Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - d’Estournelles de Constant, Paul - Estrad - Estrar - d’Estrées, släkt - d’Estrées, Gabrielle - Estrêla, Estrella, Serra da - Estremadura - Estrid - Estrup, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Estrad—Estrup
902
organisationen Conciliation internationale för att
främja mellanfolkligt samförstånd. 1909 erhöll
han halva Nobels fredspris.
Esträd (fr. estrade}, upphöjd avsats el.
plattform (inne i rum el. ute i det fria).
Estrar äro formellt analoga med oorganiska
salter. Liksom dessa uppstå genom
neutralisa-tion ur en syra med en bas, erhållas e. genom
behandling ur en syra med en alkohol. Den
förra processen är emellertid en jonreaktion,
som går mycket snabbt, medan den senare i
allm. förlöper långsamt, katalyseras av vätejoner
och går mot ett jämviktsläge, som förskjuts
mot större esterkoncentration, om vatten tas bort,
t. ex. GHsOH + CHsCOOH CH3COOC2H5
+ H2O (bildning av etylacetat ur etanol och
ättiksyra). Man tillsätter därför konc. svavelsyra
som binder vatten och katalyserar reaktionen. E.
sönderdelas (förtvålas) av alkaliska el. sura
vattenlösningar. Många e. kännetecknas av angenäm
lukt. Flera naturliga fruktessenser utgöras av
lägre, fettsyrade e. Bland viktiga e. märkas
även fetterna, som äro e. av glycerin och
fettsyror, v a x e r n a, som huvudsaki. utgöras
av e. av fettsyror och envärda alkoholer, samt
vissa h a r t s e r.
d’Estrées [detre’ el. dästre’], fransk adelssläkt,
känd sedan 1400-talet. F r a n q o i s Annibal d’E.
(I573—1670) blev marskalk 1626, var minister
i Rom och blev 1648 hertig d’E. Han skrev
memoarer om Frankrike under Maria av Medici och
Anna av Österrike (ny uppl. med inl. av P.
Bonnefon 1910). Om hans syster Gabrielle d’E.
se nedan. Namnet utdog först med Louis
Charles César Le Tellier d’E. (1697—
1771), sonson till Louvois. Han anförde i
sjuåriga kriget franska armén i Hannover, som han
erövrade 1757, blev marskalk s. å. men
återkallades. Han blev hertig d’E 1763.
Gabrielle d’E., Henrik IV :s av Frankrike
älskarinna (1573—99). Hon lärde känna Henrik
1590, bortgiftes med en adelsman men övergav
honom, och äktenskapet annullerades. Hon
skänkte Henrik två söner och en dotter samt blev 1597
upphöjd till hertiginna av Beaufort. Konungen
ville äkta henne och underhandlade om skilsmässa
från sin gemål, då Gabrielle avled. Dödsorsaken
var eklampsi och ej förgiftning, som man på sina
håll sökte göra troligt. — Litt.: Biogr. av A.
Desclozeaux (1889).
Estréla [i/tre’la], sp. E s t r e 11 a, Serra
da E., bergskedja i port. prov. Beira, mellan
floderna Mondego och Zézere. Når 1,991 m ö. h.
Består av granit; utgör en v. fortsättning av
Sierra de Gata i Spanien och övergår åt s. v.
i Sierra de Louzä.
Estremadura [port, uttal i/tramaÖoTa, sp.
ästräma<5o’ra]. 1) Landskap i Portugal, vid
Atlanten, på båda sidor om Tejos nedersta lopp;
omfattar distrikten Leiria, Lisboa, Santarém och
Setübal; 17,977 km2, 2,1 mill. inv. Landet s. om
Tejo är flackt och ofta sumpigt. N. om Tejo
höjer sig landet (Serra do Aire). Längs högra
flodstranden äro kullarnas terrasser bevuxna med
vin, oliv- och fruktträd. Huvudstad är Lissabon.
— 2) Landskap i v. Spanien, vid gränsen mot
Portugal; omfattar prov. Badajoz och Cäceres;
41,608 km2, 1,260,000 inv. E. är en högslätt,
begränsad i n. av Sierra de Gredos och Sierra de
Gata, i s. av Sierra Morena. Högslätten delas i
en n. del, Alta el. Höga E. (Cåceres), och
en s., Baj a el. Låga E. (Badajoz), av en rad
bergskedjor, Sierra de Guadalupe (1,736 m) och
Sierra Montånchez m. fl. Från ö. till v. flyta
genom Alta E. Tajo, genom Baj a E. Guadiana.
Huvudnäring boskapsskötsel (svin och merinofår).
Odlingar av korkek, oliv- och fruktträd.
Estrid, dansk prinsessa, Sven Tveskäggs
dotter, blev omkr. 1015 g. m. Ulf Jarl och hade med
honom sonen Sven (Sven Estridsen, 1047 konung
i Danmark). Genom honom blev hon stammoder
för den senare konungaätten, vars manslinje dog
ut 1375-
E’strup, Jacob Brönnum Scavenius, dansk
statsman (1825—1913). Han ärvde 1846
herrgården Kongsdal efter fadern och köpte 1852
Skafö-gaard i Jylland. Han
gjorde sig känd som
en duktig lantbrukare
och deltog f. ggn i
politiken som
folke-tingsman 1854—55.
1864 invaldes han i
landstinget och blev
nu en av ledarna för
den grupp av
”nationella godsägare”, som
efter krigets olyckor
uppträdde mot de
na-tionalliberala. Han var
jämte greve C. E.
Frijs den egentlige
upphovsmannen till den reviderade grundlagen av
1866, vars landsting präglades av E :s politiska
huvudtanke, att landets framtid berodde på de
besuttna, särskilt de jordägande klasserna. Som
inrikesminister i ministären Frijs (1865—69)
visade han stor energi och praktisk insikt. Men
spänningen mellan stora och små jordbrukare
blev allt större, och E. förmådde med sin
oböjliga godsägarsj älvkänsla icke vinna de alltmera
grundtvigianska vänster jordbrukarna. Han var
inom ministären en av de starkaste motståndarna»
till det krav på parlamentarism, som vaknade upp
hos vänstern, och han blev mer och mer
godsägarnas samlingsmärke. Då kampen hotade på
allvar, övertog E. 1875 konselj presidiet och
finansministerposten samt innehade dem till 1894!,
Hans mål var att nedslå vänsterns krav på
folke-tingsparlamentarism, och han använde i sin kamp
härför bl. a. försvarsfrågan, som blev en politisk
kastboll mellan partierna. Då vänstern fällde
finanslagen, regerade E. 1877 och 1885—94 med
provisoriska finanslagar utan folketingets
stadfäs-telse och framkallade härigenom en våldsam
mot-rörelse hos folkets flertal. Inre upplösning inom
högerpartiet, agrarernas framträngande och ett
allmänt erkännande av kampens ofruktbarhet
tvingade 1894 E. att ingå förlikning, och mot sin
vilja avgick han s. å. Han var till 1898 och från.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
