- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 6. Dráma - Eugen /
689-690

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk konst - Nyare tidens arkitektur - Nyare tidens skulptur - Nyare tidens måleri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

689

Engelsk konst

690

land; han byggde bl. a. S:t Paulskatedralen,
påbörjad på 1670-talet, och många mindre
kyrkor i London. Wren fick flera efterföljare.
John Vanbrugh är mest känd för slotten
Blenheim och Howard, i början av 1700-talet,
stora anläggningar med scenperspektiviskt
ordnade husmassor. Nicholas Hawksmoor,
utförde många kyrkor, ofta med barock
stilkaraktär i tornbyggnaderna, liksom ock James
G i b b s; den senares arbeten ha ett drag av
klassicism. Bland periodens övriga arkitekter
märkes William Kent, som bl. a. byggde
Horse Guards vid Whitehall i London, 1753,
med kraftig, rusticerad fasadbildning i
senrenässansens former. Kents största betydelse ligger på
trädgårdsarkitekturens område. Som
trädgårdsarkitekt gjorde även den vittbereste William
Chambers en viktig insats genom införande
av kinesiska motiv i parklandskapet. Hans
So-merset House i London, påbörjat 1776, visar,
hur han förmått ge den palladianska
arkitekturen ett visst inhemskt, nordiskt kynne. En frukt
av tidens eklekticism är Thomas C h i p p e
n-d a 1 e s möbelbok 1754. De båda John Wood,
d. ä. och d. y., utmärkte sig som hus- och
stadsplanearkitektur i Bath i mitten av årh. Mot
slutet av 1700-talet blev den grekiska
arkitekturstilen förebildlig. Bröderna James och R
o-bert Adam byggde Adelphiterrassen och
många privathus i London; den främste av dem,
Robert, uppförde universitetet i Edinburgh, på
1770-talet, i en kylig dorisk tempelstil.
Grekiska stilar karakterisera de bästa av de
byggnader, som John Soane (lärjunge till George
Dance), John Nash, Benjamin Wyatt,
Charles Robert Cockerell o. a.
uppförde under 1800-talets förra hälft. Robert
Smirke påbörjade och hans bror
Sydney Smirke fullbordade British Museum med
joniska kolonnrader framför huvudfasaden.
William Henry Playfairs båda
musé-er i Edinburgh, omkr. 1850, ansluta sig till
Robert Adams univ. i samma stad. Jämsides
med antiken återupplivades gotiken och
renässansen. Horace Walpole var här den
ledande. Under 1800-talets förra hälft blevo de
båda utövande och teoretiserande arkitekterna
August Pugin och — i hög grad — hans
son W e 1 b y av stor betydelse för nygotiken i
England, och under årh:s senare hälft fingo de
romantiska strävandena kraftigt stöd i John
R u s k i n s skriftställarskap. Sir Charles
Bar rys Travellers’ Club House i London, 1830
—32, är i renässans; hans mest bekanta
byggnadsverk är parlamentshuset i London, uppf.
1840—65 i perpendikelgotik. Andra, som i
likhet med Barry följde de historiska stilarna,
voro James Pennethorne, George
Edmund Street och den flitigaste
gotikarkitekten under årh., George Gilbert Scott.
John F. Bentley uppförde på 1890-talet
Westminster Cathedral i bysantinsk stil. Av stor
betydelse för i synnerhet profanarkitekturens
sunda utveckling var Richard Norman
Shaws verksamhet under årh:s sista
årtion

den. Senare framträdde C. F. V o y s e y m. fl.
För monumentalbyggnader har den palladianska
stilen alltjämt kommit till användning. I
England har också tidigt industrialismen förberett
den modernaste utvecklingen (med armerad
betong etc.); som en banbrytande företeelse på detta
område står Kristallpalatset i London, uppfört
av Joseph Paxton till utställningen 1851.
Bland funktionalismens företrädare märkas T.
T a i t och Roger Fry, dessutom ha en del
utlänningar, ss. tysken Walter Gropius
och ryssen T. Lubetkin här varit
verksamma.

Nyare tidens skulptur. Renässansens äldsta
verkligt betydande skulpturverk i England är
florentinaren Pietro Torrigianos
gravvård över Henrik VII och hans gemål, 1519,
i Westminster Abbey. 1600-talets
bildhuggar-konst följde den nederländska något tunga,
muskulösa plastiken. Under 1700-talet framfördes
klassicismens stilideal inom skulpturen av John
Bacon och John Flaxman. 1800-talets
förra hälft och mitt ha få skulptörer av
betydenhet ; Samuel Joseph och John
Henry F o 1 e y böra nämnas, den förre för sin
stora marmorstaty av William Wilberforce, ett
verk i empirtidens smak, den senare för den
betydelse han haft för en rad skulptörer.
A1-fred Stevens, lärjunge till Thorvaldsen i
Rom, var en verklig konstnärsbegåvning. Inom
det monumentala området uppträdde Edward
B a i 1 y (Nelsonmonumentet vid Trafalgar Square,
London). Under 1800-talets sista årtionden är
beroendet av fransk plastik fortfarande
påtagligt (bl. a. genom JulesDalou). William
Hamo Thornycrofts nakne bågskytt
”Teucer”, 1881, var det första tecknet till en
förändrad bilduppfattning. Under 1900-talet har
även expressionismen fått målsmän i England;
som märkesmän framstå här Frank Dobson
och Jacob Epstein.

Nyare tidens måleri. Hans Holbein d.
y:s vistelse i London 1526—28 och 1532—43
fick ej ringa betydelse för porträttmåleriet där.
Några av miniatyrkonstens mera berömda namn
tillhöra 1500- och 1600-talen: Lawrence
H i 11 i a r d, de båda Oliver och Samuel
C o o p e r. Om holländsk porträttkonst påminna
Cornelis Janssens van Ceulens
arbeten. Det bästa engelska måleriet under 1600- och
1700-talen, övervägande porträttkonst, bär
tydliga spår av den eleganta bildstil, som odlades
på Anthonis van Dycks ateljé, t. ex. i
de många porträtten av Karl I på 1630-talet.
Engelsmannen William Dobsons och
neder-ländaren Peter Lelys hovfunktionärer nå som
porträtt ej upp till föregångarens i hans bästa
arbeten oöverträffade konst. — Den framstående
lybeckaren Godfrey Kneller var även han
det förnäma Englands porträttör. Den
svenskfödde Michael Dahls arbeten höra till det
bästa av inflyttade konstnärers produktion. Först
med William Hogarth fick engelskt
1700-tal en infödd målare av mindre vanliga mått. Som
porträttör bröt Hogarth med den urvattnade
rikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfff/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free