Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklogit - Eklund, Anders - Eklund, 1. Ernst - Eklund, 2. Alice, f. Uddgren - Eklund, 1. Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Eklund
396
Ekliptikan.
cit), vartill ofta kommer bl. a. amfibol, t. ex.
smaragdgrön s. k. smaragdit.
Eklund, Anders, målare, verksam i
Stockholm, omtalad 1763—1802, målade stilleben,
genretavlor m. m., utförde altartavlan i Skederids
kyrka (1773) och var en särskilt inom borgerliga
kretsar mycket anlitad porträttör.
Eklund. 1) Ernst Olof E., skådespelare och
teaterledare (f. 1882 ®/s). Han var först
posttjänsteman och började 1908 sin teaterbana, sjöng
bl. a. Scarpia i ”Tosca” i landsorten, övergick
till talscenen och var anställd hos Hj. Selander,
vid Intima teatern (1911), hos Ranft och 1916
—17 vid Blancheteatern, som han därefter ledde
till 1927. Han innehade Komediteatern 1923—38
och Oscarsteatern 1938—41. Dessutom drev han
Djurgårdsteatern 1923 och 1927 och Skansens
friluftsteater 1934—40. Säsongen 1926—27 gav
han på
Konserthusteatern en uteslutande
litterär repertoar med
verk av Sofokles,
Shakespeare,
Strindberg, Benavente och
Tor Hedberg m. fl.
till populära priser. -—
E. är en mycket
uppburen scenkonstnär.
Ur hans
utomordentligt rika och brokiga
rollista må bland
mera betydande
karak-tärsuppgifter nämnas
Turman i ”Geografi
och kärlek”, Engstrand i ”Gengångare”, Fredrik I
i ”Kungens amour”, baron v. Ulrich i ”Fröken
Kyrkråtta”, furst Ouratief i ”Tovaritch”, Tom
Prior i ”Till främmande hamn”, Johannes i ”1
begynnelsen var ordet”, Macki Kniven i
”Tolv-skillingsoperan”, naturvetarn i ”Natt över havet”,
Octavius i ”Antonius och Cleopatra”, Hektor i
”Trojanska kriget blir inte av” och Napoleon i
”Madame Sans-Géne”. Bland roller som han
haft under senare år, minnes man från gästspel
vid Blanche- och Vasateatrarna Horace Giddens
i ”De små rävarna”, John Fletcher i ”Olivia”
och Per Wahrman i Gust. Hellströms ”Han
träffas inte här”. — E. har även framträtt som
dramatisk förf, med ”Heder” (1917), ”Bara en piga”
(1918), ”Det enda rätta” (1930, under sign. F.
Tserenkov), ”Frihetsfejden” (1935) och
”Drabanter” (1937). — Bland E:s uppgifter inom
filmen märkas främst den landsflyktige professorn
i R. Josephsons ”Farliga vägar”, rektorn i
”Ljusnande framtid”, bankdirektören i
”Stackars-millionärer” och professorn i ”Millie, Marie och
jag” samt den av honom själv (1943) regisserade
”Flickan är ett fynd”. — E. är sedan 1919 g. m.
E.2). — Litt.: ”Boken om E. E.” (1942).
2) Alice Jenny E., f. Uddgren, den
förege hustru, skådespelerska (f. 1896 21/?). E.
började sin teaterbana vid blott 19 års ålder hos
Karin Swanström, kom 1916 till Blancheteatern
och stannade där till
1919, då hon övergick
till Svenska teatern.
Året därpå flyttade
hon i samband med
att hon ingick
äktenskap med E.i) över till
dennes teater och har
sedan, med avbrott för
gästspel i Oslo 1931
och vid Svenska
teatern i Helsingfors
1939 och 1940, till
1941 varit verksam
vid de olika
ek-lundska scenerna.
Se
nare har hon gästspelat på Nya teatern och
Vasateatern samt vid åtskilliga turnéer. E. drog
uppmärksamheten till sig, då hon på Svenska
teatern mot Gösta Ekman spelade Eva Stjerne i
Aug. Brunius’ komedi ”Nyckeln och ringen”. På
Blancheteatern och senare på komediteatern
uppträdde hon i en rad muntrande komedi- och
farsroller. Nya toner anslog hon som Ann i S. Vanes
”Till främmande hamn” och som Katarina i
Sha-kespeares ”Så tuktas en argbigga”. Till hennes
förnämsta rollskapelser höra också Irène i ”Den
fångna” och Polly i ”Tolvskillingsoperan”.
Behag och glittrande humör utmärkte hennes
framställningar av Katarina II i ”Lilla Katarina” samt
Madame Sans-Géne. Som Nora i ”Ett dockhem”
blev hon en exponent för ett gripande och äkta
kvinnligt känsloliv. Av i övrigt minnesvärda
allvarliga uppgifter i E:s rollgalleri må nämnas
Inger Borgen i ”1 begynnelsen var Ordet”,
Agnes Raub i ”Natt över havet”, Jennifer Fraser
i ”Gröna vatten” och Konstance Leth i
”Ege-lykke”.
Eklund. 1) Johan Alfred E., biskop (1863—
1945). Han blev teol. kand, i Uppsala 1890,
komminister i Västra Tunhem 1894,
domkyrkovice-pastor och docent i apologetik i Uppsala 1896 och
domprost i Kalmar 1902; biskop i Karlstad 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
