Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekelund, Ove - Ekelund, Ragnar - Ekelund, Vilhelm - Ekelöf, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Ekelund—Ekelöf
388
Vilhelm Ekelund.
den estetiska studien ”Novellen” (1935). E. har
framträtt som flitig förf, för Radioteatern.
Ekelund, Ragnar, finländsk målare och
skald (f. 1892). Han studerade i Helsingfors och
Paris, där han anslöt sig till Henri Matisse. Hans
målningar, mest interiörer, stilleben,
landskapsbilder samt gatuvyer från stillsamma småstäder,
äro vanl. hållna i dämpad och strängt återhållen
färgskala. — I sina diktsamlingar, ”Sånger i sol
och skymning” (1914), ”Gatans dikter” (1915),
”Disticha” (1918), ”Visioner” (s. å.), ”Vägarna”
(1919), ”Improvisationer” (1922), ”Strofer i
grått” (1926) och ”Ljust i mörkt” (1941),
tillämpar E. en form, som i sin knapphet kan erinra
om hans av kubismen påverkade målarstil.
Ekelund, Otto Vilhelm, författare (1880
—1949). E., som var född i Stehag, Malmöhus
län, blev 1898 student i Lund, där han bedrev
univ.-studier till 1902, då han begav sig utomlands.
Han vistades i Tyskland, främst Berlin, till 1909,
sedan i Danmark, mestadels i Jylland, till 1921,
var därefter bosatt i Hälsingborg till 1930, i
Helsingör till 1935 och bosatte sig sedan i
Saltsjöbaden. E. blev fil. hedersdr i Lund 1937,
innehade 1926—-33 Frödingstipendiet, erhöll 1944
Bell-manspriset av Svenska akad. och 1947
Tegnérpri-set av Tegnérsamfundet i Lund. — Efter sin
debut i den lundensiska studentkalendern ”1 skilda
färger” (1900) utgav E. diktsaml. ”Vårbris”
(1900), ”Syner” (1901), ”Melodier i skymning”
(1902), ”Elegier” (1903), ”In Candidum” (1905),
”Hafvets stjärna” (1906), ”Dithyramber i
aftonglans” (s. å.) och med titeln ”Grekisk bukett”
(s. å.) en saml. övers, ur den grekiska antologien.
Sin utgångspunkt tog E. i den skånska
landskaps-diktningen, framför allt Ola Hanssons. De
im
pressionistiska naturbilderna fingo snart vika för
en stämnings- och tankepoesi, vari naturen är med
blott som symbol för det själsliga. E. blev
därmed den rena, centrala lyrikens företrädare i
tidens svenska diktning. Formellt visade sig denna
utveckling i upptagandet av den fria versen, som
E. bildade till egenartad konst. Denna diktnings
allmänna karaktär undergick också en
förändring : från att urspr. ha uttryckt vek natur- och
ensamhetskänsla blev den mer intellektuell och
fylldes av en strävan att övervinna livets
kvalfulla oreda i en harmoni av hög och spänstig art.
Denna heroiska livsfilosofi, som utbildats under
påverkan av antiken och Nietzsche, fick sin
slutliga formulering på prosa i ”Antikt ideal” (1909).
”Böcker och vandringar” (1910) och ”Båge och
lyra” (1912) sluta sig nära till ”Antikt ideal”.
Den andliga högspänningen i dessa böcker
minskas i det följande. I ”Tyska utsikter” (1913),
”Nordiskt och klassiskt” (1914) och särsk. i
”Veri similia” (2 bd, 1915—16) vinner en ny
anda insteg, visande sig i en försonligare
livsinställning och en dämpad ton. Hans
aforism-saml., ”Metron” (1918), ”Attiskt i
fågelperspektiv” (1919), ”Sak och sken” (1921), ”På
hafs-stranden” (1922), ”Lefnadsstämning” (1925),
”Väst-östligt” (s. å.), ”Passioner emellan” (1927),
”Lyra och Hades” (1930), ”Spår och tecken”
(s. å.), ”Båge och lyra 1932” (1932), ”Det andra
ljuset” (1935), ”Elpidi” (1939), ”Concordia
ani-mi” (1942), ”Atticism-—humanism” (1943, ny uppl.
med tillägg 1946) och ”Plus salis” (1945), anta
alltmer karaktären av intima journaler, vari han
övar ständig självrannsakan och bokför sina
studier. Han har en aristokratisk naturs sinne för
det upphöjda och sköna, men, ytterst sårbar, har
han tidigt fyllts av en bitterhet, som han strävat
att övervinna. Exklusivt ämnesval i förening med
säregen språkform har gjort, att han fått en
begränsad publik, men på denna, som bl. a.
omfattar en rad yngre svenska förf., har han- utövat ett
betydelsefullt inflytande. — Av sin lyriska
produktion har E. gjort ett mindre urval i ”Valda
dikter” (1913) och ett större i ”Dikter” (3 bd,
1921), av sina prosaskrifter ett urval i ”Valda
sidor och essays 1908—1930” (1933). E. har utg.
övers., ss. ”Giacomo Leopardi. Valda skrifter”
(1913) och ”Ur Petrarcas brev” (1915). — 1939
grundades i Hälsingborg
VilhelmEkelund-samfundet, som har till uppgift att
understödja utgivandet av Vilhelm E:s verk. — Litt.:
S. Ahlström, ”V. E.” (i ”Verdandis småskrifter”,
433, 1940); K. A. Svensson, ”V. E. Moralisten
—Kulturkritikern. Några essayer” (1946) ; R.
Ekman, ”Kulturen och livet” (s. å.) samt ”V.
E. och Nietzsche” (1951).
Ekelöf, Bengt Gunnar, författare (f. 1907
15/g). Under vistelse i Paris i slutet av 1920-talet
kom E. i kontakt med moderna strömningar inom
konst och litteratur, bl. a. surrealismen. 1932
utkom hans första diktsaml. ”sent på jorden”, där
han intar en nihilistisk livsattityd och företräder
en revolutionär ordkonst. I diktsaml. ”Dedikation”
(1934) är surrealismen modifierad av en stark
formvilja. ”Sorgen och stjärnan” (1936) ankny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
