Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fast, Erik - Fasta - Fasta (rättsspråk) - Fasta affärer - Fastage - Fasta kroppar - Fasta mellanfolkliga domstolen - Fast anställd - Fastbom, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
F asta—F astbom
248
Faskiner.
A. K., där han tillhör socialdemokraternas mera
uppmärksammade krafter. F. är medl. av
Konstitutions- och Utrikesutskotten och
riksdagsgruppens förtroenderåd samt den socialdemokratiska
partistyrelsen. F. är ordf, i stadsfullmäktige i
Nässjö sedan 1931, ordf, i Svenska
landstingsförbundet sedan 1944, ordf, i Medicinalstyrelsens
materielnämnd sedan 1939 samt ordf, i styrelsen
för Centrala sjukvårdsberedningen sedan 1943.
Fasta, avhållsamhet från näringsmedel under
en viss tid. Enl. kyrkligt språkbruk är f. antingen
fullkomlig avhållsamhet från näringsmedel under
en dag el. endast avhållsamhet från att äta kött.
Redan hos egypter, greker och romare var f. känd
som religionsövning. Den iakttages även av
åtskilliga asiatiska folk, och ännu i dag tävla
muhammedanerna med grekiska och romerska
kristna om dess iakttagande.
I Gamla testamentet omtalas f. huvudsaki. för
tre ändamål: 1) som förberedelse till ett tillstånd,
varunder man kan komma Gud närmare, 2) som
moment i sorgebruk, 3) som självspäkning i syfte
att därmed vinna Guds välbehag, bönhörelse eller
hjälp i kritiska lägen. I lagens
kultbestämmel-ser ingår f. endast i ritualen för den stora
försoningsdagen. F. ingick som ett betydelsefullt
moment i de åminnelsedagar, som efter exilen
firades till minne av de stora olyckor, som
drabbat judarna. Nu ha judarna fem större
fastedagar, särskilt försoningsdagen och dagarna för
Jerusalems intagande av Nebukadnessar och av
Titus.
I den kristna kyrkan inkom f. i anslutning till
det judiska bruket med f. två veckodagar; i
motsats till fariséerna fastade de kristna onsdag
och fredag, säkerligen redan i apostolisk tid. I
efterapostolisk tid begynte seden att fira påsk,
och till denna anknöt sig från början en
föregående f. Till fastebrukets snabba utbredning
inom kyrkan bidrog i sin mån också berättelsen om
Jesu 40 dagars f. efter dopet. Ur denna f.
utvecklade sig 4 o-d agarsfastan
(quadrage-sima) före påsk, numera vanl. åsyftad med
namnet fastan. Med denna gör sträng fastepraxis
sitt intåg i kyrkan. Vad som förut överlämnats åt
den enskildes fria avgörande blev nu kyrkans
föreskrift. Den har så föreskrivit en hel rad nya
fastetider: i orienten adventsfastan från
15 nov. till jul, apostlafastan från första
söndagen efter trefaldighet till
Peter-Paulsda-gen 29 juni och M ariafastan 1—15 aug.,
i västerlandet Mårtensfastan, en kvarleva
av adventsfastan, och quatemberfastan
vissa dagar varje kvartal (urspr. skördefester).
Att f. under sådana förhållanden icke kunde
upprätthållas i sin ursprungliga stränghet faller
av sig sj älvt. Man skilj er sålunda tre slag av f.:
1) naturlig f., fullständig avhållsamhet från mat
och dryck; 2) full f., inskränkt till en köttfri
måltid om dagen; och 3) abstinens, avhållsamhet
från njutande av kötträtter, utan att måltidernas
antal f. ö. inskränkes. Abstinensen blir i många
fall den enda möjliga formen för f.
Den katolska, i synnerhet den grekisk-katolska,
kyrkan förhärligar f. som en dygd, måttlighetens
dygd. ”Allmosor, bön och f. äro de tre goda verk,
på vilka alla andra goda verk kunna
återföras.”-Reformatorerna gillade f. blott som ”en utvärtes
anständighet”, särskilt före nattvardens begående,
men förkastade varje påbud därom.
Fasta betyder i äldre sv. rättsspråk
avslutningen av lagfarten å fast egendom.
Fasta affärer, terminsaffärer, som i motsats
till t. ex. premieaffärer skola fullgöras medelst
leverans, resp, betalning.
Fastage [-ä’J], större laggkärl, fat.
Fasta kroppar, se Aggregationstillstånd.
Fasta mellanfolkliga domstolen (fr. C our
permanent e de justice Internationale), en av
Nationernas förbund upprättad fast internationell
domstol, behörig att döma i alla tvister av
internationell natur, som parterna underställde den, och
skyldig att avge utlåtande i varje tvist eller fråga,
som dit hänsköts av rådet eller församlingen. Se
vidare Internationella domstolen.
Fast anställd, om personal, som innehar tjänst
genom fullmakt, kontrakt el. avtal, som
förutsätter längre anställning; inom försvarsväsendet
även om den, som antagits till (reserv-)
officers-aspirant el. som officer el. underofficer inträtt i
reserven.
Fastbom, Ernst Fredrik, skådespelare
och teaterförfattare (1871—1940), var 1892—1904,
1906—1910 och 1926—27 anställd vid Folkteatern
samt 1904—06 och 1910—26 vid Södra teatern,
där han också verkat som regissör, särsk. för
sina egna ytterst populära folkkomedier, de flesta
i roslagsmiljö, bl. a. ”Jag gifta mig — aldrig!”,
”Halta Lena och vindögda Per”, ”En
kärlekssaga”, ”Min ska’ du bli!” och ”Lots i
bränningar”. F. har utom i dessa med
verklighets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
