Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fahlcrantz, släkt - Fahlcrantz, 1. Carl Johan - Fahlcrantz, 2. Axel - Fahlcrantz, 3. Erik - Fahlcrantz, 4. Carl Johan - Fahlcrantz, 5. Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Fahlcrantz
150
Carl Johan Fahlcrantz: Utsikt över Stjärnsund.
födelseorten Falun av klockaren Hans F. (1710
—68). Dennes sonsöner voro F. 1)—3).
1) Carl Johan F., målare (1774—1861).
Han började vid helt unga år måla landskap, blev
elev vid Konstakademien, utbildade sig under
påverkan av Elias Martin och Belanger men ej
minst under studium av holländska målningar i
Kungl. muséet. Han gjorde snart lycka, blev
redan 1803 led. av akademien, fick 1805
resestipendium men fick efter ansökan använda det till
studieresor inom Sverige — han gjorde aldrig
längre utrikes resor än till Norge 1827 och
senare till Danmark. F. blev den främste
representanten i Sverige för det romantiska landskapet,
för tolkning av den svenska naturens poesi och
idyll. Han målade med förkärlek aftonstämningar,
ekskogar, slättbygd i smältande toner, med mörka
förgrunder, himmel i rosa och violett, med
förkärlek motiv från Stockholms omgivningar, från
Djurgården och lustslotten, senare även från
poetiska platser i Norge. Hans tecknade studier äro
omedelbar naturavskrift, hans målade studier
kunna visa känsligt luftstudium, de utarbetade
målningarna äro med mycken omsorg arrangerade
och genomförda. Han hade beställningar i
överflöd och ställdes redan så tidigt som 1815 av
sina beundrare jämsides med landskapskonstens
största mästare, särskilt med Ruysdael. Han blev
titulärprofessor, hedersled, av och v. preses i
akademien. Utan att bilda skola utövade F. ett
både uppenbart och långvarigt inflytande på
svenskt landskapsmåleri. Många av hans tavlor
stannade i kungl. familjens ägo, flera finnas på
Stockholms, Drottningholms och Rosendals slott,
i Nationalmuseum, Göteborgs museum,
Konstakademien o. s. v.
2) Axel Magnus F., den föreg :s bror,
skulptör (1780—1854). Han var elev av P. Ljungh
och blev en framstående ornamentsbildhuggare,
mycket anlitad för kyrklig skulptur samt för de
kungl. slotten. Fick
professors titel. På äldre dagar
skrev han humoresker m. m.
i tidningar.
3) Christian Erik F.,
den föreg :s bror, biskop,
författare (1790—1866). Han
blev fil. mag. i Uppsala
1815, docent i arabiska 1821,
prof, i kyrkohistoria 1829,
prof, i dogmatik 1835 och
biskop i Västerås stift 1849.
Led. av Sv. akad. 1842.
Först 1825 framträdde F.
som författare med ”Noachs
ark. Första våningen”, som
1826 utgavs i omarbetning
och med tillägg av ”Andra
våningen”. Det är en
nyromantisk satir, rik på
kvickheter och ordlekar, full av
hänsyftningar och
anspelningar, vilka nu till stor del
äro svårtydda. Planlöst och
med ständiga avvikelser och
episoder, är verket ett alster av på en gång
nyckfull improvisation och lärd spetsfundighet.
F :s största diktverk är ”Ansgarius” (fyra sånger
utkommo 1835, de övriga tio 1846), en dogmatiskt
religiös och didaktisk krönika med uttänjda
beskrivningar. Hans mindre poesier äro till största
delen officiella tillfällighetsdikter (bl. a. hymnen
”Låt dina portar upp”, till Gustav-Adolfsfesten
1832) och reseminnen; hans versbildning är oftast
i dubbel mening en bunden stil men likväl vida
mer pregnant än hans tunga, invecklade prosa.
”Samlade skrifter” (7 bd, 1863—66) omfatta även
tal, föredrag och avh. samt en övers, av Schillers
”Bruden i Messina”. Bland samtida författare
stod F. skäligen ensam; allmännast ihågkommen
är han som kvick vitsare.
Som teolog och präst var F. strängt
hög-kyrklig. Mot ”papismen” uppträdde han städse
med oböjlig energi (”Rom förr och nu”, I—IV,
1858—61). Mot rationalismen stred han även:
så mot Strauss och mot Almquist (”C. J. L.
Almqvist såsom författare i allmänhet och såsom
theolog isynnerhet skärskådad”, 1845—46).
4) Carl Johan F., den föreg :s son,
bokförläggare (1849—1915), fil. mag. i Uppsala 1872,
grundläde 1877 bokförlagsfirman Fahlcrantz
& komp., från vilken utgick ett stort antal
skönlitterära och populärvetenskapliga arbeten.
Under märket Erland Waller utgav F.
bl. a. romanen ”Kyrkoherden i Östervik” (1907),
som utgått i flera uppl.
5) Gustaf Edvard F., den föreg:s syssling,
jurist (1850—1925), advokat i Stockholm från
1880. I talrika skrifter angrep han häftigt det
svenska rättegångsväsendet för byråkrati och
formalism samt påyrkade dess reformerande efter
folklighetens och billighetens grundsatser. Hans
viktigaste arbeten äro ”Om rättegångsväsendet i
England med svenska paralleller” (1885),
”Rättfärdighet i rättsskipning” (1903) och ”Lekmanna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
