Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-ryska vinterkriget 1939—1940 och ”andra kriget” 1941—44 - ”Andra kriget”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
Finsk-ryska vinterkriget 1939—40 och ”andra kriget” 1941—44
515
Uleälv—Luvajärvi under tyskt överbefäl
(generalöverste N. v. Falkenhorst). Generalmajor E.
Dietl kommenderade 3 tyska och 2 finska
fördelningar samt 1 tysk SS-brigad i
Petsamo-om-rådet. Vid Kemijärvi stod 36 :e tyska armékåren
under befäl av general Feige och vid Kuusamo
3 :e finska armékåren under befäl av
generalmajor H. Siilasvuo. Fältmarskalk G.
Manner-heim var överbefälhavare för samtliga trupper i
det övriga Finland, 15 finska fördelningar och
3 brigader samt 1 tysk fördelning; n. om Ladoga
stod en armé under befäl av generallöjtnant E.
Heinrichs och på Karelska näset ännu en,
kommenderad av generallöjtnant L. Oesch. 5:e
tyska luftflottan under befäl av generalöverste
H.-J. Stumpf var baserad i Norge och n.
Finland. Finska flygvapnet leddes av generalmajor
J. Lundqvist. Finnarna voro vida bättre
utrustade än 1939, särsk. i fråga om tung materiel.
På den ryska sidan stod, från Ishavet till Finska
viken, en armégrupp, bestående av 15 inf.- och
3 kav.-fördelningar, 3 pansarbrigader och 5
flygfördelningar. Huvudstridskrafterna voro
grupperade på ömse sidor om Ladoga. Större delen av
de ryska trupperna stod under befäl av
generalöverste K. Meretskov. — General Dietl anföll
i riktning mot Murmansk, men redan 30 km
bortom riksgränsen stötte hans trupper vid
Litsa-floden på den ryska huvudförsvarslinjen och
bun-dos där i 3 års ställningskrig. Från Märkäjärvi
ryckte tyska och finska trupper fram i
riktningen Kandalaksja, togo 8/? det starkt befästa Salla,
trängde i sept. över den gamla riksgränsen men
hejdades 50 km ö. därom. Från Kuusamo
inleddes ett angrepp, som 25/s nådde Kiestinki.
Framryckningen fortsatte, men målet, Louhi vid
Murmanskbanan, nåddes aldrig. Siilasvuo anföll
från trakten av Suomussalmi och trängde fram
till närheten av Uhtua, som dock hölls segt av
ryssarna, över Repola avancerade andra styrkor
till och något förbi Rukajärvi. Parandovo vid
Murmanskbanan hotades, men ryssarna avvärjde
faran, över huvud taget kunde det ryska
försvaret förhindra, att denna livsviktiga
förbindelse varaktigt avbröts. — Huvudkrigsskådeplatsen
låg på ömse sidor om Ladoga mellan Onega och
Finska viken. Offensiven i östkarelen inleddes
10/7, varvid även den genom Sverige transiterade
tyska pansarfördelningen ”Engelbrecht” deltog.
Under Heinrichs’ befäl leddes anfallsstyrkorna
av generalmajorerna P. Talvela och V. Hägglund.
De kämpade i början på vinterkrigets ärorika
slagfält. Tolvajärvi, Loimola och Pitkäranta
in-togos snabbt, och 2% föll den starka ställningen
Salmi, varefter den gamla riksgränsen överskreds.
Suojärvi togs söderifrån 26/s. Därefter inleddes
stora operationer dels mot Svir i s., dels mot
Petrozavodsk i ö. Talvela gick till anfall 4/ö,
tog Olonets (Aunus), nådde 7/» Svirs nedre lopp
och erövrade följ, dag järnvägsknutpunkten Svir,
vilket medförde ett avbrott på Murmanskbanan;
Centralrysslands förbindelser med Murmansk
kunde dock upprätthållas tack vare en bibana.
Svir-floden övergicks men kom i stort sett att bilda
gräns för den finska framryckningen. Hägglund
erövrade Prääshä 8/9, åstadkom vid Pyhäjärvi
en av ”andra krigets” största mottin, utplånade
denna 27/9 och gick vidare mot Petrozavodsk,
vilken stad utrymdes av ryssarna vid
månadsskiftet. Den blev under det finska namnet
Äänis-linna huvudort i det östkarelska
ockupationsom-rådet. Medvezegorsk (Karhumäki) vid Onegas
nordspets intogs 6/i2 och Povenets på sjöns
andra sida 2 dagar senare. Därmed avstannade i
stort sett den finska framryckningen i
östkarelen. — På Karelska näset kämpade finnarna helt
utan hjälp av tyska trupper. General Oeschs
armé avvaktade i linjen Nyslott—Villmanstrand
operationernas utveckling n. om Ladoga och gick
till offensiv 9/s. På flygeln vid Ladogas
nordkust togs Sortavala 16/b, och därefter slogs
anfallet ut mot s. utmed Ladoga. Kexholm föll
21/8. På Näsets västsida intogs Viborg 21/s, och
därefter bröt det ryska försvaret snabbt samman.
3/s tillkännagav finska högkvarteret, att den
gamla gränsen hade uppnåtts. Den överskreds
något, men därefter stelnade fronten och låg i
stort sett lugn till sommaren 1944. Den ryska
basen Hangö med en garnison på c:a 25,000
man belägrades flera månader, varvid 800—900
svenska frivilliga (Hangöbataljonen) deltogo. I
nov. s. å. funno ryssarna ställningen ohållbar och
började under stora svårigheter utrymma basen.
3/i2 var Hangö åter i finska händer. Flertalet
av de svenska frivilliga återvände därefter hem.
ön Högland besattes definitivt av finnarna först
i jan. 1942. Under de följ, åren engagerade sig
finnarna icke i nya offensivoperationer.
Sporadiska aktioner på fronten n. om Ladoga hade
huvudsaki. karaktär av patrullföretag. De ryska
flyganfallen mot den finska hemorten voro med
få undantag icke synnerligen kännbara. — Den
avgörande vändningen vidtog 9/e 1944, då
ryssarna, 3 dagar efter västmakternas invasion i
Frankrike, under ledning av generalerna Meretskov och
L. Govorov inledde en stor offensiv på Näset
med fruktansvärd insats av tunga vapen. Redan
på offensivens andra dag lyckades ryssarna slå
en djup bräsch i befästningarna, vilken hastigt
utvidgades. Större delen av fronten på Näset
kom i rörelse, och 20/e måste Viborg uppges.
Finnarna kunde dock stabilisera fronten n. v. om
Viborg. Dels på grund därav, dels också av
politiska skäl — Finlands utträde ur kriget ansågs
endast vara en tidsfråga — gjorde ryssarna inga
större ansträngningar att fortsätta offensiven.
Ung. samtidigt med offensiven på Näset anföllo
ryssarna även i östkarelen. Sedan de hade
övergått Svir, trängde de fram på Aunusnäset
mellan Onega och Ladoga. Petrozavodsk uppgavs
av finnarna de sista dagarna i juni. Strider
blossade också upp på Maaselkänäset, där finnarna
drogo sig tillbaka mot Porajärvi. I mitten av
juli gick fronten från Ladogas norra strand över
Suojärvi och Porajärvi, och i slutet av denna
månad trängde ryssarna långt förbi Porajärvi.
I riktningen Ilomants överskreds 1940 års gräns,
men här inneslötos 2 ryska fördelningar, vilka i
början av aug. till stor del revos upp. — Då
tyskarna i Finland vid ”andra krigets” slut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
