Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Elektriska maskiner
488
Fig. io. 2-polig
likströmsgenerator med
trumlindat ankare och [-4-kommutatorlamel-ler.-]
{+4-kommutatorlamel-
ler.+}
Fig. u. T. v. seriemaskin,
t. h. shuntmaskin.
rar vinkeln 2 y, magnetiserande och återstoden,
i8o°—2ip, arbetsalstrande. Repulsionsmotorn
har ”fallande karakteristik”, d. v. s. har stort
startmoment och rusar i tomgång; den liknar i
dessa avseenden seriemotorn.
Likströmsmaskiner. Med den förut nämnda
unipolarmaskinen som enda undantag äro alla
likströmsmaskiner så beskaffade, att
växelspänning alstras i ankarlindningen. Ankaret måste
därför utföras av laminerat material. Men genom
att lindningen ifråga förlägges till rotorn och
förses med uttag till en likaledes på rotorn
anordnad kommutator (jfr fig. io) kan
växelspänningen med
tillhjälp av borstar (av
grafit-kol) uttagas som
likspänning, vilken dock erhåller
någon ”krusning” på grund
av det ändliga antalet
ro-torhärvor och
kommutator-lameller. Genom fasta uttag
på rotorlindningen kan man
samtidigt (via släpringar)
erhålla växelspänning av
godtyckligt fastal — det är
på denna princip, som e
n-ankaromformaren
är baserad. Maskinen (enl.
fig. io) kan fungera både
som motor och generator och rör sig vid den
angivna magnet- och spänningspolariteten i pilens
riktning, då den går som motor. Drives den i
stället från en yttre kraftkälla i samma riktning,
lämnar den likström med angiven polaritet. Det
förutsättes, att magnetfältet i båda fallen hålles
vid makt oberoende av maskinen i övrigt, t. ex.
genom att det alstras av permanenta magneter.
Önskar man använda maskinen som motor, driven av
likström från ett kraftnät, kan denna ström
användas även för magnetiseringen. Härvid stå
först och främst två kopplingsmöjligheter till
buds: a) att koppla arbetslindningen (rotorn) i
serie med magnetfält (seriemaskiner,
fig. ii t. v.); b) att koppla arbetslindningen och
magnetlindningen
parallellt
(shunt-maskiner, fig.
ii t. h.).
Härför-utom komma i
vissa fall blandade
kopplingar i fråga [-(kompoundmaski-ner).-]
{+(kompoundmaski-
ner).+} —
Karakteris-dess startmoment är
högt och att den saknar bestämt varvtal.
Eftersom vridmomentet vid alla elektromotorer är
proportionellt både mot magnetfältet och mot
arbetsströmmen, inses, att vridmomentet
varierar kvadratiskt med strömstyrkan, när
arbetsströmmen alstrar fältet, åtminstone så länge
magnetiseringskurvan är tillnärmelsevis rak. När
maskinen släppes upp i varvtal, ger den en
mot-elektromotorisk kraft, som medför, att
belastningen på nätet minskas; vid seriemotorer
minskas då även magnetfältet, så att maskinen
be
Fig. 12. Start- och
reglerings-pådrag för shuntmotor. a
startmotstånd, b shuntmotstånd för
hastighetsreglering.
höver ett högre varvtal för att alstra sin
mot-elektromotoriska kraft. Den rusar sålunda vid
tonigång. Varvtalet blir på detta sätt följsamt
för belastningsändringar, varför seriemotorn fått
utomordentligt stor användning för traktiva
ändamål (elektriska tåg, spårvagnar, trådbussar).
Däremot lämpar den sig föga som generator;
maskinen kan icke lämna spänning utan att det
anslutna nätet är belastat, eftersom
spännings-alstringen förutsätter, att ström går genom
magnetlindningen. Dock förekommer ett slags
generatorverkan vid ”regenerativ bromsning” av t. ex.
spårvagnar, varvid man låter motorerna återmata
effekt till nätet. Arbetslindningen måste härvid
pol vändas.
Shuntmaskiner bete sig — både som motorer
och generatorer — på ett helt annat sätt.
Eftersom fältmagneterna magnetiseras separat, blir
fältet genom rotorn tillnärmelsevis konstant,
oberoende av rotorströmmen. Härav följer dels att
startmomentet blir direkt proportionellt mot
rotorströmmen (dvs. vid snabbstart mindre än vid
seriemotorer), dels att motorns varvtal sjunker
endast obetydligt från tomgång till fullast.
Varv-talsreglering sker emellertid lätt genom reglering
av fältets
magneti-sering medelst ett
motstånd. I samma
mån som man
genom inkoppling av
mera motstånd
minskar
magnetise-ringsströmmen och
därigenom fältet
samt (momentant)
även den motelektromotoriska kraften, stiger
maskinens varvtal. En för detta ändamål vanlig
kopplingsanordning, som även innefattar
startpå-drag, visas i fig. 12.
Då en shuntmaskin användes som generator,
skall den drivas i samma rotationsriktning, som
den vid samma nätpolaritet erhåller som motor.
Att maskinen överhuvud taget lämnar ström utan
att först ha magnetiserats utifrån, beror på att
fältmagneterna alltid ha ett visst mått av
rema-nens. Remanensfältet ger upphov till en om än så
ringa rotorspänning, vilken i sin ordning
förstärker fältet, så att rotorspänningen ökar ytterligare
o. s. v. (”den dynamo-elektriska principen”).
Spänningen kommer till ett jämviktsläge, när
mätt-ning på detta sätt börjat uppträda i den
magnetiska kretsen. Denna spänning kan inom vissa
gränser varieras medelst ett regleringsmostånd
i shuntkretsen. För kompensation av sådana
spänningsfall, som vid belastning uppstå i maskinen
och på nätet, anordnar man i regel en av
huvudströmmen genomfluten extra lindning
(kom-poundlindning) på fältmagneterna, så att fältet
ökas och generatorspänningen sålunda något
hö-jes vid belastningsökning. — En shuntgenerator
ger spänning i valfri riktning utan omkoppling.
Spänningsriktningen är nämligen entydigt
bestämd av riktningen hos det ursprungliga,
rema-nenta magnetfältet. — Både seriemotorer och
shuntmotorer bibehålla sin rotationsriktning, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
