Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enklitika - Enkolpion - Enkorn - Enkriniter, Enkrinitkalk - Enkät - Enkönad - Enköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Enklitika—Enköping
722
För publicering godkänd i rikets allmänna kartverk u!t 1952.
Enklitika (av grek, en, vid, och klinein,
stödja sig), ord, som tonlöst ansluter sig till
föregående ord, t. ex. min i ”far min”. — Ad]’.:
E n k 1 i t i s k.
Enko’lpion, grek, (av ko’lpos, bröst, lat.
enco’lpium), litet hängsmycke av guld eller
silver, runt eller korsformat, prytt med bilder av
helgon eller av den korsfäste och i regel
dos-formigt för att kunna innehålla en relik och
tjänstgöra som amulett. E. voro vanliga särsk.
inom den bysantinska världen på 900- och
1000-talen.
Enkorn, se Vete.
Enkriniter, Enkrinitkalk, se Kalksten.
Enkät [ao-1, se Enquéte.
Enkönad, se Blomma.
Enköping, stad i Uppland, Uppsala län, vid
Enköpingsån, 4 km från dess utlopp i Mälaren
(Svinnegarnsviken). Staden liger dels på
sluttningen av Enköpingsåsen, dels kring ån. Areal
11,79 km2, varav 36,8% upptas av åker; 10,183
inv. (1951). Tack vare sitt läge blev E. tidigt en
viktig hamnort och vägknut. E. var sålunda
centralort med tings- och marknadsplats (bl. a.
tju-gondagsmarknad) för Fjärdhundraland. E. är
omnämnt som köping redan 1164 och erhöll verklig
stadsorganisation senast omkr. 1300; dess äldsta
bevarade stadsprivilegier härröra visserligen från
1413, men E. var långt tidigare en betydande
stad med franciskankloster, spetälskehus och en
av landets äldsta skolor samt tre kyrkor (den
nuv. Vårfrukyrkan (S:ta Maria), som anlades som
prosterikyrka på 1100-talet, S:t Ilians, som först
anlades under noo-talet och vars ruiner
återfunnits och under 1940-talet framgrävts och
konserverats, samt S:t Olofs, vars läge ännu ej
kunnat fastställas). E. drabbades såväl under
medeltiden som senare av en rad ödeläggande
eldsvådor, de svåraste 1389, 1572, 1609 och
1799, varjämte den fortgående landhöjningen
efter hand medförde allt större svårigheter för
stadens sjöfart. E:s viktigaste näring under
början av 1800-talet anses ha varit
trädgårdsodling; särsk. har E:s pepparrot blivit
riksbekant. Ännu 1855 hade E. blott 1,410 inv.
men utvecklades därefter i snabbare takt. E.
erhöll 1876 sin första järnväg genom banan
Stockholm—E.—Västerås men blev först under
1900-talet järnvägsknut genom tillkomsten av
banorna E.—Heby—Runhällen 1906 och E.—
Uppsala 1912. Från 1880-talets början har E:s
utveckling varit betydande, och vid denna tid
började också stadens industriella utveckling,
bl. a. genom det nuv. ab. Enköpings verkstäders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
