Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eskimåer (folk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Eskimåer
860
Barrow och i Alaska. De olika stammarna stå
dock fortfarande i en viss beröring med
varandra.
E. äro nomader och huvudsaki. kustfolk, som
hämta sitt uppehälle till större delen från havet.
Särskilt central- och västgruppernas stammar
förlägga dock sin jakt delvis inåt land och
hämta därifrån trävirke m. m. Enstaka rena
inlandsstammar finnas också. Vinterbostäderna
äro antingen hus, byggda av sten, valben el. trä,
el. också snöhyddor. Vinterhus av sten
förekomma numera huvudsaki. på Grönland. De bruka
vara helt små, till formen rektangulära el. ovala,
och in till huset leder en lång, tunnellik husgång,
belägen under golvets nivå. Huset bebos i
regel av en till två familjer; blott vissa stammar
ha större hus för flera familjer. Västeskimåerna
bygga sina hus av trävirke, ofta drivved; huset
täckes emellertid alltid med ett tjockt lager av
jord och grästorv. Hos de flesta amerikanska
stammar har dock bruket av dylika hus
försvunnit, och man bor under vintern i vanligen
halvklotformiga snöhyddor. Under årets varmare
del utbytes vinterhuset mot ett tält med ”duk”
av skinn. I bostaden finnes längst från ingången
en brits, ligg- och sittplats för invånarna,
uppbyggd av sten el. trä, resp, snö, och täckt med
flerdubbla skinn. Framför britsen finnes för
varje familj en lampplattform, där späcklampan
av tälj sten har sin plats, och över denna hänges
grytan.
En välskött späcklampa lämnar gott ljus och
uppvärmer huset starkt, varför e. inomhus blott
använda natit, husdräkten, en gördel, närmast
jämförlig med ett par simbyxor.
Utomhusdräk-ten göres av skinn, och plaggen äro desamma
för män och kvinnor, näml, byxor, skjorta och
ett slags blus, anorak, försedd med hätta.
Snittet på mans- och kvinnodräkt är dock olika. På
fotterna bäras kamikker, ett slags dubbla
stövlar av skinn. Sommardräkterna äro merendels
av sälskinn, vinterdräkterna av hund-, ren-,
varg-el. annat långhårigt skinn. Skjortan göres vanl.
av ej der- el. alkskinn med endast dunen
kvarsit-tande. Kläderna äro ofta mycket prydligt
or-nerade.
Fångsten av säl, valross och andra havsdjur
sker mest med hjälp av kajaken. Denna
enmansroddbåt, består av en lätt stomme av
träspjälor, överdragen med avhårat sälskinn. Den
är däckad, och roddaren sitter i manhålet med
rakt utsträckta ben och balanserar kajaken med
paddelårans hjälp. På däcket finnas stroppar
för harpunen och andra redskap. Harpunen har
löst påträdd spets, som fastnar i djuret, under
det att staken flyter på vattnet. I spetsen är en
lång rem fastgjord, som i sin andra ända har
en fångstblåsa, fylld med luft, vilken underlättar
förföljandet av det träffade djuret. Detta
dödas sedan med länsaren. Till fångst av fåglar
nyttjas fågelpilen. Kajaken brukas även vid
fiske, t. o. m. vid renjakt (då renarna drivas
ut i insjöar), på resor o. s. v. Jämte kajaken,
som numera saknas hos många stammar, ha
några e. även en annan båt, kvinnobåten
(umiak). Denna är byggd på samma sätt men
betydligt större, odäckad. Den ros av 6—8
kvinnor med en man vid styråran och nyttjas mest
på resor, dock även vid valfångst, då den ros av
män.
På vintern brukas släde med förspann av
hundar. Hunden är e:s enda husdjur. Då isen
ligger, uppsökas sälens andhål, och den harpuneras,
då den kommer upp för att andas. Även fångst
med garn under isen förekommer. Då sälen
ligger uppe, kryper man fram över isen och
har-punerar el. skjuter den. Till jakt på landdjur
nyttjas delvis ännu pil och båge. Vid
hemkomsten till boplatsen lämnar fångaren sitt byte till
kvinnorna, som ha hand om flående och
styckning, skinnberedning m. m. Härvid begagnas ulo,
kvinnokniven. Vid sömnad av kläder m. m.
måste skinnet tuggas mjukt.
Kött och späck kokas i grytan över lampan
el. ätes rått, stundom fruset. Vissa slag av kött
anses vara bäst i lindrigt ruttet tillstånd.
Vegetabilisk föda brukas blott i mycket ringa
omfattning. Konstskickligheten är högt uppdriven;
vapen, redskap och husgeråd bruka vara rikt
och ofta synnerligen vackert utsirade.
De hårda livsbetingelserna ha givit e:s kultur
en övervägande materiell inriktning. Andlig
kultur saknas dock icke; de ha en rik fond av
sånger samt sagor, ofta av mycket fantastiskt
slag, vilka gått i arv från generation till
generation och delvis äro kända över hela det vida
området. Många föreställningar om andeväsen
i havet, i jorden, uppe i fjällen o. s. v. äro i
svang; även sol och måne uppfattas som
andeväsen. Mestadels äro dessa andar onda och måste
blidkas för att ej göra skada. Därför spela
också angekokkerna, medicinmännen, en stor
roll. Hos många stammar finnas massor av
delvis mycket besvärliga tabuföreskrifter.
E. äro i allm. mycket godlynta och fredliga;
dock finnas även mera stridbara stammar,
särskilt där grannskapet till indianerna förr givit
anledning till strider. På boplatsen el. inom
stammen råder rätt vidsträckt kommunism.
Sambandet inom stammen är ganska löst, och något
hövdingdöme förekommer ej utom i Alaska.
Familjen är en strängt sluten enhet med
familjefadern som oinskränkt herre. Inom många
stammar äro kvinnorna i avgjord minoritet, då många
flickor dödas strax efter födelsen. Detta leder
till strid om kvinnorna och i sin ordning ofta
till mord och blodshämnd.
Det eskimåiska språket intar en
fristående ställning och är av polysyntetisk natur, så
att hela meningar kunna uttryckas i ett ord,
vilket dock ofta blir mycket långt. ”Ortnamn” äro
t. ex. gärna hela beskrivningar på platsen.
Egendomlig är språkets likformighet hos de vitt
spridda stammarna trots frånvaron av skrift. Räkning
sker på fingrar och tår; 20 t. ex. uttryckes
med ”en hel människa”.
Senare tiders arkeologiska utgrävningar ha
bättre än tidigare klarlagt utvecklingen av e:s
kultur. De äldsta stadierna, vilkas ålder man
beräknat till 2,000 år, har man funnit i områdena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
