
rotations-riktning vid ommagnetiseringen omkastas. — 2)
Rödförskj utningen hos de från stj ärnor
härstammande spektrallinjerna i förhållande till
sådana, som komma från jordiska ljuskällor.
Denna e. förklaras enl. relativitetsteorien genom
att ett ljuskvantum måste uträtta arbete för att
övervinna stjärnans attraktion och därvid
förlorar energi. En energiförlust åtföljes av en
frekvensminskning, d. v. s. förskjutning mot
spektrums röda kant. De första mätningarna av
effekten utfördes 1924 av Adams. — 3) En från
en stjärna kommande ljusstråle böjes, då den
går förbi solen, till följd av attraktionen från
solmassan. En sådan e. har konstaterats vid
totala solförmörkelser 1919 och 1922.
Einthoven [aTnthäfan], W i 11 e m, holländsk
fysiolog (1860—1927). Han studerade medicin i
Utrecht, där han var Snellens assistent, och
blev redan 1885 prof,
i fysiologi i Leiden.
Av epokgörande
betydelse blev arbetet ”Die
galvanometrische
Re-gistrierung des
menschlichen
Elektro-kardiogramms etc.”
(1903), där E. först
angav principerna för
den av honom införda
stränggalvanometern.
Själv har E.
undersökt icke blott
hjärtats ”aktionsström”,
elektrokardiogrammet,
utan också näthinneströmmen, aktionsströmmen i
nerver, hudmotståndet o. dyl. E. fick 1924 års
nobelpris i medicin.
Eir, asagudinna, enl. Snorres Edda den bästa
läkare.
Eira, läkartidskr., utg. 1877—87 i Göteborg,
1887—1903 i Stockholm, med 2 h. i månaden,
1881—98 redig, av dr E. W. Wretlind.
Eira, sjukhus för Stockholms stad och län,
beläget på Kungsholmen, ej långt från
Serafimer-lasarettet. Upprättades 1816 genom omändring
av ett kronobränneri, har sedan flera gånger
utökats genom till- och nybyggnader. E. är
numera avsett endast för kroniska sjukdomar;
staden disponerar 75 platser, länet 50.
Eire [gael. utt. éi’ra, eng. ä’ara], 1937—49
namn på Irländska republiken (se d. o.).
Eirène (grek. Eire’ne, lat. Irene}, fredens
gudinna. Mest bekant är Kefisodotos’ staty, som
framställer gudinnan i fotsid dräkt med spira i
handen och hållande den lille Plutos (rikedomens
gud) på armen. Även omtalas E. som en av de
tre horerna.
Eirik Råu’des land [ä’j-], Erik Rödes
land, se Grönland.
Eirfksjökull [ä’jriksjöködl], ett 1,798 m högt
fjäll på Island v. om Langjökull. Dess
kupolfor-made topp bär ett 100 km2 stort firnfält.
Eirfksmål [ä’jrlksmäl], kväde, som norska
drottningen Gunnhild lät dikta till ära för sin
fallne gemål, Erik Blodyx (d. omkr. 950).
Endast brottstycken äro bevarade. E. har
utgivits av bl. a. I. Lindquist i ”Norröna lovkväden”,
1 (1929; sv. övers, därst).
Eisack [åi’zak], tyska namnet på floden
Isarco.
Eiselen [åi’zelan], Ernst Wilhelm Bernhard,
tysk gymnast (1792—1846). Han var en av F. L.
Jahns, första lärjungar och hans förnämste
medarbetare. E. anses ha uppfunnit räck, barr och
andra tyska gymnastikredskap. Tills, m. Jahn
utgav han 1816 ”Die deutsche Turnkunst” och
ensam flera andra gymnastiska verk.
Eisen [äzä’n], Charles, fransk målare och
raderare (1720—78), av belgisk börd. Han var
en av de konstnärer, som under rokokotidevarvet
i Frankrike odlade lätt, lekande, elegant genre,
framför allt i radering. Hans förtjusande
vinjetter äro högt skattade.
Eisen, Gustaf August, svenskamerikansk
zoolog (1847—1940). Fil. kand, och doc. i
zoologi i Uppsala 1873, fil- hedersdr där 1893. E.
emigrerade 1873 och bosatte sig i Kalifornien,
där han ägnade sig åt frukt- och vinodling. 1892
—99 var han kurator vid naturhistoriska
mu-séet i San Francisco. Som zoolog har E. främst
studerat daggmaskarna och besläktade grupper
(Oligochaeta). Då fikonodlingen infördes i
Kalifornien, lyckades E. genom konstlad
kaprifika-tion frambringa utmärkta frukter. E. var
en av det amerikanska naturskyddets pionjärer.
Sedan 1900 sysslade E. främst med arkeologiska
forskningar och företog vidsträckta resor, bl. a.
i Mellanamerika och i medelhavsländerna.
Eisen [éi’zen, åi’zan], Mathias Johann,
estnisk filolog och författare (1857—1934). E. blev
1920 prof, i estnisk folkloristik i Dorpat. — Han
var en av Estlands produktivaste författare och
utgav diktsamlingar, prosaarbeten och skådespel.
E:s mest lyckade verk äro bearb. av folksägner.
Han översatte Kalevala till estniska (1891—98)
och ivrade för upptagandet av finska ord i det
estniska språket. Sina största insatser gjorde E.
som folklorist. Redan 1880 började han samla
estniska folksägner. Det av E. skapade arkivet
skänktes av E. till Dorpats univ.
Eisenach [ai’zana^], stad i Thüringen i
mellersta Tyskland, vid Thüringerwalds n. v. hörn,
vid den lilla floden Hörsel och en skogrik
bergshöjd, krönt av slottet Wartburg; 54,000 inv.
E. ligger i en av Thüringens vackraste trakter
och besökes av en stark turistström. E. är
knutpunkt på linjen Erfurt—Bebra. Vid Markt
ligger det gamla slottet, som bl. a. är upplåtet till
tavelgalleri, och s. därom Lutherhuset, där
Luther lär ha bott 1498—1501. J. S. Bachs
födelsehus är inrett till Bachmuseum. S.
delen av staden upptages av vackra villor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
