Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fischer, Emil - Fischer, 1. Ernst - Fischer, 2. Gunnar - Fischer, Franz - Fischer, Hans - Fischer, Hugo - Fischer, Johan Christian Henrik - Fischer, Johann - Fischer, Kuno - Fischer, Leck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Fischer
528
metoder vann han en väsentligt ökad inblick i
äggviteämnenas sammansättning och uppbyggde
genom synteser ur aminosyror föreningar, som
stå de naturliga äggviteämnena nära, av F.
kallade peptider. Sedan ägnade sig F. tills, m. K.
Freudenberg åt studiet av garvsyrorna. Hans
synteser av fenolkarbonsyror (av F. kallade
dep-sider) utgjorde ett förarbete därtill, varjämte han
utforskade tanninet. Lavämnena kunde F.
karakterisera som depsidderivat, och han bestämde,
delvis tills, m. sin son Herrmann F., flera
viktiga lavsyrors konstitution, återvände därpå till
sockerkemien och upptäckte de intressanta
ämnena glykal, hydroglykal, laktal, cellobial m. fl.
Under i :a världskriget utövade F. en mycket
omfattande organiserande och rådgivande verksamhet
ang. krigstekniska problem och livsmedelsfrågor.
— F. fick Nobelpriset i kemi 1902. 1922 utkom
hans intressanta självbiogr., ”Aus meinem Leben”.
Fischer. 1) Ernst Felix F., konsthistoriker
(f. 1890 14/i), fil. dr i Göteborg 1918
(”Västergötlands romanska stenkonst”). F. har utfört
konsttopografiska undersökningar, särsk. i
Västergötland, och är sedan 1923 intendent vid
Malmö museum. F. har jämte tre häften av
”Sveriges kyrkor” utg. bl. a. en monogr. över Gottlieb
Iwersson (1916), ”Västergötlands kyrkliga konst
under medeltiden” (1920), ”Möbelkonsten” (s. å.,
2:a uppl. 1924), ”Bokbandets historia” (1922),
”Göteborgs landerier” (1923) och planschverket
”Malmö museum” (1924—25; tills, m. C. O.
Gylling). Han har vidare utg. stilböckerna
”Renässans” (1930), ”Barock” (1932), ”Rokoko”
(1934) och ”Nyklassicism” (1936) samt ”Nutida
skånskt måleri” (1946).
2) Gunnar Anders Viktor F., läkare (f.
1901 29/ä), med. lic. 1927, med. dr 1932, doc. i
bakteriologi s. å., ?dlt i Lund, 1 :e stadsläkare i
Hälsingborg 1934, 1 :e provinsialläkare i
Uppsala län 1943, prof, i hälsovårdslära vid
Karolinska inst. och avd.-föreståndare vid Statens
inst. för folkhälsan 1944. F. har utg. talrika
arbeten i bakteriologi och hygien, bl. a.
”Samhällshygien” (1944).
Fischer, Franz, tysk kemist (1877—1948),
prof, i elektrokemi vid tekniska högsk. i Berlin
1911, dir. för Kaiser-Wilhelm-Inst. für
Kohlen-forschung, Mülheim/Ruhr, 1913; känd genom de
av honom utarbetade metoderna för
framställning av syntetisk bensin.
Fischer, Hans,
tysk kemist (1881—
1945). 1912 doc., 1915
e. o. prof, i München,
prof, i Innsbruck 1916
och i Wien 1918, vid
tekniska högsk. i
München 1921. F:s
viktigaste
undersökningar voro hans
klarläggande av gall- och
blodfärgämnenas
konstitution. Han
lyckades syntetiskt
framställa hemin, den
färg
komponent, som ger blodet dess röda färg. För
dessa undersökningar erhöll F. 1930 nobelpriset
i kemi.
Fischer, Carl Albert Hugo, tysk botanist
(1865—1939), stf. chef för bakteriologiska avd.
vid Kaiser-Wilhelm-Inst. i Bromberg 1915,
senare chef för Deutsch-Luxemburgische
Berg-werk- und Hütten-A.G:s försöksanläggningar
för kolsyregödning av växter i Horst a. d. Ruhr.
F :s arbete om pollenkornens byggnad räknas till
pollenmorfologiens grundläggande verk. I en
monografisk översikt behandlade F. inulinets
struktur och dess förekomst i växtriket.
Utgående från undersökningar av inulin och stärkelse,
tog F. även ställning till micellarhypotesen och
övriga frågor rörande den organiska substansens
finare byggnad. Markbakterierna under inverkan
av kalktillförsel behandlade F. i talrika arbeten,
särsk. över kvävebakterierna.
Fischer, Johan Christian Henrik,
dansk politiker (1814—85). Han blev 1842 teol.
kand, och var 1844—52 adjunkt i Slagelse. 1852
blev F. led. av folketinget, slöt sig närmast till
Tscherning, stod sedermera i allm. på
bondevännernas sida men röstade likväl 1855 för
helstatsförfattningen. Hans oförsonliga bitterhet
mot nationalliberalerna förde honom 1865 över
till godsägarpartiet och till att understödja
grund-lagsrevisionen. 1866 blev han kungavald led. av
landstinget, vann stort inflytande där och var
1853—75 statsrevisor. Juni 1875 blev F.
kyrko-och undervisningsminister i ministären Estrup.
Han var bakom Estrups rygg mellanhand mellan
Berg och krigsminister Kauffmann i frågan om
härordningens revision. F. avlägsnades ur
ministären i aug. 1880.
Fischer, J o h a n n, tysk lutersk teolog och
kyrkomän (1633—1705). Han utnämndes 1673 till
generalsuperintendent över den livländska
kyrkan. F. förenade hänsynslös härsklystnad med
okuvlig energi. Hans stora nit om
undervisningen samt om sjuk- och fattigvård, hans övers,
av N. T. till Dorpatestniska, psalmböcker (på
tyska, lettiska och estniska) och handbok ha
givit honom ett bemärkt rum i Livlands
kyrkohistoria. På grund av självrådighet föll F. i
onåd, lämnade 1699 sitt ämbete och blev 1701
generalsuperintendent i Magdeburg.
Fischer, Kuno, tysk filosof (1824—1907).
Han blev 1872 prof, i Heidelberg, där han
genom glänsande vältalighet utövade stort
inflytande. F :s förnämsta arbete är den stort
anlagda ”Geschichte der neueren Philosophie” (9 bd,
1854—77). I sin egen filosofi var F. påverkad
av Hegel. Bland hans arbeten märkas ”System
der Logik und Methaphysik oder
Wissenschaftslehre” (1852; 3 :e uppl. 1909) och ”Philosophische
Schriften” (6 bd, 1891 ff.; flera uppl.). F.
utgav ”Goethe-Schriften” (9 bd, 1890—1903),
”Kleine Schriften” (8 bd, 1888—98) m. m. —
Monogr. av H. Falkenheim (1892).
Fischer, Otto Peter Leck, dansk författare
(f. 1904), tog handelsexamen 1922, hade
anställning i bank 1920—28 och vid ett förlag 1928—30.
Efter en misslyckad debut som skald 1923 har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
