Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etruskisk konst - Etruskologi - Etsare - Etsch - Etsingol - Etsmedel, remedia caustica - Etsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Etruskologi—Etsning
928
föremål, däribland handspeglar av brons med
graverade mytologiska framställningar på
baksidan, statyetter och fina guldarbeten.
Konsthantverket och glyptiken, som utmärkas av ett
fint utförande och högt driven teknisk
skicklighet, påverkade den romerska småkonsten. — Litt.:
Fr. Poulsen, ”Etruskiske gravmæler” (1920);
Fritz Weege, ”Etruskische Malerei” (1921); Å.
Åkerström, ”Studien über die etruskischen
Grä-ber” (1934); A. Andrén, ”Architectural
terra-cottas from Etrusco-Italic temples” (2 bd, 1939
—40); P. J. Riis, ”Den etruskiske kunst” (1948).
Etruskologi, vetenskapen om etruskernas
språk och kultur. — Etruskolög, forskare
på detta område.
Etsare, utövare av etsningskonsten; även
yrkesutövare inom glas- och metallindustrien.
Etsch, tyska namnet på Adige.
Etsingol, flod i Centralasien; upprinner med
två källfloder i Nan-shan, flyter mot n. ut i
öknen Gobi, där den delar sig i flera armar,
som utsina i saltsjöarna Gaschun-nor och
Socho-nor. Nära den östligaste sidoarmen ligger
ruinstaden Karakoto. Vid E. har Hedinexpeditionen
1930 och 1931 upptäckt ett stort antal vakttorn
och befästningar från Handynastiens tid, där rika
fynd gjorts av trätavlor med kinesiska
inskriptioner.
Etsmedel, r e m è d i a cau’stica, ämnen,
som vid beröring med någon kroppsdel döda och
förstöra denna i större el. mindre utsträckning.
Som e. må anföras starka alkalier, ss.
kalium-och natriumhydrat (kaustikt kali och natron) i
substans el. i stark lösning ävensom ammoniak
och kalk, vidare starka syror (konc. svavelsyra,
rykande och rå salpetersyra, stark klorvätesyra,
kromsyra, stark mjölksyra m. m.). Till de
etsande el. korroderande medlen, remedia
cor-rosiva, höra slutligen åtskilliga metall föreningar,
ss. arseniksyrlighet, kvicksilveroxid,
kvicksilver-klorid (sublimat), silvernitrat, antimonklorur
(”antimonsmör”), zinkklorid, kopparsulfat m. m.
Det etsande medlet ingår en kemisk förening
med beståndsdelar av vävnaden, särskilt äggvitan,
varvid de levande cellerna dödas. Den uppkomna
föreningen jämte produkter från underliggande
inflammerad vävnad utgöra den s. k. e t s s k o
r-pan. E. nyttjades förr i större utsträckning för
att borttaga svulster, för att hämma tillväxten av
svallkött (granulationer) i sår o. s. v.
Etsning kallas dels metoden att med syror
behandla metall, glas o. a., så att därpå tecknade
mönster fixeras, dels avtryck av etsad yta. Här
behandlas uteslutande ers teknik; om dess
historia se Grafisk konst. I fråga om tekniken
skilj er man på linjeetsning
(djupetsning) och tonetsning (akvatint), vilka
äro två så gott som självständiga huvudgrupper
inom etsningskonsten. Till den förra räknas e.
på hård grund, mjuk grund, genomskinlig grund
samt crayon- el. kritteckningsmaneret, till den
senare akvatinten på torr grund och flytande
grund. För linjeetsning på hård grund
användas vanl. koppar och zink. Innan grunden lägges,
måste varje spår av fett avlägsnas från plåtytan.
Detalj av etsning av Folke Persson.
Därtill nyttjas pulvriserad krita, uppslammad
i ammoniakaliskt vatten. Sedan plåten spolats och
fått torka, upphettas den, så att beckgrunden, en
massa av asfalt, mastix och vax, kan smälta och
arbetas ut över plåtytan till en tunn hinna. Efter
det att grunden är lagd och medan den ännu är
varm, svärtas ytan över ett vaxbloss. Bilden kan
nu överföras genom kalkering, antingen för hand
el. i tryckpress. Då bilden därefter med stöd av
den genom kalkering överförda teckningen skall
fullföljas med nålen, måste man noggrant
iakttaga, att nålen helt genomtränger grunden, så att
vid varje beröring med nålen metallen blottas.
Efter nålarbetet bites plåten, d. v. s. behandlas
med syror. Först övertäckas plåtens baksida och
kanter med asfaltfernissa, varefter den
nedsän-kes i badet, en blandning av salpetersyra och
vatten (”salpeterbad”). De linjer, som skola bli
kraftigare, bitas upprepade gånger, tills önskad
styrka uppnåtts; färdiga partier övertäckas med
asfaltfernissa. En annan metod för bitning är
att först inteckna de mörkaste partierna och
utsätta dessa för bitning samt därefter inteckna
nästa parti, som icke skall bitas lika länge. De
ljusaste partierna behandlas sist. Ibland brukas
s. k. holländskt bad, som åstadkommer djupare
linjer än salpetersyrabadet. Vid
mjukgrundsets-ning pålägges en med svinister uppblandad grund.
Över denna spännes ett tunt, kornigt papper,
varpå bilden tecknas med blyerts; där pennan går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
