Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eriksson, Christian - Eriksson, Einar (Einar Erix) - Eriksson, Erik - Eriksson, Gösta - Eriksson, Herman - Eriksson, Jakob - Eriksson, Johannes - Eriksson, Josef - Eriksson, Karl (kooperatör)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
Eriksson
814
åstadkommit på området. Friskhet,
omedelbarhet och uppslagsrikedom samt en bred
vederhäftighet utmärka E:s konst. — Litt.: S.
Strömbom, ”C. E.” (1933).
Eriksson, Erik Einar, tidningsman,
författare (f. 1886 V11), assistent i telegrafverket
1912, telegraf kontrollör 1929, 1 :e kontrollör
1941, telegrafkommissarie 1945, medarbetare i
Aftontidningen 1914 och redaktionssekr. där
1919. E. har under pseud. Einar Erix utg.
ett flertal skönlitterära arbeten (”Här hvilar
inte sorgen tung”, 1910, ”Himlar och helveten”,
1911, ”Backi sakrament”, 1912, ”Drömmen om
kvinnan”, s. å., ”Kom an, öde!”, 1933, ”Lita på
mig”, 1934, ”Ett år en vår”, 1938, ”Karola
Arholm, telefonist”, 1940, ”Diktatorn i
Malm-tuna”, 1941) och radiotekniska skrifter (”Hur
jag gör min egen radio och hur den fungerar”,
1923, flera senare uppl., ”Vad är vad i radio?”,
s. å., ”Radiostunder”, 1924). ”Mellan två epoker”
(1951) har tidshistorisk karaktär.
Eriksson, Erik Wilhelm, industriman (f.
1892 16/io), utexaminerad från handelsgymnasium
i Hälsingborg 1911. Han anställdes vid Billeruds
ab. 1917 och blev v. verkst. dir. där 1933. Sedan
1942 är han verkst. dir. för Korsnäs sågverks
ab. Han är ordf, i Pappersmasseförbundet
sedan 1947 och var ordf, i Svenska
pappersbruks-föreningen 1948—49.
Eriksson, Gustav (Gösta) Emanuel,
kommunalman, organisatör (f. 1901 21/a),
kommunalman i Gävle 1934—38, ombudsman i Svenska
byggnadsträarbetarförbundet 1938—41,
ombudsman i LO 1942, kassör där sedan 1947. Han
är bl. a. led. av överstyrelsen för
yrkesutbildning sedan 1943 och av styrelsen för Försvarets
socialbyrå sedan 1945.
Eriksson, Gustaf Herman (1892—1949),
ämbetsman, kansliexamen i Stockholm 1919, sekr.
i Kammarkollegium 1929, kanslisekr. i
Finans-dep. 1930, kansliråd
1931, statssekr. där
1932—36, generaldi-
rektör och chef för
Kommerskollegium
1936—44. E. var
konsultativt statsråd 1938
—39 i Per Albin
Hanssons 2:a ministär,
ingick i
samlingsmini-stären av 1939 till en
början som chef för
det nya
Folkhushåll-ningsdep. och sedan
som handelsminister.
Statsrådsposten
lämna
de han 1944, då han blev verkst. dir. i ab.
Vin-och spritcentralen. Han var 1945—48 svenskt
sändebud i U.S.A. och 1947—48 Sveriges
ständiga ombud vid FN. Han utnämndes 1948 till
ambassadör i Köpenhamn men hann ej tillträda
denna post.
Eriksson, Jakob, botanist (1848—1931).
Han blev fil. dr och doc. i botanik i Lund 1874,
ägnade sig närmast åt lärarbanan, verkade
fr. o. m. 1877 därjämte som botanist vid
Lant-bruksakad:s experimentalfält, övergick 1885 helt
till sistnämnda verksamhet och fick 1886
professors titel. E. blev 1906 föreståndare för den
lantbruksbotaniska avd. av den nyinrättade
Centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet och avgick med pension 1913. Hans
vetenskapliga verksamhet har huvudsaki. ägnats
åt beskrivning dels
av svenska
kulturväxters former, dels av
parasitsvamparna på
de odlade växterna.
Synnerligen värdefull
är den undersökning,
som E. på 1890-talet
tills, m. E. Henning
utförde över
sädes-rost (”Die
Getreide-roste”, 1896), i vilken
bl. a. förekomsten av
biologiskt
specialiserade former inom
en och samma rost-
art påvisades. E. utförde ett banbrytande arbete
för internationell samverkan till skydd mot
farliga växts jukdomar.
Eriksson, Johannes, åländsk bonde och
politiker (1869—1939). E. har gjort sig känd
genom den centrala ställning han intog i
strävandena 1917—21 för Ålands återförening med
Sverige. Han var medl. av de deputationer, som
1918 och 1920 uppvaktade Sveriges konung och
regering, samt delegat och rapportör i London,
Paris och Genève 1918—21. 1922—38 var E.
1 :e v. talman i Ålands landsting.
Eriksson, Josef, tonsättare (f. 1872 8/12).
Han tog organistexamen i Uppsala 1900 samt
musiklärarexamen 1906 och är nu verksam i
Uppsala som musiklärare. Tidigare har han även
verkat som
musikkri
tiker. Genom över
160 egenartade och
originella romanser
(även med
orkesterbe-ledsagning) har E.
blivit en av de ledande
inom svensk tonlyrik.
Dessutom märkes
kammarmusik (för
stråkkvartett sviten
”Bucolica” och ”Ad
tenebras” — båda även
satta för stråkorkester
—, en pianosonat och
en sonatin),
”Exotisk svit” för piano,
”Post tenebras lux!” för
solo, dubbelkör, orgel och piano, manskvartetter,
violin-, piano- och orgelstycken.
Eriksson, Karl, kooperatör (f. 1878 17å).
Urspr. träsvarvare anställdes E. vid
Social-Demo-kratens redaktion 1902, som han tillhörde till
1910 med undantag av 1903—06, då han var
Örebro-Kurirens huvudred., vilken befattning han
innehade även 1910—13. En betydelsefull insats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
