Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feston, festong - Festuca - Festus, Porcius - Fet, Afanasij Afanasievitj - Fetaliebröder - Fetbladsväxter - Fête - Fetera, fätera - Fetialer - Fétis, François Joseph - Fetisch - Fetknopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
F estuca—F etknopp
346
Feston.
även andra stilperioder har f. ofta använts i
dekorativt syfte.
Festüca, grässläkte, se Svindel.
Fe’stus, Porcius, efterträdare till Felix
som ståthållare (prokurator) i Judéen, 60—62
e. Kr. Om F. och Paulus se Apg. 25.
Fet [fjät], Afanasij Afanasievitj,
rysk skald (1820—92). Han tillhörde den grupp
ryska skalder från 1800-talets mitt, som brukar
sammanföras under namnet ”den rena konstens
diktare”. Likgiltig, ofta rent fientlig gentemot de
politiska och sociala framstegsidéer den samtida
ryska litteraturen kämpade för, kretsade han i
sin diktning huvudsaki. kring kvinnan, naturen
och i någon mån Gud. F. hade en överlägsen
makt över formen; han utmärkte sig särskilt
för ordknapphet och en poetisk stil, som var
anlagd på att hos läsaren framkalla en viss
stämning och sätta hans fantasi i rörelse. F :s
lyrik utgavs i samlingarna ”Lyriskt panteon”
(1840), ”Verser” (2 bd, 1850—56), ”Aftoneldar”
(4 bd, 1883—91) m. fl.
Fetäliebröder, se Vitalianer.
Fetbladsväxter, dets. som Crassulaceae (se
d. o.).
Fete [fät], fr., fest. — F. champètre, fr.,
se Champètre. — F.-Dieu [-djö’],_fr., Kristi
lekamens fest. — Fetes galantes [fä’t galä’t], fr.,
”älskogsfester”, benämning på målningar med
framställning av rokokotidens societetsliv i
”herdestil”.
Fetèra, fätèra (fr. fèter), fira (någon),
festligt mottaga.
Fetiäler (lat. fetiäles), medlemmarna av ett
fornromerskt prästkollegium på 20 personer med
uppgift att medverka vid folkrättsliga
förhandlingar, så att de riktiga yttre formerna för
krigsförklaring, avslutande av fred och fördrag
m. m. vederbörligen iakttogos. Vid själva
förhandlingen officierade vanl. blott två f.; den,
som förde ordet, kallades p a’t e r paträtus.
Fetis [feti’s], Franqois Joseph,
belgisk musikteoretiker, musikhistoriker (1784—
1871). Han blev 1833 dir. för konservatoriet i
Bryssel, som han utvecklade till ett av de främsta
i Europa. F :s många teoretiska skrifter äro
numera föråldrade, däremot äro de historiska
ännu av betydelse, främst ”Biographie universelle
des musiciens” (8 bd, 1835—44; ny uppl. 1860—
65 med två tilläggsband av A. Pougin 1878—81)
och den brett anlagda musikhistorien ”Histoire
générale de la musique” (5 bd, 1869—76; går
blott till mitten av 1400-talet).
Feti’sch (av port, feitico, eg. konstgjord),
materiellt föremål, som åtnjuter religiös dyrkan.
Ordet infördes i vetenskapen genom
fransmannen de Brosses’ verk ”Du culte des dieux fétiches”
(1760). Fetischi’sm (dyrkandet av fetischer)
beror på en världsåskådning av samma slag som
animism; enl. denna är allt i naturen mer eller
mindre besjälat, och denna andliga kraft kan
koncentrera sig i vissa föremål, som därigenom
få en särskild makt och kunna betraktas som
heliga. En pil eller båge är levande, så länge
den gör god nytta; har vapnet visat sig
särdeles gott, tillägger man det en särskild
inneboende kraft, och det blir heligt. Även där ett
föremål, en prydnad, ett plagg el. dyl.,
händelsevis ”bragt lycka”, kan det bli en f. och som
en amulett följa vederbörande genom livet. En
invigning, företagen av en trollkarl, kan förläna
samma makt. Fetischismen finnes i all primitiv
religion och kvarlever hos kulturfolken i form
av amulettdyrkan, relikkult o. s. v. — Litt.:
F. Schultze, ”Der Fetischismus (1871); A. C.
Haddon, ”Magic and fetichism” (1906; sv. övers.
1916); M. P:n Nilsson, ”Primitiv religion” (3 m
uppl. 1934).
Fetknopp, Se’dum, växtsläkte av fam.
Crassulaceae, utmärkt genom vanl. 5-taliga blommor
med fria kronblad och fruktblad. Omkr. 500
arter — en-, två- el. fleråriga örter med
köttiga, ofta trinda blad och blommorna i knippen
—, växande på torra platser företrädesvis i n.
halvklotets tempererade och kalla delar.
Blomfärgen är olika: vit, gul, röd och blå. I Sverige
växa 8 arter. Vanligast äro kärleksörten
el. fetbladet, S. telephium, som har breda,
platta blad och vita blommor, vanliga
fetknoppen, S. acre, som har äggformiga blad
med skarp smak samt gula blommor, och
Vanlig fetknopp, Sedum acre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
