Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fasansläktet - Fasc. - Fasces - Fasching - Faschoda - Fasciation, förbandning - Fascikel - Fascinera - Fascism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Fasc.—Fascism
240
Ädelfasan. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
Romerska fasces.
kungs fasanen (Ph. reevesi), båda från
Östasien. Till de praktfullaste av alla fåglar höra
guldfasanen och diamant- el. A
m-herstfasanen (Ph. el. Chrysolophus pictus,
resp, amherstiae), bägge ävenledes från Östasien.
En närbesläktad form är silverfasanen
(Gennaeus nycthemerus), vars färger äro
övervägande vitt och svart. Den hålles tam i Kina
och Japan samt har även införts i Europa. —
Fasanerna livnära sig som äkta hönsfåglar av
de mest olikartade ämnen ur växtriket jämte
insekter, maskar o. dyl. I Sverige ha på flera
ställen anlagts s. k. f a s a n e r i e r, de flesta
i Skåne, med det resultatet, att fasanerna från
Uppland och söderut blivit rätt allmänna och
spela en viktig roll för jakten. Fasanjakt är
tillåten i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och
Hallands län från i nov. till årets slut. Dock
är jakt på fasantupp i dessa län tillåten
jämväl 16—31 okt. samt jan. mån. I övriga delar
av riket är fasanjakt tillåten under nov., på
fasantupp dessutom 16—31 okt.
Fasc., förk. för
faskikel.
Fa’sces, lat.
(plur. av fa’scis,
knippa), med röda
band sammanhållna
knippor av
björk-eller almspön hos
forntidens romare.
Framför
ämbetsmän med impe’rium
samt vissa andra
personer buros de
av liktorer som
symbol för
överhetens makt. Utom
Rom och i fält satt
i spöknippan en
bila, secüris,
symbol för rätten att
straffa till livet.
Segerrika
fältherrars, triumfatorers
och kej sares f.
smyckades med
lager. Jfr Fascism.
Fa’sching, sydty., fastlagstid; karneval.
Faschoda [-å’-], tysk stavning av Fashoda.
Fasciatiön [fasia-], förbandning, en ej
sällsynt missbildning, visande sig i en bandlik
utplattning av en normalt cylindrisk stam och
förändringar på grund därav i bladens ställning.
Ofta förenas f. med skruvlik vridning av
stammen. En ärftlig f. ha bl. a. Celosia och Beta.
Fascikel [-/i’-] (förk. fasc.), se Faskikel.
Fascinera [-/i-] (lat. fascinäre), förtrolla,
betaga. — Subst.: Fascination.
Fascism [-/i’sm], en nationellt politisk rörelse
i Italien, vilken där åren närmast efter 1 :a
världskriget bekämpade kommunistiska
omstört-ningsförsök och vars ledare hösten 1922 — med
faktiskt åsidosättande av de parlamentariska
institutionerna — tillvällade sig högsta makten i
staten med Italiens nationella pånyttfödelse och
krafttillväxt som främsta syftemål. Rörelsens
upphovsman, Benito Mussolini, en ur
socialistpartiet utträdd tidningsman, som en tid
aktivt deltagit i 1 :a världskriget, bildade våren
1919 de första sammanslutningarna av f. d.
krigs-deltagare och andra meningsfränder och gav dem
namnet Fasci italiani di combattimento
(”italienska stridsknippen”; namnet taget från de
romerska liktorernas spöknippen, fasces). Rörelsens
anhängare, fascistern a, mestadels unga män
från skilda samhällsklasser, harmades över den
mot alla nationella värden riktade
kommunistpropagandan och betvivlade den parlamentariska
regeringens förmåga att nedslå anarkien och
skaffa Italien tillbörlig andel i segerbytet från
världskriget. Rörelsen vann 1920 långsamt
terräng i n. Italien, där fascister bekämpade
strejkande jordbruksarbetare, besvarade
kommunistiska våldsdåd genom att skövla socialistiska
tidningsredaktioner, fördrevo kommunistiska
kommunalmyndigheter från deras ämbetslokaler
o. s. v. Vid valen 1921 insattes 36 fascister i
deputeradekammaren, där de dock ej spelade
någon mera framträdande roll. Fastare former fick
rörelsen på en kongress i Rom nov. 1921, då
dess förut löst förbundna ”fasci” sammanslötos
till Nationella fascistpartiet
{Partito nazionale fascista) med Mussolini som ledare.
Livlig anslutning i hela Italien vann f. först
1922 i samband med fascisternas kraftiga
ingripande mot den av socialistpartiet i aug.
proklamerade storstrejken, vilken av militärt
utrustade fascistiska stridsorganisationer nedslogs på
några få dagar. Snart mognade nu
fascistled-ningens planer på att trygga och vidga de vunna
resultaten genom statsmaktens erövring.
Ledningen centraliserades i ett kring Mussolini (il
duce, ”hövdingen”) samlat fyrmannaråd, äldre
republikanska tendenser trängdes i bakgrunden,
och en generalmönstring hölls på den av 40,000
fascister besökta fascistkongressen i Neapel
(öppnad 24 okt. 1922). Ett barskt ultimatum
till regeringen följdes av en hotfull uppmarsch
mot Rom. Då konungen, för att avvärja
inbördeskrig, 28 okt. vägrade underteckna ministären
Factas dekret om allmänt belägringstillstånd,
var fascisternas oblodiga seger tryggad. Mus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
