Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackförening - Den svenska fackföreningsrörelsens organisation och verksamhet - Rättslig ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Fackförening
132
Svenska trä- och pappersindustriarbetarekartellen.
Vissa byggnadsarbetaregrupper (ej murare) bilda
fr. o. m. 1949 Byggnadsindustriarbetareförbundet.
Förbundets lokalavd. (fackföreningarna) äro
inom vissa yrken och industrier indelade i v e r
k-stadsklubbar, omfattande samtliga medl. på
samma arbetsplats, el. i sektioner efter
medl:s fack- el. yrkestillhörighet. Inom vissa
förbund ha alla f. på samma ort
samman-slutit sig i plats- el. s a m o r g a n i s a t i
o-n e r och inom andra förbund i
distriktsor-ganisationer. Samtliga till LO anslutna
förbunds lokalavd. på samma plats bilda lokala
fackliga centralorganisationer
(FCO), vilkas huvudsakliga uppgift är att bedriva
agitations- och upplysningsverksamhet och bistå
arbetslösa. Ett förbunds ledning utgöres antingen
av ett verkställande utskott och en styrelse el. av
en styrelse och ett representantskap. Led. väljas
av kongressen, som sammanträder vart 3 :e, i
vissa fall vart 4 :e el. 5 :e år. Förbunden bilda 1
sin tur Landsorganisationen (LO).
Ledningen för denna utgöres av L a n d s s e
k-retariatet, bestående av 11 led., valda av
kongressen, som i regel sammanträder vart 5 :e
år, och Representantskapet, vars led.
utses av de anslutna förbunden i förhållande till
deras medl.-antal. Såväl förbunden som
Landsorganisationen förfoga över understödsfonder,
vilka uppbringats med hjälp av avgifter från
medl., s. k. kontingenter. Dessa erläggas av medl.
i regel varje vecka. Deras storlek beräknas med
hänsyn till den risk ifråga om arbetsinställelser
och ev. arbetslöshet, som förefinnes inom resp,
förbunds verksamhetsområden. — Det
syndika-listiska organisationssystemet är baserat på 1
o-kala samorganisationer (LS), i sin
tur anslutna till centralorganisationen (SAC). I
de lokala samorganisationema samlas arbetarna
utan hänsyn till yrke och arbetsuppgifter men
uppdelas inom desamma i driftsektioner,
motsv. verkstadsklubbarna och följaktligen med
ett verksamhetsområde begränsat till resp,
arbetsföretag. Driftsektionerna inom samma
näringsgren, yrke o. s. v. på platsen sammanslutas
i ett syndikat, syndikaten i
federationer, närmast motsv. den reformistiska rörelsens
fack- el. industriförbund, och dessa förenas slutl.
i departement, en motsvarighet till
kartellerna inom sistn. rörelse.
F :s och förbundens strävan går ut på att förmå
arbetsgivarna att underhandla om och sluta avtal
om arbetsvillkoren, kollektivavtal. I regel ske
uppgörelserna om arbetsvillkoren i godo. Man
har beräknat, att omkr. 3/4 av alla lönerörelser
och därmed förenade tvister mellan arbetsgivare,
resp, arbetsgivarorganisationer, och arbetarnas
organisationer avvecklats utan att stridsåtgärder
vidtagits. Vid öppen konflikt äro f :s vapen strejk,
blockad och bojkott. Med tanke på strejker och
lockouter ha inom förbunden upprättats särskilda
fonder, ur vilka understöd utbetalas till medl.
Under perioden 1887—1947 utgjorde det understöd,
som de till LO anslutna förbunden utbetalade
till sina av strejk el. lockout berörda medl., i
runt tal 190 mkr. I syfte att möjliggöra
kontroll över arbetsförhållanden har man inom den
syndikalistiska rörelsen lagt särskild vikt vid att
upprätta register, med vilkas hj älp man
även söker fördela arbetstillfällena bland medl.
Sådana register, en motsvarighet till vissa
arbetsgivarorganisationers arbetarregister, ha under de
senaste åren tagits i bruk även inom vissa
reformistiska organisationer. Flertalet av de mera
betydelsefulla förbunden lägga stor vikt vid att
utbetala understöd åt medl., som blivit arbetslösa
på gr. av arbetsbrist. Sedan 1887 har i
arbetslöshetsunderstöd utbetalats över 70 mkr.
Särsk. stor betydelse tillmätes de reformistiska
organisationernas strävan att åstadkomma,
upprätthålla och utveckla kollektivavtalet. Detta
reglerar numera icke blott löner, arbetstid och övriga
s. k. primära arbetsvillkor utan även sådana
principiella frågor som arbetarnas och deras
organisationers medinflytande i fråga om arbetslivet
inom företagen. Det har sedan flera år tillbaka
fastslagits, att arbetsgivaren ensam äger rätt att
bestämma rörande arbetares antagande och
avskedande samt arbetets ledning och fördelning.
Praxis har dock i rätt stor utsträckning blivit,
att f. och verkstadsklubbarna tillerkänts visst
inflytande härutinnan. Denna utveckling
aktualiserade under tiden efter 1 :a världskriget kravet på
industriell demokrati. I syfte att
underlätta den industriella demokratiens
genomförande utan lagstiftningens medverkan ha i
England och även i Sverige försök gjorts att medelst
arbetsfredskonferenser och
arbetsfredsdelegatio-ner främja samförståndet och samarbetet mellan
parterna i kollektivavtalet. Denna strävan har
benämnts m o n d i s m. 1928 hölls i Stockholm
på initiativ av A. Lindmans andra regering en
arbetsfredskonferens, vilken uttalade sig för
sådant samarbete. I anslutning till denna konferens
utsågs Arbetsfredsdelegationen, som
avlöstes av en mindre kommitté,
Arbets-fredskommittén, vilken emellertid
upplöstes 1931, sedan LO :s kongress beslutat
återkalla sina representanter i densamma. 1936 tog
LO i stället initiativ till direkta förhandlingar
med Svenska arbetsgivareföreningen, och dessa
ledde 1938 till att det s. k. huvudavtalet
(”Saltsjöbadsavtalet”) slöts mellan de båda
organisationerna. Dessa utse numera en gemensam
arbetsmark na d s n ä m n d, till vilken vissa
tvister kunna hänskjutas. Senare ha flera
liknande avtal träffats, bl. a. om
säkerhetstjänsten på arbetsplatsen, om yrkesutbildningen
och om företagsnämnder.
Organisationerna på arbetsmarknaden ha medvetet arbetat
för att ordna sina mellanhavanden så, att
statligt ingripande skall bli överflödigt.
Rättslig ställning. F. ha numera i flertalet
länder en tryggad rättslig ställning. Den svenska
lagstiftningen med avseende på f.-verksamheten
har hittills inskränkts till förlikningsförfarande
i syfte att förebyga arbetsinställelser och till
rättslig reglering av på kollektivavtalet
grundade rättstvister. Den s. k. Åkarpslagen,
som avsåg skydd åt strejkbrytare, är
nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
