Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eliot, John - Eliot, Thomas - Eliott, George Augustus - Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Eliot—Elis
588
formisterna 1631 till Nya England, där han 1632
blev pastor för en församling i Roxbury. Sedan
1646 missionerade han bland indianerna och
upprättade 1651 i Natick vid Charles River, 30 km
från Boston, en koloni av ”bedj ande indianer”;
snart räknades ytterligare 13 dylika kolonier. E.
utbildade infödda lärare och evangelister,
översatte hela bibeln till mohikanspråket samt utgav
katekes och psalmbok på indianspråk och en
indiangrammatik.
Eliot [e’ljat], Thomas Stearns, engelsk
författare av amerikansk börd. (f. 1888). Han
gra-duerades vid Harvard-univ. och studerade sedan
i Europa (Sorbonne, Oxford). E. försökte sig
först som lärare och föreläsare i London, där
han bott sedan 1913. Därpå blev han journalist
och kritiker (i The Egoist, The Criterion).
Efter en tids anställning i Lloyd’s Bank
övergick han till förlagsfirman Faber & Faber,
London, där han innehar en direktörspost. 1926
föreläste han som Clark-lecturer i Cambridge,
1932—33 som Charles
Eliot Norton-prof. of
poetry vid Harvard.
E. blev 1927 engelsk
undersåte och anslöt
sig s. å. till den
anglikanska kyrkan.
Han är hedersdr vid
univ. i Cambridge,
Edinburg, Leeds,
Bristol, Harvard,
Columbia och Aix. Han
erhöll 1948 nobelpriset i
litteratur. — Redan
under sin första
studietid skrev E. vers
och essäistisk prosa, men det var först sedan
han slagit sig ned i England under 1 :a
världskriget, som han började göra sig gällande
som diktare och kritiker. Han hade i grund lärt
känna europeisk poesi från sekelslutet, främst
fransk symbolism, och åren före 1 :a världskriget,
främst imagisterna, särsk. Ezra Pound, som
utövade ett avgörande inflytande på honom. Han
väckte uppseende med den lilla diktsaml.
”Pruf-rock and other observations” (1917), där man
möter de karakteristiska dragen hos E. som
poet: den fria versen, de lärda anspelningarna
och citaten, de skarpa realistiska detaljerna, de
originella moderna bilderna, den mörka synen på
livet och människorna. Dessa drag återkomma
intensifierade i diktcykeln ”The waste land”
(1922; sv. övers, av E. Mesterton och Karin
Boye i ”Spektrum”, 1932), väl det märkligaste
litterära uttrycket för mellankrigstidens ödsliga
pessimism. E :s poetiska teknik och negativa
livs-attityd fingo ett ännu intensivare uttryck i ”The
hollow men” (1925; tr. i ”Poems 1909—1925”,
1926), där man skymtar den omsvängning till
religiös livssyn, som resulterade i hans övergång
till anglo-katolska riktningen 1927. E. gjorde sig
mer och mer bemärkt som kritiker och essäist.
Av betydelse blev hans omvärdering av en rad
äldre engelska förf., Marlowe, Donne, Marvell,
Massinger, Dryden, och den kult han ägnade
Dante (”The sacred wood”, 1920, ”Homage to
John Dryden”, 1924, ”For Lancelot Andrewes”,
1928, ”Dante”, 1929, ”Selected essays”, 1932).
Hans religiösa nyorientering bestämde
diktcykeln ”Ash-wednesday” (1930), där han
anknyter till medeltida upplevelser och förf, samt
skådespelen ”The rock” (1934), ”Murder in
the cathedral” (s. å.; sv. övers. 1939), som
bygger på Thomas Beckets öde, ”The family
re-union” (1939; sv. övers. ”Släktmötet”, 1948) och
”The cocktail party” (1949; sv. övers. 1950).
Sin kulturella position och sin syn på
förhållandet mellan dikt och kritik angav E. i ”The use
of poetry and the use of criticism” (1933) och
”After stränge gods” (1934; sv. övers. 1947);
prov på hans essäistik under 1930-talet ge
”Eli-zabethan essays” (1934) och ”Essays ancient and
modern” (1936). Sin syn på samhälle och stat
framlade E. i skriften ”The idea of a Christian
society” (1939; sv. övers. 1947). Under 2:a
världskriget publicerade E. fyra större poem,
”East Coker” (1940), ”Burnt Norton” (1941),
”The dry Salvages” (s. å.) och ”Little Gidding”
(1942), utg. tillsammans under titeln ”Four
quar-tets” (1943; ”Fyra kvartetter”, 1948). Dessa
dikter äro komponerade efter musikaliska principer,
ge i en mjukare form än hans ungdomsdikter
hans reflektioner över tillvaron, historiens
mening, förhållandet mellan tiden och evigheten,
synd och försoning. E :s roll för modernistisk
lyrik kan sägas svara mot J. Joyces för den
nyare romanen. — E :s dikter ha ett par gånger
utgivits i urval, senast i ”Collected poems 1909
—1935” (1936). ”Points of view” (1941) är ett
urval av E :s essäer, ordnat av J. Hayward. —
Ett urval av E :s dikter i sv. övers, utgåvo R.
Bottrall och G. Ekelöf under titeln ”Dikter”
(1942). — Litt.: Th. Warburton, ”Två
främlingar. T. S. E. och James Joyce” (1944);
F. O. Mathiessen, ”The achievement of T. S.
E.” (2:a uppl. 1947).
Eliott fedjat], George Augustus, Baron
H e a t h f i e 1 d, brittisk militär (1717—90). Han
deltog med utmärkelse i österrikiska
tronföljds-kriget (1743—48) samt 1759—61 i sjuåriga
kriget. Han blev 1763 generallöjtnant och 1775
guvernör över Gibraltar. Under den ryktbara
belägringen av Gibraltar juni 1779—febr. 1783
försvarade E. fästningen på det ärofullaste mot de
franska och spanska belägringstrupperna.
Elis [é’-], grekiskt kustlandskap och nomos i
n. v. Peloponnesos; areal 1,847 km2, c:a 150,000
inv. Huvudstad Pyrgos. Det n. belägna E 1 i s k a
d a 11 a n d e t utgöres till större delen av
vidsträckta och bördiga slätter. I samband med
do-riska vandringen inträngde dit etoler, vilka där
sedermera utgjorde den härskande befolkningen.
Där låg, vid floden Peneios, även staden Elis,
vilken efter 471 f. Kr. betraktades som hela
landets huvudstad. E:s mellersta del, P isatis, så
kallad efter den tidigt förstörda staden P i s a,
genomströmmas av Alfeios och bildar i ö. ett
skogbevuxet terrassland, i v. ett lågland och en
bördig slättmark. I s. vidtar det berguppfyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
