Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklund, Rudolf - Eklundh, Albert - Eklut - Eklärera - Eklöf, Ejnar - Ekman, släkt - Ekman, 1. Gustaf Henrik - Ekman, 2. Gustaf - Ekman, 3. Oscar - Ekman, 4. Janne - Ekman, 5. Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Eklundh—Ekman
400
samt har jämte T. Almén utg. ”Lagen om avtal”
(1915) och ”Lagen om avbetalningsköp” (1916).
Eklundh, Bengt Hjalmar Albert, jurist,
författare (f. 1882 25A), examen till
rättegångsverken 1905, amanuens vid Skånska
hypoteksför-eningen 1909, ombudsman 1934—42. E. debuterade
1911 med ”Silhuetter från en gammal gård”,
följdaven saml. noveller, ”Folk på vägen” (1918).
”Svensk jakt. En överblick till hugfästande av
Svenska jägarförbundets etthundraåriga tillvaro”
(1930) är en kunskapsrik skildring av jaktens
utveckling och ställning i Sverige. I jakt- och
naturskildringarna ”På jakt” (1926), ”Med bössa
och utan” (1932) och ”Så mötte jag dem” (1946)
framstår E. som en god naturskildrare.
Eklut, extrakt av ekbark, använt vid garvning.
— Figurligt ”gå genom ekluten”, bli garvad och
härdad.
Ekläréra (fr. éclairer), anordna stark och
praktfull belysning (för fest). — Subst.:
Eklä-r é r i n g.
Eklöf, Joel Ej nar, tonsättare (f. 1886 2%).
E. är verksam i Stockholm och var organist i
Hjorthagskyrkan 1918—43. Han har utgivit flera
sånger, bland vilka den patriotiska ”Morgon”,
parentetiskt betitlad ”Sverige”, blivit mest känd.
Ekman, svensk släkt, härstammande från
kronofogden Jon Larsson, vid 1600-talets mitt bosatt
på Ökne i Väse hd, Värmland. Av hans söner,
som togo sig namnet E., blev Daniel Jonsson
E., handlande och rådman i Vänersborg (d.
1695), stamfar för tvenne släktgrenar; talrika
medl. av den äldre grenen ha varit bosatta i
Göteborg och tillhört stadens ledande
köpmans-kretsar. — Litt.: H. Rosman, ”Bjärka-Säby och
dess ägare”, 3 (1927).
1) Gustaf Henrik E., affärsman,
kommunalman (1774—1847). Han grundade 1802
jämte G. R. Prytz firman Ekman & co., var en
driftig och framgångsrik affärsman och därjämte
en av Göteborgs mest betrodda kommunalmän.
Som led. av styrelsen för Villinska
fattigfrisko-lan verkade E. nitiskt för folkundervisningen;
som ordf, för borgerskapets äldste genomdrev
han (1811), att staden själv övertog
skjutsväsendet. Han var många år ordf, i Trollhätte
kanalbolags styrelse och led. av Göta kanalbolags
diskontdirektion samt arbetade ivrigt för
underlättande av sjöfarten på Göteborg. Han var 1810
en av stadens representanter i borgarståndet.
2) Gustaf Henrik E., den föreg:s son,
me-tallurg, bruksidkare (1804—76). Han var 1827
—36 anställd på Jernkontorets stat, övertog
1836 förvaltningen av det hans fader tillhöriga
bruket Lesjöfors och utvecklade det till ett
synnerligen ansett verk. E:s insatser i svensk
järnhantering voro betydande. Såväl för
lancashire-smidets allmännare tillämpning som vid
införandet av viktiga tekniska förbättringar inom
tackjärnstillverkningen var E. den drivande kraften.
Särskilt fäste han sitt namn vid den 1843 f. ggn
byggda s. k. Ekmans koltornsvällugn.
3) Johan Oscar E., den föregrs kusin,
affärsman, donator (1812—1907). Han blev 1845
disponent och kontorschef i firman D. Carnegie
& co., vars chef han
sedermera blev. Som
redlig och mycket
framgångsrik
affärsman åtnjöt E. stort
anseende i sin
hemstad och deltog en tid
flitigt i det
kommunala livet där
(stadsfullmäktig 1865—85).
Han var en av
stiftarna av
Skandinaviska kredit ab., i vars
styrelse han i flera
årtionden var ordf., av
Göteborgssystemet och av Göteborgs
arbetarbo-stadsaktiebolag. 1879—81 tillhörde han A. K.,
1882—87 F. K.
E. var en av landets största donatorer. Varmt
intresserad för nykterhetsrörelsen, understödde
han bl. a. frikostigt Svenska nykterhetssällskapet
och Sällskapet för nykterhet och folkuppfostran.
Därjämte skänkte han stora belopp till olika
kyrkliga, filantropiska och fosterländska
ändamål, till Uppsala univ. o. s. v. Särskilt
intresserade han sig för Göteborgs högskola och bidrog
med olika gåvor (sammanlagt omkr. 1 mill. kr.)
till nya professurer, ny byggnad m. m. E. och
hans maka i 2:a giftet, Maria E., f.
Lavo-n i u s (1846—1915), bekostade ett kapell vid
Lützen, grundlagt 1906. E. testamenterade bl. a.
400,000 kr. för motarbetande av emigrationen,
200,000 kr. till ett sjukhus i örgryte och 1 mill.
kr. till ”Oskar och Maria E:s donationsfond”
för folkupplysning och folkuppfostran; hans
änka och arvingar ha fortsatt E:s filantropiska
verksamhet. — Litt.: O. Mannström, ”0. E. 1812
—1907” (1922).
4) Johan Jacob (Janne) E., son till E. 1),
grosshandlare (1815—1908). Han blev 1837
delägare i firman Ekman & co. i Göteborg och
1843 dess ledare. E. var en mångbetrodd
kommunalman i Göteborg, v. ordf, i dess
stadsfullmäktige 1863—70, ordf. 1870—87; länge var
han ordf, i styrelsen för de enskilda järnvägar,
som berörde Göteborg. Han var vid riksdagen
1856—58 medl. av borgarståndet, tog senare
livlig del i arbetet för det nya representationsskicket
och fungerade som ordf, för de deputationer
från olika håll i landet, som 1865 hos Louis
De Geer förordade förslaget. Han var led. av
F. K. 1867—82.
5) Carl Edvard E., den föreg:s bror,
bruksidkare, politiker (1826—1903). Efter studier
i bergsskolorna i Filipstad och Falun blev han
1848 förvaltare vid Finspångs bruk, inköpte 1856
detta och 1857 Stens bruk. Under E:s ledning
utvecklades Finspång till ett stort etablissemang,
bl. a. för kanontillverkning. Bruket överläts 1884
på ab. Finspångs styckebruk, i vars styrelse E.
blev ordf. Han hade en mängd offentliga
uppdrag, var länge ordf, i Östergötlands landsting
och invaldes 1859 och 1862 i borgarståndet.
Mycket intresserad för folkundervisningen, väckte
han 1862 motion om genomgripande reform av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
