Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferrofosfor - Ferroföreningar - Ferrokrom - Ferrolegeringar - Ferromangan - Ferromeridianen - Ferromolybden - Ferronnière - Ferrosan, ab. - Ferrotitan - Ferrotypi - Ferrovanadin, Ferrovolfram - Ferrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
F errof osfor—F errum
336
Ferrofosfor, se Ferrolegeringar.
Ferroföreningar, se Järnföreningar.
Ferrokrom [-å’m], se Ferrolegeringar.
Ferrol (del Caudillo) [färå’l däl kauÖiljå],
E1 F., hamnstad och flottstation i sp. prov.
La Coruna (Galicien) ; 70,000 inv.; en av
Spaniens starkaste krigshamnar; sjökrigsskola.
Linne- och läderindustri; fiske.
Ferrolegeringar, legeringar, som förutom
järn (lat. ferrum’) innehålla en eller flera andra
metaller, vilka utgöra en väsentlig del av
legeringen. De ha i allm. kristalliniskt brott med vit
el. gråvit metallglans och äro mer eller mindre
spröda. De användas företrädesvis vid järn- och
ståltillverkningen som tillsats till det smälta
järnbadet, innan detta gjutes i kokillerna. Man kan
därvid skilja mellan dels sådana mindre tillsatser,
som göras enbart i syfte att i ett eller annat
avseende förbättra järnets kvalitet, och dels
sådana, som tillföras i relativt stora mängder för
framställningen av särskilda med ifrågavarande
metall (er) legerade stål (specialstål).
Framställningen av f. sker i allm. genom
reduktion av malmen (vanl. oxidmalmer) med
kol. Som reduktionsmedel förekommer även
aluminium och kisel i de fall, då en kolfattig
produkt önskas. Processen måste i de flesta fall
genomföras vid mycket hög temp., varför
smältningen företrädesvis sker i elektriska ugnar.
Ferromangan (normalt 80 °/o Mn, 7 °/ø
C). Det tillsättes nära nog allt järn eller stål för
att rensa badet från för stålet skadliga sulfider
och oxider (desoxidationsmedel). Nyttjas även
för tillverkning av specialstål.
Kisel järn (25—95 °/o Si, 0,1—1,0% C).
Nyttjas vid ståltillverkning, främst som s. k.
tät-göringsmedel för att hindra uppkomsten av
gas-blåsor i stålgöten. Brukas även för kisellegerade
specialstål.
Ferrokrom (k rom järn) håller vanl.
65—75 % krom, 0,06—10 °/o kol, i—3 °/o kisel.
Ferrokrom med hög kolhalt användes för
framställning av verktygsstål, kullagerståt och vissa
automobilstål. Ferrokrom med låg kolhalt
användes för tillverkning av syrabeständiga stål,
rostfritt stål och vissa kromstål.
Av övriga ferrolegeringar må nämnas:
Ferrovolfram (normalt omkr. 80 °/o W,
omkr. 1 °/o C) nyttjas i betydande mängder,
vanl. i förening med andra metaller, för
tillverkning av specialstål. Ferromolybden
(normalt omkr. 70 % Mo, 0,5—2,5 °/o C) brukas
för samma ändamål, ehuru icke i samma
utsträckning. Ferrovanadin (normalt 50—
60 °/o V, 0,5 °/o C) begagnas som tillsatsmedel
till stål, varvid en endast obetydlig tillsats har
visat sig kunna medföra en väsentlig förbättring
av stålets kvalitet. Ferrotitan (normalt 18—
20 °/o Ti) har även kommit till användning inom
stålhanteringen. Ferrofosfor (normalt omkr.
25 °/o P) nyttjas huvudsaki. i tackjärnsgjuterier
för höjande av gjutjärnets fosforhalt.
Legeringar, innehållande flera än två
komponenter, förekomma även, ss. k i s e 1 m a n g a
n-j ä r n (normalt 65 °/o, Mn, 20% Si), kisel-
aluminium
(normalt 45 % Si, 20 °/o
Al),
kiselalumi-niumman gan
(normalt 25 °/o Si,
20% Mn, 12% Al),
vilka användas i
samma syfte som
kisel-järn och
ferromangan.
Ferromangan, se
Ferrolegeringar.
F erromeridiänen,
se Ferro.
Ferromolybden, se
Ferrolegeringar. La belle Ferronnière, till-
Ferronnière [färån- skriven Lionardo da Vinci.
jä’r], av kvinnor bu-
ret pannband, försett med något smycke. Det
har fått namn efter en dylik prydnad på ett
av L. da Vinci målat porträtt (i Louvren), som
förr trötts föreställa ”La belle Ferronnière”,
en av Frans I:s mätresser.
Ferrosän, ab., Malmö, gr. 1919, fabr. i
Malmö och Gårdstånga, tillverkar läkemedel för
humant och veterinärt bruk, preparat för
växt-skydd och skadedjursbekämpning m. m. F. är
Sveriges största producent av järn- och
vitaminpreparat och har dessutom en betydande
tillverkning av hostmediciner, laxérmedel, sedativa
och blodproppsförhindrande medel. Efter ett
flerårigt forskningsarbete startade F. år 1948
tillverkning i större skala av PAS-granulat, ett
preparat innehållande p-aminosalicylsyra, det
första kemoterapeutikum mot tuberkulos, som
fått större klinisk användning. F. har c:a 260
anställda inom Sverige och sysselsätter ung.
samma antal vid syster företaget AS Ferrosän
i Köpenhamn. F. är representerat i ett 20-tal
länder och exporterar Vs av sin produktion,
huvudsakligen PAS-preparat.
Ferrotitan, se Ferrolegeringar.
Ferrotypi (av lat. fe’rrum, järn, och grek.
typos, avtryck), fotografiskt förfarande för att
framställa direkta positiva bilder. På ett
asfalt-lackerat järnbleck framställes medelst kameran
en bild enl. jodsilverkollodiumförfarandet På
grund av att den vid f. erhållna silverfällningen
har en ljus färg, framträder bilden som ett
positiv mot det svarta underlaget. En dylik bild
kan framställas fullt färdig på några minuter,
varför f. brukas än i dag för snabbfotografering
av ”kanonfotografer”.
Ferroud [färo’], Pierre Octave, fransk
tonsättare (1900—36). F :s produktion omfattar
flera baletter, däribland ”Le porcher” (efter
Andersens saga om svinaherden; komponerad på
svenska motiv; uppf. av Svenska baletten i Paris
1924), vidare den komiska enaktsoperan
”Chi-rurgie”, några även utanför Frankrike spelade
orkesterverk, violinsonater, pianosviter, sånger
m. m.
Ferrovanadin, Ferrovolfram, se
Ferrolegeringar.
Fe’rrum, lat. namn för järn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
