Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska svetsnings-ab. - Elektriska svängningar - Elektriska säkerhetsapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Elektriska svängningar—Elektriska säkerhetsapparater
502
i Laxå för tillverkning av svetsmaskiner.
Årsomsättning c:a 35 mkr, antalet arbetare c:a 700.
Bolaget äger dessutom 13 dotterbolag i olika
europeiska länder. Varumärken ”ESAB” och
”OK”.
Elektriska svängningar. Ett närmare studium
av händelseförloppet, då en kondensator
(Leiden-flaska) urladdas, har visat (Feddersen 1857, v.
Oettingen m. fl.), att urladdningen i allm. sker
cscillatoriskt, d. v. s. att de båda beläggningarna
hos kondensatorn antaga ömsevis positiv och
negativ laddning i mycket snabb tidsföljd. Man
säger, att elektriciteten svänger. Svängningarna
kunna bli mycket utpräglade, om kondensatorn
urladdas genom en ledare med lämplig
självinduk-tion. Systemet kallas en svängningskrets.
Införes ett stort motstånd i svängningskretsen,
t. ex. vid urladdningen av en Leidenflaska,
minskas oscillationerna i antal och intensitet. När
kondensatorn är uppladdad, förefinnes systemets
energi i form av elektrisk fältenergi i
kondensatorn. Under urladdningen utbildas emellertid ett
magnetiskt fält i sj älvinduktionen, som så att säga
hjälper elektriciteten över till motsatta
kondensa-torbeläggningen på grund av att magnetfältet vid
sitt försvinnande inducerar en strömstyrka i
själv-induktionsspolen. Till följd av ledningens
motstånd m. m. dämpas svängningarna. De kunna
emellertid underhållas genom energitillförsel,
t. ex. från en induktionsapparat, som ånyo
uppladdar kondensatorn, el. från en annan svängande
krets, som har självinduktionsspolen så placerad,
att båda spolarna i större el. mindre grad få
ett gemensamt magnetiskt fält. De båda
kretsarna sägas vara fast el. löst kopplade,
allteftersom de i större el. mindre grad ha ett
gemensamt magnetiskt fält. Gynnsammaste samverkan
erhålles, då båda kretsarna äro stämda i
resonans, d. v. s. ha samma svängningstid. Detta
villkor är uppfyllt, om produkten av
självinduk-tion och kapacitet för det ena systemet är lika
med motsv. produkt för det andra systemet.
Fenomenet beräknades teoretiskt av W. Thomson
(1853), innan ännu några mätningar förelågo.
Genom de glänsande experiment, som H. Hertz
(1887 ff.) företog med svängningskretsar av
särskild konstruktion, gavs ett starkt experimentellt
stöd åt Maxwells elektromagnetiska ljusteori,
samtidigt som grunden lades till den moderna
radiotekniken. Hertz lyckades åstadkomma
elektriska vågor såväl längs metalltrådar
som fritt i rummet. Från detta system,
oscillatorn, kunde han med resonatorn (en
böjd metalltråd med kulor i ändarna, mellan
vilka små gnistor slogo över, när den kom i
resonans med de elektriska vågorna) påvisa, att
elektriska vågor utsändes, som hade kvalitativt samma
egenskaper som ljuset. Vågorna kunde sålunda
icke passera genom en metallspegel men läto sig
väl reflekteras däri, de kunde brytas i ett prisma
(av asfalt), tilläto interferens och polarisation.
De hertzska vågorna kunna ha våglängder på
mellan 2 mm och tusentals m. Radiotekniken
arbetar f. n. mestadels med vågor inom området
för de långvågiga hertzska vågorna. — Litt.: H.
Rohmann, ”Elektrische Schwingungen” (2 bd,
1914, bd 1, 2:a uppl. 1926).
Elektriska säkerhetsapparater anbringas i
elektriska ledningar för att skydda dessa el. till
dem anslutna maskiner el. apparater för
överbe
lastning och för skador, som
uppstå. De utgöras i regel av
i förhållande till ledningsarean
klena trådar el. plåtremsor av
silver, nysilver el. aluminium,
som avsmälta, när
strömstyrkan överskrider ett visst
värde (s m ä 11 s ä k r i n g a r). —
Vid spänningar upp till 500 V
användas i allm.
proppsäkringar el. greppsäkringar, de förra
för lägre och de senare för
högre strömstyrkor.
Proppsäkringen (fig. 1), som
utföres för högst 350 A,
ut-göres dels av en sockel av
porslin med gänghylsa och
bottenkontakt, vilka anslutas
till resp, utgående och
inkommande ledning, och dels av en
propp, bestående av två delar,
propphuvud och smältpatron.
Patronen utgöres av ett
kraftigt rör av keramiskt material,
i vilket smälttråden är anbragt.
Den numera vanligaste typen
av proppsäkring är den s. k.
diazed-apparaten. —
Greppsäkringen (fig. 2) består
därigenom kunna
Fig. 1.
Proppsäkring. a
propphuvud, b
smältpatron, c
bottenkontakt, d
porslinssockel.
av en steatitplint med kontaktklykor och
anslut-ningsdetaljer samt en patron med smälttrådar
inom ett hölje av keramiskt material och med
kontaktdelar av metall. Apparater av detta slag
ha konstruerats för strömstyrkor upp till 2,000 A.
— Såväl
proppsom greppsäkringar inbyggas
ofta i
gjutjärns-lådor, s. k.
kapslade säkringar
(fig. 3). — En
äldre typ av
låg-spänningssäkring
är
bultsäker-h e t s a p p a r
a-t e n, vilken
består av en
mellan ett par
kon-taktbultar infäst
smältmetall, i
regel skyddad
axen kåpa av
obrännbart
material. — För
högspänning användas patronsäkringar
(fig. 4). Dessa
bestå av ett
porslinsrör (patron),
Fig. 2. Greppsäkring med
patron och handtag.
Fig. 3. Kapslad greppsäkring
med handtag (ASEA).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
