Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyston, George - Eystrasalt - Eythin - Eyvind Skáldaspillir - Ezekiel - Ezzelino da Romano - Eötvös, 1. József - Eötvös, 2. Loránd von - F - Fa (språk) - Fa (kemi) - Faaborg - Faba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Eyston—Faba
114
Eyston [aistn], George Edward Thomas,
engelsk motorsportsman och affärsman (f. 1897),
Efter att med skilda bilmärken ha satt en mängd
världs- och internat. klassrekord (däribland
världsrekord 1934 i 48-timmarskörning med
153,47 km/tim och 1937 i 12-timmarskörning med
263,42 km/tim medel fart) kastade sig E. efter
långa förberedelser 1937—38 på Bonneville Salt
Flats i Utah, U.S.A., in i kampen om det
absoluta hastighetsrekordet (”flygande kilometern”
och ”flygande milen”). Med sin 9,3 m långa,
2,2 m breda och c:a 7,000 kg tunga racer
”Thun-derbolt” (”Åskviggen”), driven av två
12-cylind-riga iskylda Rolls Royce flygmotorer om
tillhopa 4,600 hk och försedd med en väldig
styrfena, överträffade han vid tre tillfällen gällande
hastighetsrekord till lands och uppnådde sista
gången (16/9 1938) 575,073 och 5 75,33 km/tim på
kilometern, resp, engelska milen med flygande
start; rekordet slogs året därpå av hans
landsman John Cobb.
Eystrasalt [åi’-], ”österhavet”, den
fornnordiska benämningen på Östersjön.
Eythin [ai’bin], Lord, se King, J.
Eyvind Skåldaspillir [åi’-], en av Norges
fornskalder (omkr. 910—990). Personlig vän till
konung Hakon den gode, med vilken han även
var befryndad, diktade E. någon tid efter
dennes fall i slaget på Stord sin förnämsta dikt,
”Håkonarmål”, vari han skildrar Hakons sista
strid och mottagande i Valhall. Stycket är till
sin planläggning och i fråga om många detaljer
en efterbildning av ”Eiriksmål” men äger trots
detta stort självständigt poetiskt värde. Mycket
svagare är den blott i brottstycken bevarade
”Häleygjatal”, författad till jarlen Hakon den
mäktiges (d. 995) ära. Dikten är en typisk
imitation av ”Yngligatal”. Detta E :s sätt att
efterbilda andra skalder är trol. anledningen till
binamnet Skåldaspillir, som betyder
”skaldeför-därvaren”.
Ezékiel, judisk profet, se Hesekiel.
Ezzelino da Roma’no [etseli’nå], italiensk
tyrann (1194—1259). Han slöt sig 1232 till
kejsar Fredrik II, fick herraväldet över Vicenza
(1236), Padua och Treviso (1237) samt äktade
1238 Fredriks naturliga dotter Selvaggia. Som
regent var han ytterligt grym men styrde sitt
rike med klokhet och kraft. Vid Torricella slog
han 1258 en här, som sökte hjälpa Mantua mot
honom. Då han även ville kuva Milano, blev
han slagen vid Soncino, tillfångatogs och dog.
Biogr. av F. Stieve (1909).
Eötvös [ö’tvö/]. 1) Jözsef E., baron,
ungersk statsman och författare (1813—71). Som
politiker tillhörde han reformpartiet. Hans
strävanden för en genomgripande ombildning av
Ungerns samhällsförhållanden kommo först till
uttryck i hans verksamhet som romanförfattare,
politisk och rättsvetenskaplig skriftställare. När
i mars 1848 ungerska reformpartiet kom till
makten, inträdde E. i kabinettet Batthyåny som
undervisningsminister. Han önskade fredligt
förhållande till Österrike och tronen; då denna
riktning ej kunde göra sig gällande, lämnade han
Ungern och bodde 1848—51 i München. Efter
den genom Deåk åvägabragta försoningen
mellan Ungern och Österrike blev E. ånyo
undervisningsminister och nyskapade som sådan
Ungerns skolväsen.
2) Lo rånd (Roland) von E., den föreg:s
son, baron, vetenskapsman (1848—1919), prof, vid
Budapests univ. 1873. E. gjorde sig vida känd
genom sina forskningar om kapillariteten,
tyngdkraften och jordmagnetismen. Genom E:s
pre-cisionsmätningar fastställdes den fullständiga
identiteten mellan tung massa och trög massa.
Han var 1894—95 undervisningsminister.
Fär sjätte bokstaven i det latinska alfabetet.
Det betecknar i nutida svensk skrift /-ljud.
— I fornsvenskan var det regel, att
v-Ijudet i slutet av och inuti ord framför
konsonant återgavs med tecknet för /; även //
nyttjades ofta i nämnda fall ännu på 1600-talet.
Inuti ord framför vokal var teckningen av
v-Ijudet i fsv. mycket vacklande, i vissa urkunder
v el. u, i andra /, fw, ffu, ffw. I Gustav Vasas
bibel står ffu, senare utbytt mot fv, som
härskade ända till våra dagar. I grekiska lånord skrevs
efter latinskt mönster länge ph (t. ex. philosophi)
i stället för /. I övriga språk med lat. alfabet
betecknar / mestadels /-ljud.
__ Som fornromerskt taltecken är F = 40,
F = 40,000. I romerska inskrifter och
handskrifter är F (f) = Fabius, fecit, filius m. m.
— Som kemiskt tecken är F = en atom
fluor. — På termometrar och vid värme-
gradsuppgifter är F = Fahrenheit. — Inom
elektrotekniken är F beteckning för den
elektromagnetiska enheten farad. — Som
musikterm betecknar F fjärde tonen i den
diatonis-ka skalan och sjätte i den kromatiska (i
romanska länder kallas tonen fa). Om f-klav se
Basklav. — I engelska titlar betecknar F.
Fellow (medlem). — I bibliografier och
hänvisningar är /. = och följande (år,
sida, paragraf el. dyl.). — Vidare är f. förk. av
bl. a. femininum, fot, född, förre. F. användes
även som beteckning för svenska flygförband
(Fi, F2 etc.) samt för Jönköpings län (å
bilskyltar).
Fa, i de romanska språken och i solmisationen
namn på tonen /.
Fa, kemiskt tecken för francium.
Faaborg [fä’bår], dansk stad, se Fåborg.
Fa’ba, bondböna, se Bönsläktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
