Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eumenes II (konung av Pergamon) - Eumenider - Eumenius - Eumycetes - Eunectes - Eunice viridis - Eunuchoidism - Eunuck - Eupatoria - Eupatorium - Eupatrider - Eupen - Eupen-Malmédy - Euphausia, Euphausiacea - Euphorbia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Eumenider—Euphorbia
10
ring var Pergamonrikets glansperiod. Det stora
altaret i Pergamon byggdes under hans tid.
Eumenider (grek. éumeni’des,
”välviljarin-nor”), se Erinyer.
Eume’nius, latinsk retor (verksam omkr. 300
e. Kr.), kejserlig sekr., senare vältalighetslärare
i Gallien. E. tillhörde den krets panegyriker
(panegyrici), vilkas lovtal över romerska
kejsare utgivits i samlingen ”Panegyrici veteres
latini”.
Eumycètes, bot., se Svampar.
Eune’ctes, zool., se Anaconda.
Eunice vi’ridis, zool., se Palolomask.
Eunuchoidi’sm, tillstånd av abnorm
kroppsutveckling, betingad av vissa rubbningar i
sexualapparatens hormonproducerande delar. Till
utseendet påminna de eunuchoida ofta om
eunuc-kerna (se d. o.) och ha vanl. ett rikt utbildat
underhudsfett och abnormt små könsorgan samt
visa bristande utveckling av de sekundära
köns-karaktärerna.
Eunu’ck, snöping, kastrat; uppsyningsman
över kvinnorna i ett österländskt harem. E.
vid österländska hov (i Persien, Indien o. s. v.;
även hos de senare romerska kejsarna) vunno
ofta en betydande makt; storeunucken för
turkiske sultanens harem var en av de förnämsta
hovdignitärerna; mer än en blev storvesir.
Eunuckerna vid muhammedanska harem voro vanl.
negrer, inköpta från Afrika. — I Kina fanns
e.-systemet vid hovet sedan 1 :a århundradet f. Kr.,
och palatseunuckerna hade tidtals ett fördärvligt
politiskt inflytande, ej minst under den sista
dynastien Tsing.
Eupato’ria, stad på Krim, se Jevpatorija.
Eupatörium, släkte av fam. k o r g
blommiga; igenkännes på de vanl. flerblommiga
korgarna med rörformiga blomkronor och långa,
klubblika stiftsgrenar. Omkr.
450 arter, örter el. buskar, de
flesta i Sydamerika. I Sverige
finns endast en, E. cannabinum,
flocksört el.
hamp-flocks, en meterhög
flerårig ört med motsatta, vanl.
trefingrade blad, vilken växer
sällsynt i busksnår på fuktig
mark, vid åar o. s. v. i s. och
mellersta delarna av landet.
Växten har en egendomlig,
äppleartad lukt och äcklig,
bitter smak. — Som
vinterblom-mande prydnadsväxter i
växthus och boningsrum odlas bl. a.
den vitblommiga E. ligustri-
num och den blåblommiga E. (Hebeclinium)
atrorubens.
Eupatrider (grek. EupatrPdai, välborna,
adliga), adelståndet i det forna Aten. E:s politiska
maktställning bröts slutgiltigt av Kleisthenes,
men 400-talet (f. Kr.) igenom framgingo Atens
ledande politiker ur den gamla adeln.
Eupatörium
can-nabinum, hamp-flocks.
Eupen [åi’pan, fr. utt. öpä’n], stad i prov.
Liège i Belgien, 15 km s. om Aachen; 14,000
inv., mest tysktalande. Ylleindustri; färgerier,
bryggerier m. m.
Eupen-Malmédy [öpä’n malmedi’], del av
prov. Liège i Belgien, vid tyska gränsen på ömse
sidor om Hohe Venn; 1,036 km2, c:a 62,000 inv.,
därav 10,000 valloner, de övriga tyskar.
Området tillhörde Preussen intill freden i Versailles
1919, då det avträddes utan några anspråk härpå
och efter en illa arrangerad folkomröstning av
N. F. 1920 tilldelades Belgien. 18/s 1940
förklarade Hitler området återförenat med
Tyskland, en förening, som upphörde n/s 1944, då
de tyska trupperna fingo vika för amerikanerna.
Euphåu’sia, Euphausiäcea [-f-], se
Kräftdjur.
Eupho’rbia [-f-], växtsläkte av fam.
Euphor-biaceae, utmärkt genom sina om blommor
erinrande blomställningar. Varje ställning är vid
basen omgiven av ett av 5 el. 4 med varandra
sammanvuxna högblad bildat klocklikt svepe,
cyathium, mellan vars flikar sitta lika många
stora körtlar, och består av en skaftad, naken
honblomma i ställningens mitt och 5 el. 4
grupper likaledes nakna hanblommor, var och en med
en ståndare. E. omfattar omkring 1,600 arter,
flertalet växande i subtropiska länder med torrt
klimat. Många äro, i likhet med de svenska
arterna, en- el. fleråriga örter, andra äro
rik-bladiga buskar, åter andra, t. ex. E. canariensis
(på Kanarieöarna), E. cereiformis (i Sydafrika)
och E. antiquorum (i Ostindien), ha tjock,
köttig stam utan blad och erinra om kaktusväxter
(”kaktus-euforbior”). Alla innehålla riklig
mjölksaft (ofta använd
som läkemedel). E.
resinifera (i
Marocko) lämnar ett
gummiharts, euphorbium.
— I Sverige finnas
7 arter, bland vilka
E. helioscopia (r e
v-o r m s t ö r e 1) och
E. peplus äro
vanliga ogräs i
trädgårdar och potatisåkrar;
E. cyparissias
(vår-törel) förekommer
mångenstädes på
kyrkogårdar, i gamla
trädgårdar o. dyl.
För sina stora,
vackert färgade
högblads skull odlas
flera arter i växthus
(el. boningsrum);
praktfullast är E.
(Poinsettia)
pulcher-rima (från
Mellanamerika), julstjärna, som
har högbladen
blodröda.
Euphorbia helioscopia (t. v.)
och E. peplus.
Euphorbia pulcherrima,
julstjärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
