Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elsevier, Elzevir - Elsheimer, Adam - Elskamp, Max - Elsscholtzia - Elssler, 1. Therese - Elssler, 2. Fanny - Elster - Elster, Bad - Elster, 1. Kristian - Elster, 2. Kristian, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Elsheimer—Elster
614
Adam Elsheimer: Landskap med Johannes Döparen.
Kaiser-Friedrich-Museum, Berlin.
de mest värderade. Elsevierupplagorna av
Li-vius, Terentius, Tacitus (1634), Plinius (1635)
och Vergilius (1636) m. fl. äro typografiska
mästerverk. Antalet av de arbeten (e 1 s e v i
e-rer), som utgåvos av ifrågavarande firmor,
beräknas till 2,000. En del av dessa betalas ännu
ganska högt. Kungl. bibi, i Stockholm äger
en utomordentligt fullständig och värdefull
samling elseviertryck, som sammanbragts av dr
Gustaf Schlegel Berghman och beskrevs av
honom i ”Catalogue raisonné des impressions
elze-viriennes” (1911). — Litt: A. Willems, ”Les
Elzevier” (1880); H. B. Copinger, ”The E. press”
(1927).
E’lsheimer [-haimar], Adam, tysk målare
(1578—1610). Han utbildade sig i Frankfurt
a. M. och kom 1600 till Rom, där han
stannade till sin död. Hans tidigare målningar
(landskap med historiska och mytologiska scener) äro
påverkade av flamländsk konst; i Italien tog
han intryck både av den venetianska skolans
kolorit och av Carracciernas monumentala
landskaps- och figurstil. E :s måleriska uttryckssätt
är trots denna påverkan högst personligt. Hans
landskapsstil är poetisk och ideell och det
romantiska el. humoristiska figurstaffaget
framställt med kärnfull livlighet och fantasirikedom.
Under sina sista år gjorde E. bekantskap med
Caravaggios ljusdunkelstil och upptog liknande
motiv. På detta område liksom i fråga om
fri-luftsbelysningen utförde han ett banbrytande
arbete, som torde ha varit av största betydelse för
den nederländska 1600-taIskonstens utveckling
och även satte spår i den romerska
målartra-ditionen (Claude Lorrain). I Rubens’ stil märkes
en viss påverkan från E., och genom
förmedling av sin vän P. Lastman, Rembrandts
lärare, torde E. ha utövat ett viktigt inflytande på
Rembrandt. — Monogr. av W. Bode (1920) och
W. Drost (1933).
E’lskamp, Max, belgisk skald (1862—1931).
E. hör till samma släktled av flamländska, på
franska skrivande skalder som Maeterlinck och
Rodenbach. Men han delar icke deras
pessimistiska livs fientlighet; hos honom bryter en sund
rubenssk livsglädje igenom den symbolistiska
mystiken. Han utgav 1892—95 fyra dikthäften,
som 1898 nyupplades i en volym under titeln ”La
louange de la vie”. Efter 20 års tystnad utkom
”Sous les tentes de 1’exode” (1921, bibliska
motiv) och ”Chansons désabusées” (1922).
Elsscho’ltzia, se Kryddmynta.
E’lssler. 1) T h e r e s e E., österrikisk dansös
(1808—78). Hon blev ryktbar för sin kraft och
smidighet; hon dansade mest i mansdräkt och
uppträdde tills, m. systern. E. blev 1850
morgana-tiskt g. m. prins Adalbert av Preussen och fick
då titeln Freifrau von Barnim; blev änka 1873.
2) Franziska (Fanny) E., den föreg:s syster,
dansös (1810—84). Hon anställdes redan 1817
vid Kärntnerthorteatern i Wien, utbildade sig
1825 i Neapel och firade sina första triumfer
i Berlin 1830. Sedermera väckte hon hänförelse
i London och Paris’ ävensom i Amerika (1840—
42). 1851 lämnade hon scenen. E. var en av
1800-talets mest berömda danskonstnärinnor.
Hennes dans var liksom hennes pantomimiska
framställningar i hög grad uttrycksfull och
livlig; intrycket stegrades genom hennes personliga
skönhet. Till hennes triumfer hörde dansen
cachucha och huvudrollen i Aubers ”Den stumma
från Portici”. — Biogr. av A. Ehrhard (1910)
och E. Pirchan (1940).
Elster, två tyska floder. 1) S c h w a r z e E.,
biflod fr. h. till Elbe från Oberlausitz; flyter
nästan parallellt med Elbe och utfaller ovan
Wittenberg. E. är 210 km lång och
kanaliserad i nedre loppet. — 2) W e i s s e E., biflod
fr. h. till Saale från Elstergebirge inom
Böh-men. Delar sig vid Leipzig i två armar, som
båda infalla i Saale s. om Halle. 195 km lång.
Elster, Bad, talrikt besökt badort i Sachsen,
i Vogtland nära tjeckoslovakiska gränsen, vid
Weisse Elster; 2,000 inv. Järnkällor.
Elster. 1) Kristian Mandrup E., norsk
författare (1841—81). Berättelserna ”Tora
Trondal” (1879), ”Farlige folk” (1881; ”Farliga
karlar”, 1884) och den postuma samlingen
”Sol-skyer” (1881; ”Solskyar”, 1882) visa E. som en
av de psykologiskt känsligaste av de norska
realisterna från 1880-talet. — Litt.: J. Nilsson, ”K.
E.” (1942).
2) Kristian E., d. y., den föreg:s son,
författare (1881—1947), jur. kand. 1905, sekr. i
lantbruksdepartementet 1909—18, sedan
tidningsman. De sociala
frågorna intresserade E.
livet igenom;
förhållandet mellan den
enskilde och samhället
blev ett huvudmotiv i
hans författarskap.
Han debuterade 1907
med
hembygdsskild-ringar, ”Fortællinger”,
utgav 1908 romanen
”Torbjörn Hille”, en
studie över en hemlös,
och gav i ”Byen og
havet” (1909) sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
