Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emigration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Emigration
632
Den europeiska utvandringen har först under
de senaste 100 åren fått större omfattning.
Orsakerna härtill äro i huvudsak följande. U.S.A.
och även de nu som självständiga stater
organiserade mellan- och sydamerikanska kolonierna
sökte på allt sätt underlätta invandringen av
européer. Utvandrings fr ihetens princip trängde
igenom i Europa, och de restriktiva lagarna mot
e. upphävdes och ersattes av ett system av
lagar, vilka främst avsågo att skydda
utvandraren från exploatering. Kommunikationerna
utvecklades raskt, särsk. sedan ångbåtstrafiken
tagit sin början. Europas handel utvidgades och
de transatlantiska förbindelserna genom posten
bragte de redan utvandrade i närmare kontakt
med hemmavarande anhöriga och vänner.
Kunskapen om levnads- och utkomstförhållandena i
Amerika blev säkrare och mera allmän. De
talrika konkurrerande rederierna inrättade ett
vittförgrenat system av agenturer med agenter och
underagenter för e:s uppmuntrande och
värvande av passagerare. Upptäckten av
guldfyndig-heter i Amerika, politiska o. a. oroligheter
ävensom upprepade svåra depressionsperioder och
missväxter i Europa och slutl., och icke minst,
den under 1800-talet exempellöst raska naturliga
folkökningen i Europa voro vidare orsaker till
emigrationsströmmens hastiga tilltagande.
Men det var icke blott till Amerika, som
utvandringen under 1800-talet ägde rum. Från
1820-talet riktade sig utvandringsströmmen i
någon mån även till Australien, Sydafrika och
Algeriet samt till Asien. Man torde kunna
beräkna, att i runda tal utvandringen från Europa
till främmande världsdelar under 1800-talets
förra hälft närmar sig 5 mill. och att den under
senare hälften knappast understigit 25 mill.
Under de tre första decennierna av innevarande
årh. torde utvandringen från Europa överstiga
30 mill. Man torde kunna våga anslå Europas
förlust genom utvandring till bortåt 65 mill.
inv., räknat från förra årh:s början t. o. m.
1930, varav c:a 90% emigrerat till Amerika.
I denna folkförlust är då icke emigranternas
avkomma inräknad. Då invandringen till Europa
under samma tid knappast torde ha mycket
överskridit 10 mill., kan nettoförlusten genom
mi-grationen för Europas del hittills beräknas till
c:a 50 mill.
Den första stora europeiska utvandringsböljan
inföll under 1840-talet och början av 1850-talet,
förorsakad dels av de bekanta guldfyndigheterna
i Kalifornien men kanske främst av den dåtida
politiska oron och svåra nödår. Mot slutet av
1850-talet och början av 1860-talet gick e. ned
igen, antagl. sammanhängande med dåliga tider
i Amerika samt med amerikanska inbördeskriget.
Så följde ett uppsving 1863—74, åtm. under
senare delen sammanhängande med goda tider i
Amerika. Med 1880-talet inträdde en ny epok
i utvandringshistorien. Den höga
utvandrings-våg, som nu vidtog, blev av betydligt större
varaktighet än de föregående, 1879—93
utvandrade mera än 10 mill. människor från Europa.
Strax efter 1893 års kris i U.S.A. gick utvand-
Den europeiska emigrationens omfattning 1846—1932.
ringen visserligen något ned, och en period av
relativt stark återinvandring vidtog. Under
1900-talets första år fram till 1 :a världskriget
var e. åter uppe i höga tal, högre än någonsin,
för att sedan under kriget gå starkt tillbaka
och flerstädes nästan avstanna. Efter 1 :a
världskriget steg e. ånyo något, men sedan har hela
emigrationsrörelsen kommit i ett nytt läge,
främst genom U.S.A :s invandringsrestriktioner,
de s. k. kvotlagarna (se Immigration), enl.
vilka endast ett relativt fåtal invandrare per år
mottas från varje land.
I den europeiska utvandringens historia intar
Irland en särställning. 1845—51 minskades
Irlands folkmängd från 8,3 till 6,e mill. el. med
nära 20%. Sedan har folkmängden ytterligare
sjunkit och var 1881 5,2 mill. och 1911 4,4
mill. 1926 var folkmängden 4,3 mill. 1846—
55, som inleddes med fullkomligt felslagna
potatisskördar och den fruktansvärdaste nöd,
utvandrade från Irland c:a 1,8 mill. el. nära V4 av
befolkningen. Näst efter Irland komma i
modern tid och i förh. till folkmängden de
skandinaviska länderna som god tvåa. Av den
naturliga folkökningen (överskottet av födelser
över dödsfall) har i Sverige och Norge sedan
1800-talets början c:a V4 motsvarats av e. Ätm.
från 1840 har i Norge e. i förh. till
folkmängden varit större än det europeiska genomsnittet,
och i Sverige är förhållandet detsamma sedan
1860.
Någon pålitlig e.- och immigrationsstatistik
finns icke för Sverige för äldre tider. Officiella
siffror ha vi för e. blott från 1850-talet och
för immigration från 1880-talet. Det är helt
säkert också först under 1800-talets sista hälft,
som e. når mera betydande siffror. Starkast var
e. från Sverige på 1880-talet, då nära 40,000
svenskar om året lämnade riket för att bosätta
sig i främmande länder. Samtidigt belöpte sig
invandringen icke till mera än omkr. 5,000
personer årl. Under 1890-talet fram till 1910 ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
