Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etik - Historia - Etiker - Etikett - Etiolerade - Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909 Etiker—Etiologi 910
liga antal). Hedonismen åter, företrädd
bl. a. av kyrenaikerna och Epikuros, sätter
lusten el. njutningen som det högsta målet.
Sedligheten fattas som realiserad genom
vilje-verksamhet. Ett av de viktigaste problemen
därvid är frågan efter motivet. Kant indelar alla
system i heteronoma och autonoma. I det
autonoma systemet bestämmes viljan av ren aktning
för sedelagen, under det att den heteronoma
viljans motiv är något annat än sedelagen själv.
Det ges även etisk skepticism, som
förnekar möjligheten att avgöra, vad som är ont el.
gott. Den mest radikala och genomförda
skepticismen är framställd av Hägerström. Han anser
det orimligt att tala om moraliska
föreställningars sanning el. falskhet. E:s uppgift kan då
icke vara normativ, d. v. s. ett fastställande av
vad som är rätt, utan den får en deskriptiv
uppgift, näml, att framställa de faktiska moraliska
värderingarnas historiska utveckling.
Historia. De äldsta grekiska systemen
upp-togo primitiva moralföreställningar, bl. a. den
tanken, att människan beror av mystiska makter,
som med en naturkrafts nödvändighet reagera
mot visst handlande och som därför återföra
människan till hennes mått, ifall hon överskridit
gränserna för detsamma. Sofisterna sökte
-— hur olika deras teorier än sinsemellan voro
— att grunda det goda på människan, varför de
sågo sig nödsakade att förneka ett allmängiltigt
och nödvändigt gott. Sokrates, som delvis
byggde på samma bas som sofisterna, sökte
gentemot dem uppvisa, att det dock ges något
allmängiltigt gott, nämligen det godas begrepp. — De
olika sokratiska skolorna drogo olika
konsekvenser ur Sokrates’ grunduppfattning.
Kyrenaikerna antogo, att nj utningen är det högsta
goda, men människan måste vara herre över
njutningen. Cynikerna fattade det högsta
goda som människans självständighet från allt
yttre och sinnligt, den fullkomliga återgången
till människans innersta väsen. Platon fattade
för sin del begreppen som metafysiska realiteter
och antog, att det goda är det högsta av alla
begreppen el. idéerna. Människans mål är att
låta det goda vara bestämmande i själen, och
detta objektivt goda är också lycksalighet för
henne själv: Aristoteles’ teleologi är mer
immanent än Platons. Människans goda består i
den verksamhet, i vilken hennes egendomliga
form (begrepp) bestämmer det åt henne givna
materialet. Epikuros anslöt sig till den
kyre-naiska åskådningen och antog, att endast lusten är
ett gott och endast smärtan ett ont, men hävdade
samtidigt, att man borde föredraga den svagare
men varaktigare lusten framför den häftigare
men kortvarigare. Stoicismen åter satte
självständigheten som det högsta goda. I den
grekiska etiken före denna skola dominerar
dyg-deläran. Stoicismen åter utvecklade sin filosofi
som pliktlära.
Enl. den vanliga medeltida uppfattningen är
Gud det allmännaste av allt; materien är då det
individuella. Människan bör lösgöra sig från
materien, och detta sker bl. a. genom Kristi hjälp.
Den medeltida uppfattningen bröts av Duns
S c o t u s, enl. vilken det individuella är det
högre. Intet är då i sig högre el. lägre,
skillnaden mellan ont och gott beror av Guds vilja.
Under renässansen fattades ofta de sedliga
lagarna som givna i människans sinnliga natur.
— I Spinozas filosofi uppstod på visst sätt
den medeltida filosofien. Gud fattades som
realiteten själv, och denna är det goda. — Inom
den engelska moralfilosofien under 1600- och
1700-talen finner man en motsättning mellan en
intellektualistisk och en sensualistisk riktning.
C 1 a r k e och på visst sätt L o c k e kunna
räknas som intellektualister, H u m e är sensualist.
Kant har utarbetat en ren pliktlära. Ur
vanliga etiska föreställningar har han utvecklat sitt
system, enl. vilket viljan måste böja sig under
plikten endast på grund av aktning för sedelagen.
Denna är den rena viljan själv. Kants
grundtankar utvecklades dialektiskt av F i c h t e och
Hegel. Enl. den förstnämnde är jagets
absoluta självständighet det yttersta målet, som skall
realiseras. Enl. den sistnämnde är först staten
den vilja, vars lagar *äro de egentliga
pliktreglerna. Schleiermacher sätter det absoluta
som enhet av natur och förnuft. Förnuftet är det,
som står det absoluta närmast. Det goda blir då
en naturens organisation genom förnuftet.
Den engelska filosofien ställde sig skeptisk
mot den tyska metafysiken och sökte på empirisk
väg fastställa principen för moralen.
Värdeprincipen i Mills system är största möj liga lycka
åt största möjliga antal. Spene er ser
evolu-tionistiskt på moral föreställningarna. De
handlingar äro goda, som bäst bevara individen och
arten. — En lärjunge till de engelska
moralisterna är H ö f f d i n g, som antar ett obj ektivt gott,
vilket är givet för varje människa genom
känslan. — I Sverige grundade Boström sin etik
på metafysiken. Varje människa äger en evig
idé, som är hennes sanna väsen, och människans
högsta goda är att realisera denna i sitt liv. —
Litt.: H. Höffding, ”Etik” (1887, 3:euppl. 1905);
W. Windelbrand, ”Einleitung in die Philosophie”
(1914); P. Hensel, ”Hauptprobleme der Ethik”
(2:a uppl. 1924).
2) (Teol.) Se Teologisk etik.
Etiker [é’-], vetenskapsman, som ägnar sig åt
etikens studium; etisk person.
Etike’tt (fr. étiquette). 1) Lapp (sedel,
bricka) med påskrift för föremål och angivande
dettas namn, innehåll el. andra upplysningar. —
2) Sammanfattningen av de genom sedvana och
föreskrift fastställda reglerna för umgänget i
anspråksfullare sällskapskretsar. — Etikett
é-r a, förse med etikett.
Etiolèrade (av fr. étioler, bleka) sägas växter
vara, som på grund av ljusbrist utvecklats
abnormt. Klorofyll bildas då icke, och växterna få
en blek, gul el. smutsvit färg. Hos
dikotyledo-nerna bli stamledstyckena starkt förlängda,
medan bladskivorna vanl. förkrympa. Hos gräsen
däremot förlängas bladen starkt men bli vanl.
smalare.
Etiologi (av grek, aitia, orsak, och lo’gos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
