Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands svenska publicistförbund - Finlands teater - Finlands vita ros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Finlands teater—Finlands vita ros
498
resestipendier. Äger ett sommarhem på
Estholmen i Helsingfors skärgård.
Finlands teater. Den första kända
teaterföreställningen i Finland ägde rum vid Åbo
akademis invigning (1640), då studenterna uppförde ett
latinskt skoldrama. Liknande föreställningar
förekommo sedan även vid skolorna. Finlands
egentliga teaterhistoria börjar dock först under
senare hälften av 1700-talet med tillfälliga
besök av svenska trupper. Under 1700-talets två
sista årtionden bereste teaterdirektör K. G.
Seuerling vidsträckta delar av landet. 1814
inreddes i Åbo en teatersalong i en f. d.
liderbyggnad, och 1827 fick Helsingfors sitt första
teaterhus, som, flyttat och nödtorftigt tillbyggt,
under namn av Arkadiateatern bestod
ända in på 1900-talet. Gästspel av Emelie
Hög-qvist, Ulrik Torsslow, bröderna Deland och Nils
Älmlöf ägde rum; anspråkslösare trupper
uppträdde i landsorten. 1850—53 uppträdde E.
Stjernströms sällskap regelbundet i Helsingfors.
Detta jämte ett lyckat amatöruppförande av
Pacius’ opera ”Kung Carls jagt” 1852 ledde till
upprättandet av en fast scen i Helsingfors. Ett
nytt, tidsenligt teaterhus, Nya teatern,
invigdes 1860, och en ”stående trupp” med flera
goda förmågor anställdes 1861. Truppens
bärande krafter måste sökas bland artister, som
tillhört de rikssvenska sällskapen. Enahanda var
fallet efter teaterns brand 1863 och sedan
upprätthållandet av en fast scen i det 1866
återupp-förda teaterhuset, nuv. Svenska teatern,
övertagits av en garantiförening. Nu inleddes
några lysande år i teaterns tillvaro. Med
växlande framgång fortgick verksamheten på denna
linje i 50 år, varunder bl. a. en stor del av
Sveriges främsta sceniska konstnärer avlagt sina
lärospån vid denna teater el. där skördat
gästspelens lagrar. En ny blomstringstid upplevde
teatern under Harald Molanders ledning 1886—
93. Kravet på en nationalisering av den
svenska scenen genomfördes trots ihärdigt motstånd
1916. Den svåra uppgiften att bryta publikens
fördomar anförtroddes åt dansken Adam
Poul-sen. Under hans och hans svenska efterträdares
ledning har teatern arbetat sig fram till en
allt fastare position i Finlands-svenskt kulturliv.
Helsingforsteaterns ensemble, regisserad av bl. a.
Gerda Wrede och Mia Backman, står numera
på en synnerligen hög nivå, med Erik
Lindström, Äxel Slangus, Waldemar Wohlström,
Runar Schauman, Erik Fröling, Agnes Lindh,
May Pihlgren, Birgit Kronström och Kerstin
Nyländer som de främsta namnen. I repertoaren
ingå även operettföreställningar med Sylvelin
Långholm och Ture Ara i huvudrollerna.
Uppkomsten av en inhemsk svensk teater förlägges
vanl. till 1894, då några unga artister under
namnet Svenska inhemska teatern
bildade en kringresande landsortsgrupp. Denna slog
sig sedermera ned i Åbo. Förtjänsten av att som
praktisk teaterledare ha upprätthållit tanken på
en Finlands-svensk scenkonst tillkommer främst
A. F. Arppe. –– Fasta teatrar med svenskt scen-
språk upprättades i Åbo 1901 och i Vasa 1919.
Även den finska teaterns tidigaste anor gå
tillbaka till Åbo akademi, där studenterna 1650
på finska uppförde ett moraliserande skådespel.
Den första verkliga teaterföreställningen på
finska försiggick emellertid först 10 maj 1869, då
Hedvig Raa, utan att behärska språket annat
än som utanläxa, jämte amatörer med stor
framgång uppförde A. Kivis ”Lea”. Som ett led i
den finsk-nationella rörelsen grundades 1872
Finska teatern, delvis sammansatt av
elever ur den svenske skådespelaren Westermarcks
elevskola. Den ryckte 1873 in på Arkadiateatern
i Helsingfors och gjorde sig efter hand bofast
där. Under Kaarlo Bergboms och hans syster
Emelie Bergboms målmedvetna ledning
utvecklade sig teatern snabbt. I den berömda
tragedien-nen Ida Aalberg fick den en dramatisk kraft av
ovanliga mått. 1902 inflyttade teatern i eget,
efter tidens fordringar inrett hus och antog då
namnet Kansallisteatteri
(Nationalteatern). Den har, särskilt inom det högre
dramat och folkskådespelet, bevarat sin rangplats
bland huvudstadens scener. — De förnämsta
finskspråkiga scenerna utom Helsingfors ha
varit de i Åbo, Tammerfors och Viborg. I
huvudstaden verkar även den synnerligen populära
Kansanteatteri (Folkteatern).
Karakteristiska för Finland äro
arbetarteatrarna, vilka nästan uteslutande bygga sin
ideella verksamhet på amatörkrafter med stöd av
några fast anställda yrkesskådespelare.
Baletten i Finland har utvecklats under de
senaste årtiondena. Den grundades 1922 av dåv.
chefen för Finska operan, Edvard Fazer. D. å.
framfördes Tjajkovskijs och Petipas ”Svansjön”
i koreografi av George Gé. Svandrottningen
dansades av Mary Paischeff, som fått sin
utbildning vid Mariinskij teatern i Petersburg. En
annan av finsk baletts stora dansöser vid denna
tid var Sen ta Will (Sen ta v. Knorring). 1932
efterträddes Gé som balettmästare av Alexander
Saxelin, ännu verksam i denna egenskap vid
Finska operan. Ledande prima ballerina sedan
ett årtionde och en av de förnämsta i Norden
är Lucia Nifontova. Bland dansörerna var Arvo
Martikainen till sin död 1946 den förnämste.
Bland i utlandet verksamma finska dansartister
märkas Teodora Lagerborg, i många år verksam
vid K. teatern i Stockholm, och Kari Karnakoski,
1 :e solodansör vid Metropolitan i New York.
Litt.: Emelie Degerholm, ”Vid svenska
scenen i Helsingfors”, I—II (1900—03); E.
Aspe-lin-Haapkylä, ”Suomalaisen teatterin historia”,
(4 bd, 1906—10); O. Homén, ”Från Helsingfors
teatrar”, I—III (1915—19); E. Colliander,
”Svenska inhemska teatern 1894—1919” (1920);
Y. Hirn, ”Teaterlivet i Finland” (i Svensk
Tid-skr. 1926); Ester-Margaret v. Frenckell,
”Offentliga nöjen och privata i Helsingfors 1812—
32” (2 bd, 1943—47); Ingrid Qvarnström,
”Svensk teater i Finland” (2 bd, 1946—47).
Finlands vita ros, orden, som instiftades av
riksföreståndaren frih. G. Mannerheim
1919-Orden består av följ. klasser: kommendörer av
storkorset, av 1 :a och av 2:a kl., samt riddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
