Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska maskiner - Likströmsmaskiner - Historik - Elektriska musikinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Elektriska musikinstrument
490
man byter polaritet på nätspänningen. Att så är
förhållandet inses av att polaritetsbytet vänder på
strömriktningen i både stator och rotor. Önskar
man skifta rotationsriktningen, måste endera av
lindningarna (lämpligen rotorns) omkopplas. —
Den vid oförändrad koppling bibehållna
rotationsriktningen låter förmoda, att båda
maskintyperna kunna drivas även med (i-fas) växelström.
Detta är dock i praktiken möjligt endast vid
seriemotorer; vid shuntmotorer kommer
induk-tansen i magnetlindningen att fasförskjuta
mag-netströmmen i så hög grad, att maskinens
moment nedgår till nära noll. — Små seriemotorer
(med laminerat järn även i fältmagneterna)
kunna göra samma tjänst vid växelström som vid
likström och kallas då universalmotorer;
de ha erhållit stor användning vid dammsugare,
symaskiner, köksmaskiner o. s. v. Vid större
seriemotorer för växelström uppträda ett flertal nya
problem, som väsentligen ha med
kommutering-en och ankar reaktionen att skaffa. Genom att
ankarreaktionen är pulserande vid växelströmsdrift
uppstå nämligen betydande spänningar mellan de
lameller, som passeras av borstarna, därest man
ej genom särskilda kommuteringslindningar och
kommuteringspoler i statorn upphäver
ankarreaktionens verkan och sålunda reducerar
lamellspänningen. Gnistbildningen vid borstarna kan
ytterligare minskas genom val av borstkol med
jämförelsevis högt motstånd men framför allt
genom att man väljer låg nätfrekvens. Vid
ban-drift, som är enfas-seriemotorns naturliga
användningsområde, användes bl. a. i Sverige 16 2 A
p/s som standard i st. f. 50 p/s för den allmänna
kraftförsörjningen. Relationstalet mellan dessa
frekvenser är som synes 3, så att
omformarag-gregaten komma att bestå av en 3-fas
synkronmotor, direktkopplad till en i-fas
synkrongenerator, vars polantal är tredjedelen av
synkronmotorns. — Jfr Induktionsregulator,
Influensmaskin och Strömriktare.
Historik. Alla e. grunda sig på den av M.
Faraday 1831 upptäckta elektromagnetiska
induk-tionsprincipen. Redan påföljande år konstruerade
italienaren Pixii en 2-polig magnet-elektrisk
generator, som var försedd med likriktande
kommu-tator. Andra liknande e. byggdes under de
närmast följande åren av engelsmannen L. Clark,
tysken G. Stöhrer m. fl. Faraday själv bidrog
med uppfinningen av unipolarmaskinen. Ett
avsevärt framsteg representeras av tysken W. von
Siemens’ uppfinning av H-ankaret (1857), vilket
än i dag användes vid vevinduktior till
telefonapparater enl. lokalbatterisystemet. — Tanken att
alstra e:s magnetfält på elektromagnetisk väg (i
st. f. med permanenta magneter) synes ha
förverkligats först 1864 av engelsmannen H. Wilde.
Prioriteten till den elektrodynamiska principen —
den uppfinning, som gjorde det möjligt att bygga
e. i godtyckligt stora enheter — tillskrives vanl.
W. von Siemens (1867) men hade redan 1866
patentsökts av engelsmannen C. F. Varley och
före honom angivits av dansken Sören Hjort
(1848). Oberoende av Siemens gjorde
engelsmannen C. Wheatstone samma uppfinning 1867,
dock med den viktiga skillnaden, att Wheatstone’s
generator var shunt- i st. f. seriekopplad.
Kom-poundlindningen uppfanns 1881 av fransmannen
M. Deprez, ringankaret 1860 av italienaren
Pa-cinotti, d. v.s. 10 år innan belgaren Z. T. Gramme
patenterade samma sak. Trumankaret, som
innebar en väsentlig konstruktiv förbättring gent emot
ringankaret, utformades 1874 av tysken F. von
Hefner-Alteneck vid firma Siemens & Halske,
väsentligen med syfte att undvika en
patentkonflikt med Gramme. Amerikanen F. Weston angav
idén att förlägga ankarlindningen i öppna spår,
och svensken J .Wenström förbättrade 1882 denna
anordning genom att göra spåren halvöppna el.
slutna. Trefasprincipen och den härpå baserade
asynkronmotorn uppfanns och utvecklades 1885—
88 av nyssnämnde Deprez, italienaren G.
Ferra-ris, amerikanen N. Tesla och tysken M. von
Dobrowolsky samt (troligen oberoende av dessa)
av J. Wenström 1890. Enfas-seriemotorn för
ban-drift utvecklades 1902—05 till teknisk mognad av
amerikanen B. G. Lamme vid Westinghouse
Electric Co., autosynkronmotorn av svensken E.
Danielsson (1900). Principen för
3-fas-kommuta-tormotorn angavs omkr. 1900 av tyskarna Winter
och Eichberg; en särskilt praktisk utföringsform
patenterades 1911 av holländaren H. K. Schrage
(vid ASEA). — I allmänhet kan sägas, att
elek-tromaskintekniken nådde full mognad under
1900-talets två första decennier.
Elektriska musikinstrument, förr gängse
benämning på elektriskt drivna instrument för
automatisk reproduktion av musik (t. ex. elektriskt
drivna pianospelapparater). Numera förstår man
med e. instrument, i vilka tonen alstras genom
elektriska svängningar, vilka framkallas och
regleras på manuell väg. Tonhöjden bestämmes
därvid av den elektriska svängningsfrekvensen,
tonstyrkan av svängningens intensitet och
klangfärgen av svängningens kurvform. En av e:s mest
karakteristiska egenskaper är, att klangfärgen kan
ändras inom vida gränser.
E. kunna indelas i elektromekaniska instrument
och helt elektriska sådana. I de
elektromekaniska instrumenten alstras tonen genom att
man anslår el. stryker strängar, men den
förstär-kes och erhåller sin klangfärg på elektrisk väg.
Ett dylikt instrument är elektrokordet el.
N e o-B echsteinflygeln.
Bland de helt elektriska instrumenten
märkes h e 11 e r t i o n (uppkallat efter
uppfinnarna, Helberger och Lertes), vilket patenterades
1930. Tonen alstras här i en rörgenerator;
avstämningen av svängningskretsen, som består av
spole och kondensator, sker genom ändring av
gallerspänningen i elektronröret.
Spänningsänd-ringen sker genom nedtryckning av en
motstånds-tråd, vilken är uppspänd på spelmanualen.
Instrumentet är fyrstämmigt och har fyra
manualer. Klangfärgen kan ändras med hjälp av
särskilda kretsar, reglerade medelst pedaler. På
motsv. sätt spelas trautonium (uppfunnet
av F. Trautwein), ett soloinstrument, vars ton
alstras av en glimlampa, ansluten till olika
sväng-ningskretsar. Dess tonområde är mycket stort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
