Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falk, 1. Gabo - Falk, 2. Jeanna Falck-Bjuggren - Falk, 1. Herman - Falk, 2. Hugo - Falk, 3. Herman - Falk, Hjalmar - Falk, John - Falk, Knut-Olof - Falk, 1. Lauritz - Falk, 2. Vibecke - Falk, Paul - Falkberget, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
F alk—F alkberget
170
metoder ha tillvunnit sig stor uppmärksamhet och
tillämpas i många skolor.
2) Jeanna F.-B j u g g r e n, den föreg :s
syster, danskonstnärinna och danspedagog (f.
1901 15/s), 1933 g. m. överste Björn Bjuggren.
F. studerade först musik men övergick snart
till dansen och studerade 1920—21 för É.
Ja-ques-Dalcroze samt 1921—23 för Mary
Wig-man. Efter dansaftnar i Tyskland debuterade
hon inför stockholmspubliken med en egen
dansafton 1924 och rönte under de närmaste
åren stor uppskattning för sin dans. S. å.
öppnade F. ett eget dansinstitut, som hon
alltjämt leder. Efter utländska studieresor var F.
1926—34 lärarinna i dans och plastik vid
Dramatiska teaterns elevskola. 1939—43 var hon
lärarinna i plastik vid Musikkonservatoriets
operaklass. Hon anförtroddes 1927 dans- och
plastikregien i ”En midsommarnattsdröm” på
Dramatiska teatern och fick samma uppdrag vid
iscensättningen på Operan 1930. 1936
engagerades hon av Per Lindberg för liknande
uppgifter på Vasateatern under Gösta Ekman.
Falk. 1) Herman Adolf F., hovjägmästare
(1785—1865). 1816—65 var han överjägmästare
i Värmland och utnämndes 1823 till
hovjägmästare. — F. vann anseende som en av Sveriges
mest framstående jägare, i synnerhet som
björnjägare och ledare av större -björnjakter. Med
egen hand fällde han omkr. 100 björnar. — F:s
”Underrättelser om de i Wermeland brukliga
björn-skall” (1819; ny uppl. 1828) innehåller
flera för den tiden nya upplysningar om
björnens levnadssätt. F. nitälskade varmt för bättre
j aktvård.
2) Hugo F., den föreg:s sonson, författare
(1862—1925), kapten vid Värmlands reg. 1903,
utgav på sin tid livligt uppskattade pojk- och
äventyrsböcker, ”Gösta Svärdfält och båtsman
Våghals” (1898) m. fl.
3) Herman Otto F., den föreg :s kusin,
jurist, ämbetsman (1869—1919). Han blev led. av
Justitiedep:s lagavdelning 1911, byråchef för
lagärenden där 1914 och regeringsråd 1916. F.
var konsultativt statsråd i ministären Swartz
1917. F. deltog verksamt i flera kommittéer och
beredningar inom lagstiftningsarbetet. 1917 blev
F. led. av processkommissionen och 1919 dess
ordf.
Falk, Hjalmar Sejersted, norsk
språkforskare (1859—1928). Han var lärjunge till S.
Bugge, blev 1888 fil. dr och 1897 prof, i
germansk filologi vid univ. i Oslo. F. var
verksam på olika områden av den nordiska
filolo-gien och angränsande vetenskaper. I
Rigsmaal-foreningen kämpade han mot ”landsmålet”.
Bland F:s skr. märkas de tills, m. A. Torp
utgivna ”Dansk-norskens lydhistorie” (1898),
”Dansk-norskens syntax” (1900) och
”Etymolo-gisk ordbog over det norske og det danske
sprog” (2 dir, 1903—06; utvidgad tysk uppl.
1910—n) samt dessutom ”Altwestnordische
Klei-derkunde” (1919) och ”Betydningslære” (1920).
Falk, John Ludvig, ämbetsman, politiker
(f. 1873 2/io). F. blev 1901 länsnotarie i
Väster
bottens län och 1916 landssekreterare där samt
var 1917—38 landshövding i Kalmar län. Han
var 1921 (konservativ) led. av A. K. och har ofta
anlitats vid off. utredningar. Han utgav 1946
memoarverket ”Från livets färdevägar”.
Falk, K n u t-O 1 o f, språkforskare (f. 1906
19/i), efter studier- i Uppsala och verksamhet
som univ.-lektor i svenska i Kraköw och Kaunas,
fil. dr och doc. i slaviska språk i Uppsala 1941,
prof, i samma ämne vid univ. i Lund 1945. F.
har i sitt författarskap främst sysslat med polsk,
litauisk och ukrainsk ortnamns forskning (bl. a.
med vikingatidens namn på Dnjeprs forsar) och
slaviska etymologiska problem.
Falk. 1) Lauritz Meyer de Chezaulx F.,
norsk-svensk skådespelare (f. 1909 15/n),
studerade 1931—33 vid Statens kunstakad. i Oslo och
följ, år vid Académie des beaux arts i Paris.
Efter ett par år övergick han till teatern och
debuterade som skådespelare i Norge. Han var
några år engagerad vid bl.a. Nasjonalteatret
och Bergens nasjonale scene; han har även
medverkat i operett och film. I Sverige har F.
vid flera tillfällen uppträtt på scenen men
framför allt ägnat sig åt filmen, även som regissör.
Bland roller i svenska filmer kunna nämnas i
”Kungajakt”, ”Det brinner en eld”, ”Klockan
på Rönneberga”, ”Vändkorset”, ”Sjätte budet”,
”Nyckeln och ringen”. F. återvände 1947 till
Norge. — G. 1937 med F.2).
2) Vibeke F., född Mowinckel, den föreg:s
hustru, skådespelerska (f. 1918 27/o). Hon
debuterade 1938 på Nasjonalteatret i Oslo och har
sedan uppträtt på norska scener, bl. a. som
Adrienne i ”Madame” (N. Coward), Miriamne i
”Winterset” (Maxwell Anderson) och Eyolf i
”Lille Eyolf” (Ibsen), samt medverkat i norsk
film. Tills, m. F. 1) kom hon till Sverige, där
hon framträtt på scenen, bl. a. som prinsessan
i ”Det var en gång” (Skansen 1947), och
innehaft huvudrollerna i filmerna ”Nygifta” och
”Klockan på Rönneberga”.
Falk, Paul Josef Axel, språkforskare (f.
1894 19/e), lektor i svenska vid Sorbonne 1926
—32, fil. dr i Uppsala 1934, doc. i romanska
språk där s. å., prof. 1943. F. har utg. bl. a.
”Jusque et autres termes en ancien franqais et
en ancien provenqal marquant le point d’arrivée”
(gradualavh., 1934).
Falkberget, Johan Peter, norsk författare
(f. 1879). Han var i
hela sin ungdom
gruvarbetare, blev sedan
socialistisk
tidningsredaktör. F. målar
med kraftfull,
stundom krass naturalism
gruvarbetarnas och
rallarnas liv bland
fjällen i fattigdom,
snusk och fylleri: så
i novellsaml. ”Svarte
fjelde” (1907; sv.
övers. 1911),
”Urtids-nat” (1909; sv. övers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
