Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finska kriget - Finska kyrkan - Finska kyrkohistoriska samfundet - Finska litteratursällskapet - Finska läkaresällskapet - Finska läkaresällskapet Duodecim - Finska missionssällskapet - Finska notisbyrån (FNB, STT) - Finska partiet - Finspa språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Finska kyrkan—Finska språket
510
namn på kriget med Ryssland 1808—09, se
Finland, historia.
Finska kyrkan i Stockholm, se Finska
församlingen.
Finska kyrkohistoriska samfundet (bildat
1891) har till ändamål att samla och
offentliggöra uppgifter och skildringar, tillhörande
Finlands kyrkohistoria. Det har utgivit ”Protokoll
och meddelanden”, I—X (1892—1910),
”Årsskrift” (1911 ff.) samt ”Handlingar” (1895 ff.).
Finska litteratursällskapet (Suomalaisen
kir-jallisuuden seura) stiftades i Helsingfors 1831,
närmast för att stödja Elias Lönnrots
verksamhet som samlare och utgivare av finsk
folkdiktning. Gränserna kring sällskapets
vetenskapligt-litterära uppgifter gjordes dock mycket vida.
Stora samlingar folkloristik (1,230,000 nr) ha
hopbragts och delvis publicerats, sällskapet har
understött finsk språk- och dialektforskning,
etnografisk och kulturhistorisk forskning samt
utg. ordböcker, läroböcker, populärvetenskapliga,
bibliografiska och skönlitterära arbeten etc. på
finska. Sällskapet, som även har ett omfattande
bibi. (c:a 100,000 vol.), äger eget hus i
Helsingfors samt betydande fonder. Av viktigare
publikationer, som sällskapet ombesörjt, kunna
nämnas ”Kalevala” och övrig av Lönnrot
samlad folkdiktning jämte ordspråk, gåtor och
trollsånger, Lönnrots stora finsk-svenska lexikon
(1866—80), H. G. Porthans ”Opera selecta” (5
bd, 1859—73), P. Cajanders finska översättning
av Shakespeares dramer (36 bd, 1879—1912), A.
Kivis samlade arbeten m. m.
Finska läkaresällskapet i Helsingfors
stiftades 1835. Urspr. bestod sällskapets uppgift
väsentligen i att skaffa medlemmarna tillgång till
medicinsk litteratur och att sätta dem i tillfälle
att vid sammanträdena — numera två ggr i
månaden under det akademiska läsåret — meddela
rön inom medicinens olika områden. Sedan 1841
utger sällskapet en tidskrift, Finska
Läkarsällskapets Handlingar. 1849—-52 och 1854—69
utgavs en månadsskrift, Notisblad för Läkare och
Farmaceuter. Bland sällskapets publikationer
märkes en av O. E. A. Hjelt utarbetad ”Finlands
medicinska bibliografi 1640—1900”.
Finska läkaresällskapet Duo’decim
(Suoma-lainen lääkäriseura Duode dm) stiftades 1881 i
syfte att främja den medicinska vetenskapen och
den praktiska läkarverksamheten, varvid man
särskilt tog i ögonsikte finska språkets
användning på dessa områden och den finskspråkiga
medicinska litteraturen. Sällskapet utger
månadsskrifterna Duodecim (sedan 1885) och
Tervey-denhoitolehti (Hälsovårdsbladet; sedan 1899)
samt på de stora kulturspråken vetenskapliga
uppsatser, tidigare i Acta Societatis medicorum
fennicae Duodecim (1919—47), numera i
An-nales medicinae internae Fenniae (1946 ff.),
Annales chirurgiae et gynaecologiae Fenniae
(1946 ff.) och Annales medicinae experimentalis
et biologiae Fenniae (1947 ff.), och den årl.
utkommande referatsamlingen av all i Finland
under det föregående året utgiven medicinsk litt.,
Medicina fennica (1925 ff.). Dessutom har
säll
skapet utg. bl. a. medicinska ordböcker. Finlands
första lungsotssanatorium Takaharju (öppnat
1903) uppbyggdes på initiativ av F., vilket även
1921—22 utrustade 3 ambulanser till
krigsskådeplatsen i Fjärr-Karelen. På initiativ av F.
öppnades 1932 i Helsingfors det stora
privatsjukhuset Mehiläinen.
Finska missionssällkapet (grundat 1857)
verkar sedan 1870 bland ovambo- el. ambofolket i
Sydvästafrika och sedan 1901 i n. delen av prov.
Hu-nan i Kina. F. arbetar jämväl för den inre
missionen samt har sedan 1876 utgivit religiösa
skrifter på ovambospråket.
Finska notisbyrån, fi. Suomen tietotoimisto
(förk. FNB, fi. STT), Helsingfors, bildades 1915
genom sammanslagning av Finska telegrambyrån
(grundad 1887) och Tidningarnas notisbyrå
(grundad 1912). F-, som äges av ett antal tidn.
och åtnjuter statsunderstöd, samarbetar med de
stora utländska notisbyråerna och levererar
notiser till största delen av den finska
tidningspressen samt omhänderhar utsändningen av
dagsny-heter i rundradion.
Finska partiet (fi. Suomalainen puolué),
politiskt parti i Finland, som ledde sitt ursprung
från den av J. W. Snellman vid 1800-talets mitt
till liv väckta finskhetsrörelsen. På 1860-talet
började fennomanerna i det offentliga livet uppträda
som en särskild grupp, vilken småningom
ombil-dades till ett politiskt parti; dess främste ledare
från denna tid till sekelslutet var G. Z.
Yrjö-Koskinen. I slutet av 1880-talet uppstodo inom
partiet meningsskiljaktigheter, vilka 1894
ledde till utbrytningen av Ungfinska partiet. Under
ofärdsåren 1899—1905 godkände flertalet av
partiets ledande personligheter, främst
Yrjö-Koski-nen, icke det passiva motståndets politik utan
strävade att genom eftergifter undvika en
skärpning av konflikten mellan Finland och Ryssland.
Denna undfallenhetspolitik underkändes
emellertid av folket vid lantdagsvalen 1904, och i
enkammaren (från 1907) nedgick partiets
representation år för år. Under kampen om statsskicket
1918 påyrkade F:s flertal konstitutionell
monarki. Partiet ombildades 1918 till Nationella
samlingspartiet.
Finska språket hör till den finsk-ugriska
språkfamiljen och talas i nästan hela Finland
med undantag av de svenskspråkiga kusttrakterna
och Åland. Finska talas dessutom i Torne- och
Muoniodalen samt Gällivare i n. Sverige, i vissa
delar av norska Finmarken, på några få
ställen i Värmland, vidare i Leningrad-trakten och
Petsamo samt på spridda orter i Sibirien och
Amerika. Hela antalet finsktalande uppgår till
c:a 3,5 mill. Finskan sönderfaller i många
dialekter, av vilka likväl blott de i Raumotrakten
talade och de karelska äro mera märkliga.
Finska skriftspråket skapades vid 1500-talets mitt
av Mikael Agricola; det är en sammansmältning
av s. Finlands v. och ö. dialekter. Genom
inflytande från ”Kalevala” och folkpoesin har dess
ordförråd i mycket stor utsträckning riktats med
östfinskt material, medan ljud- och formläran
förblivit västfinska. Fr. o. m. mitten av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
