Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ek - Ek (socken) - Ek, Gunnar - Ek, Gustaf - Ek, 1. Karin - Ek, 2. Sverker - Ek, 3. Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Ek
378
mer el. mindre ofruktbar mark ganska sällsynt
upp till Dalsland och Östergötland. Sommareken,
som går ända upp till Gästrikland och s. Dalarna,
är Skandinaviens största träd och kan nå en höjd
av över 30 m och ända till 20 m i stamomkrets.
Stammen är vanl. knotig och vresig med tjock,
sprickig bark, grenarna nästan rakt utstående och
krokiga, kronan vid och gles. Eken växer
långsamt och kan nå en mycket hög ålder, ej sällan
400—500 år. Bäst trivs sommareken på torr mark
med god jordmån. Veden, som är mycket hård
och särdeles väl motstår röta, spelade förr en stor
roll som skeppsbyggnadsvirke och är fortfarande
högt skattad som material till båtar och möbler.
Barken har mycket använts som garvmedel.
Ollonen, som bl. a. innehålla stärkelse, garvsyra, fet
olja och socker, utgöra ett utmärkt svinfoder.
Efter röstning användas de till kaffesurrogat.
I v. medelhavsländerna spela ekarter med
ständigt gröna blad en framträdande roll, främst
steneken (Q. il ex) och korkeken (Q.
suber). Bägge ha små läderartade, på översidan
glänsande, mörkgröna, på undersidan gråludna blad
med helbräddade el. tandade kanter. I macchian
mera buskartade, uppväxa de eljest till stora träd.
Ekar äro ofta försedda med gallbildningar.
Klotrunda, rikt garvsyrehaltiga sådana,
förorsakade av gallsteklar, kallas galläpplen av
vilka de bästa, ”äkta” el. ”turkiska” galläpplen,
erhållas från Q. infectoria (Mindre Asien och s.
v. Europa). Fruktskålarna av Q. vallonea
(Grekland ocb Mindre Asien), ”valloner”, utgöra som
garvmedel en viktig handelsartikel. Barken av
kvercitroneken, Q. tinctoria
(Nordamerika), innehåller ett mycket använt gult färgämne,
kvercitrin. Kork erhålles från korkeken.
Även flera utländska ekar lämna ett värdefullt
virke, särskilt de nordamerikanska ”white oaks”
(Q. virens m. fl.), ävensom bark till garvning.
Som prydnadsträd el. -buskar odlas flera former
av svenska ekar samt många utländska, t. ex. Q.
cerris, ”turkisk ek” från Sydeuropa, r ö d e k (Q.
rubra) och v i t e k (Q. albd) från Nordamerika.
Ek, socken i n. Västergötland, v. om nedre
Tidan, Vadsbo härad, Skaraborgs län; 27,18 km2,
331 inv. (1951). I ö. odlad bygd, i v. skogstrakt
1,017 har odlad jord. Egendomar: Stora Ek och
Boterstena. Kyrkan av sten ombyggdes 1798.
Ingår i Ullervads, Eks, Ekby och Utby pastorat,
Skara stift, Mariestads kontrakt; tillhör
storkommunen Ullervad.
Ek, Fritz Gunnar Rudolf, tonsättare och
organist (f. 1900 21/e), blev efter organistexamen
vid musikkonservatoriet i Stockholm violoncellist
i Svensk filmindustris orkester 1927 och har
sedermera verkat som organist i Norrköping och
Lund. E :s musik kännetecknas av en sträng, ofta
arkaiserande form. Av hans verk må nämnas 3
symfonier, ”Koralsvit” för orkester, en
konsertuvertyr, ”Fantasi och fuga” för stråkorkester,
”Fräls, o Herre” för soli, kör och orkester, en
pianokonsert, vokal- och orgelkompositioner m. m.
Ek, Gustaf Emanuel, blindpedagog (f. 1884
Vs), folkskollärarexamen 1906, fil. kand. 1918,
fil. lic. 1922; lärare vid blindinst. i Tomteboda
1912, 1923—48 dess rektor och 1926—48
därjämte inspektör för blindundervisningen i landet. På
uppdrag av K.m:t utarbetade E. 1933 ett
förslag till blindundervisningens ordnande; han var
ordf, i 1936 års utredning angående blinda och
dövstumma. E. har verksamt bidragit till ett
livligare samarbete mellan Nordens blindskolor. E.
har bl. a. utg. ”Den svenska blindvårdens
uppkomst och utveckling” (1938) samt ”Vården av
blinda barn före skolåldern” (1940).
Ek. 1) Karin E., f. Lindblad, författarinna
(1885—1926), g. m. E.2). Av E:s diktsamlingar,
”Den kostbara hvilan” (1914), ”Idyll och elegi”
(1922) och ”Död och liv” (1925), är den sistn.
märklig genom sin starka känsla och rena form.
E. utg. även bellmansstudien ”Fredmansgestalten”
(1915), romanen ”Gränsen” (1918) och den
värdefulla antologien ”Ur svenska dikten” (3 bd, 1921).
2) Sverker E., litteraturhistoriker (f. 1887
2S/a), 1909—26 g. m. E.i), fil. dr 1916, doc. i
litteraturhistoria med poetik vid Göteborgs högsk.
s. å., prof, där 1932.
E. har i sitt
författarskap rört sig på vitt
skilda områden av
svensk litteratur.
Efter att först ha
sysslat med Kellgren
behandlade han i sin
gradualavh. Franzéns
Åbodiktning (1916).
Han kom sedan att
ägna sitt intresse åt
äldre svensk
visdiktning och utgav ”Norsk
kämpavisa i östnordisk
tradition” (1921),
”Studier i Wivalliusvisornas kronologi” (s. å.),
”Den svenska folkvisan” (1924), ”Lars Wivallius
visdiktning” (1930) och ”Studier till den svenska
folkvisans historia” (1931), E:s huvudarbete på
detta område. E:s forskningar om folkvisan ha
på vissa punkter blivit föremål för hård kritik,
framförd bl. a. av C. Weibull och A. Blanck.
E. besvarade kritiken i skriften ”Professor Blanck
som folkviseforskare” (1932). Tills, med Erik
Blomberg utgav E. ”Svenska folkvisor i urval”
(1939). Under senare år har E. lämnat flera
bidrag till runebergsforskningen, bl. a. ”Den första
idyll och epigram-cykelns tillkomsthistoria”
(1937) och ”Nationella gestalter i Runebergs
ungdomsdiktning” (1940), och som medutg. av
Svenska vitterhetssamfundets Kellgren-upplaga belyst
Kellgrens och makarna Lenngrens bidrag till
”Stockholms-posten”. 1948 utgav han ”Möten med
Runeberg, Rydberg och Fröding”.
3) Anders E., de föreg:s son, skådespelare
(f. 1916 7/4). E. började sin teaterbana vid
Dramatiska teaterns elevskola 1938 och debuterade
på nyssnämnda scen 1940 som Professorn i
Strindbergs ”Karl XII”. Påföljande höst
tillbrag-te han vid Vasa teater i Finland; återkommen
till Stockholm, framträdde han på Nya teatern
som Poliskonstapeln i ”Natten till den 17
januari”. Genombrottet följde i febr. 1943, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
