Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egenström, 4. Johan von - Engeström, 5. Lars von - Engeström, 6. Wawrzyniec Benzelstierna- - Engeström, 7. Sigfrid von - Engeströmska samlingen - Enghien - Enghien, Antoine Henri de Bourbon-Condé - Enghien-les-Bains - Engidu - Enghoff, Henrik - Engkvist, Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£97
Engeströmska samlingen—Engkvist
698
tjänsten. Vid 1800 års riksdag tillhörde E. de
moderata. Sina sista år levde han som privatman
på sitt gods. Hans ”Historiska anteckningar och
bref” (1771—1805) utgåvos (med biografisk inl.)
1877 av E. V. Montan.
5) Lars von E., den föreg:s bror, friherre
(1809), senare greve (1813), statsman, diplomat
(1751—1826). Han blev student i Lund 1757,
ingick i Riksarkivet 1770, övergick till
Presidentkontoret som sekr. 1773, blev chargé d’affaires
i Wien 1782. Till
Polen sändes E. 1787,
först utan officiell
ställning, och blev
1790 envoyé där.
Under sin märkliga
mission i Warszawa
fyllde E. sin plikt som
svensk minister,
samtidigt som han helt
gjorde sig solidarisk
med de intressen i
Polen, som sökte
frigöra landet från ryskt
beroende. Vid polska
riksdagen hade han
stort inflytande. Gustav HI:s planer på polska
kronan avstyrkte E. Han äktade 1790 en polsk
adelsdam och erhöll 1791 indigenatsrätt som
polsk adelsman. Han blev envoyé i London 1793
och i Berlin 1798 men vann som alltför
franskvänlig ej Gustav IV Adolfs fulla förtroende och
entledigades 1803. E. tillbragte de följ, åren på
sitt gods i Polen. Efter statsvälvningen 1809
blev han kanslipresident och efter nya
grundlagens antagande statsminister för utrikes ärenden.
E. blev kansler för Lunds univ. 1810. Han
hade stort inflytande hos Karl XIII, förhöll
sig passiv vid tronfölj arvalet 1810 och fogade
sig efter Karl Johans ankomst i att se
sig mer undanträngd på det utrikespolitiska
området. I inrikespolitiken hade han fortfarande
stort inflytande men förmådde ej rätt möta
oppositionen mot Karl Johan. 1824 nedlade han
statsministerämbetet och överflyttade till Polen,
där han dog på sitt gods Jankowice. — E. var
ej någon lysande begåvning el. stor statsman och
beskylldes för burdus kärvhet i sina
ämbetsskrivelser, men hans kunnighet,
självständighet, varma fosterlandskärlek och personliga
älskvärdhet gjorde honom allmänt aktad. Om hans
bok- och handskriftssamlingar se Engeströmska
samlingen. E:s ”Minnen och anteckningar”
(jämte utdrag ur hans brevväxling; 2 bd, 1876)
utgåvos av Elof Tegnér.
6) Wawrzyniec (Lars Stanislaus
Bonaven-tura) B en z e 1 s t i e r n a-E., den föreg:s sonson,
greve, polsk författare (1829—1910), bosatt i
Posen. E. har på polska språket lämnat
skildringar av svenskt kulturliv. Han översatte
Tegnér, Franzén, Stagnelius och Wallin (utg. 1884
i en antologi). E. skrev även essäer på polska
om Tegnér, Ibsen, Linné och Berzelius (1870—
79).
7) Johan Sigfrid Vilhelm von E., teolog
(f. 1889 14/s), doc. i teol. etik i Uppsala 1920,
lektor vid Uppsala högre allm. lärov. 1923—39,
prof, i teol. etik i Uppsala 1939. Av E:s
skrifter märkas ”Studier till W. Herrmanns etik”
(gradualavh. 1920), ”Romersk katolicism” (i
”Religionsvetenskapliga skrifter”, 9, 1923), ”Luthers
tankar om frälsningsvissheten i
Romarbrevskom-mentaren” (i ”Till ärkebiskop Söderbloms
sextioårsdag”, 1926), ”Luthers trosbegrepp” (1933),
”De två vägarna” (1936), ”Förlåtelsetanken hos
Luther och i nyare evangelisk teologi” (1938),
”Katolicismen i nutiden” (1941), ”Ett problem i
pliktmoralen” (1944).
Engeströmska samlingen kallas Lars von
Engeströms numera huvudsaki. i Kungl. bibi, i
Stockholm förvarade handskriftssamling. Den
uppstod ur rester av flera arkiv från 1600-talet,
vilka genom arv kommit i statssekreteraren
Mattias Benzelstiernas ägo. Denne lät sina bok- och
manuskriptsamlingar ingå i ett 1790 för
systersonen Lars v. Engeström stiftat fideikommiss.
Den sistnämnde förenade därmed bl. a. sin egen
korrespondens och en stor mängd papper från
Ekebladska släktarkivet. Genom Högsta
domstolens utslag medgavs 1864 åt hans sonson
kammarherre L. S. B. v. Engeström att överlåta
bok- och handskriftssamlingarna till Kungl. bibi.
Om och ur samlingen äro utg. bl. a.
”Handlingar ur... L. v. Engeströms bibliothek”, h. 1—4
(1809—24; delvis utg. av P. A. Wallmark). Jfr
uppsats av S. Hildebrand (i Nordisk tidskrift
för bok- och biblioteksväsen, årg. 1919).
Enghien [ägä’], flarn. Edingen, stad i belg.
prov. Hainaut, 25 km s. v. om Bryssel; 4,600
inv. Tillverkning av spetsar och linnevävnader.
Staden är knutpunkt på järnvägen till Lille.
Enghien [äga’], Louis Antoine Henri
de B o u r b o n-C o n d é, hertig av E. (1772—
1804), son till prins Louis Henri Joseph de
Bourbon-Condé. Han emigrerade 1789 och
utmärkte sig 1796—99 i den av hans farfader
uppsatta emigranthären men bodde efter 1801
tillbakadraget i Ettenheim i Baden. Bonaparte
ansåg utan grund E. inblandad i pågående
rojalistiska sammansvärjningar och lät under
kränkning av folkrätten genom franska soldater
häkta E. i Ettenheim 15 mars 1804. Denne fördes
över Strassburg och Paris till Vincennes, där
han efter en oformlig process blev arkebuserad
21 mars s. å. E:s brevväxling m. m. har
utgivits 1904. — Litt.: H. Welschinger, ”Le duc
d’E.” (1913).
Enghien-les-Bains [ägä’-le-bå’], badort i fr.
dep. Seine-et-Oise, nära Seine, 12 km n. om
Paris; 11,000 inv. Nio kalla svavelkällor.
Behandling av sjukdomar i andningsorganen.
E’ngidu, se Gilgamesj eposet.
Enghoff, Sven Axel Henrik, fysiolog (f.
1894 9m), med. dr och doc. i fysiologi vid Lunds
univ. 1927, laborator i experimentell fysiologi
och medicinsk fysik vid Uppsala univ. 1932, prof:s
titel 1951. E:s skrifter behandla främst
andningens fysiologi.
Engkvist, Olof (Olle), byggnadsentreprenör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
