Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flundrefiskar - Flundresläktet - Flundre, Väne och Bjärke domsaga - Fluor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Flundresläktet—Fluor
656
Rödspottans utvecklingsstadier.
a ägg med embryo, b nykläckt
larv, c äldre pelagisk larv, d
första bottenstadiet, e senare
bottenstadium, f fullt utbildad spätta.
och båda ögonen sittande på denna (ögonsidan).
Den andra, i naturligt läge nedåt vända sidan,
blindsidan, är vit. Rygg- och analfenor äro
långa, och pariga fenor kunna stundom saknas.
Simblåsa saknas hos de vuxna djuren. Rommen
är i regel pelagisk. De nykläckta flundrorna äro
symmetriska och simma i havsytan i den för en
fisk vanliga
ställningen.
Småningom
vandrar det ena
ögat över till
samma sida som
det andra,
denna sida blir
färgad, och dess
muskulatur
utvecklas kraftigare. Samtidigt
överger fisken
sitt pelagiska
levnadssätt,
beger sig nedåt
och blir
slutligen en
utpräglad bottenfisk.
F. gräva gärna
ned sig i
sanden på
havsbottnen, och
många äga
förmåga att
ändra färg efter
omgivningen.
Åtskilliga f. företaga långa vandringar till sina
lekplatser. F. förekomma i alla hav.
De viktigaste svenska arterna äro följ.: H ä
1-1 eflundran, Hippoglossus hippoglossus, kan
bli över 4 V2 m lång med en vikt av intill 240
kg. Ögonsidan är mörkt brun. Den är en glupsk
rovfisk, som lever i Atlantens och Stilla havets
n. delar och bl. a. förekommer i Skagerak
och Kattegatt. Värdefull matfisk. L e r s k ä
d-d a n, Hippoglossoides platessoides, är
närbesläktad med föregående men når endast en längd
av 30 cm. Den finnes vid västkusten men
spelar på grund av sin tunnhet ingen roll som
födoämne. Hos dessa båda former är högra
sidan ögonsida. Slätvaren, Bothus rhombus,
med en längd av 60—70 cm förekommer längs
hela västkusten och intränger i Östersjön till
Blekinge. Köttet är välsmakande. Piggvaren,
Bothus maximus, igenkännes lätt på att
ögonsidan är beströdd med taggiga benknölar. Färgen
växlar från svartgrå till gulgrå el. olivbrun.
Längden är 60—90 cm. Den förekommer allmänt
längs hela västkusten och mer sparsamt längs
Sveriges ö. kust ända upp till Kvarken.
Östersjö formerna bli mindre än de västliga. Köttet är
mycket välsmakande. Bergvaren,
Zeugopte-rus punctatus, finnes i Sverige från Bohuslän
till Öresund. Den blir 20 cm lång och är till
färgen brokig i gråbrunt och gulbrunt med
svarta fläckar. Ögonsidans fjäll äro försedda
med små taggar, varigenom fisken ger intryck
av att vara luden. Det artrikaste släktet är
flundresläktet, Pleuronectes, som bl. a.
igenkännes på att käkar och tänder äro bäst
utvecklade på blindsidan. I motsats till vad fallet
är med närmast ovan uppräknade arter är högra
sidan ögonsida. Längden hos de olika arterna
växlar mellan 30 och 75 cm. Bergskäddan,
P. kitt, är till färgen rödbrun el. gulbrun och
har bröstfena av kroppens färg. Den är rätt
allmän på bergbotten i Bohuslän.
Mareflund-r a n, P. cynoglossus, är gråaktigt rödbrun med
delvis svart bröstfena. Den lever på djupare
vatten än övriga arter och är i Skagerak föremål
för omfattande sv. fiske. På västkusten kallas
den rödtunga, i Stockholm i regel s j
ö-t u n ga. Skrubbskäddan, P. flesus, är
den allmännaste av Sveriges flundror och
den, som vanl. åsyftas med namnet ”flundra”.
Färgen är mörkt gråbrun el. grågul med små
röda el. gula fläckar. Längs basen av anal- och
ryggfenan finnas små taggiga knölar. Den
förekommer allmänt runt Skandinaviska halvön men
är sällsynt n. om Kvarken och i ö. delen av
Finska viken. Ungarna uppehålla sig på grunt
vatten intill stränderna, de gamla på djupare
vatten. Köttet är gott utom strax efter lektiden
på våren. Rödspottan el. rödspättan,
P. platessa, igenkännes på en rad av knölar
bakom ögonen och på de röda el. gula fläckar, som
äro strödda på ögonsidan och som jämväl
förekomma på fenorna. Rödspottan förekommer
i Sverige runt kusten från Bohuslän upp till
Stockholms skärgård. Den är föremål för ett
betydande fiske såväl i Nordsjön som i
Skagerak och Kattegatt samt hör till de smakligaste
och ekonomiskt mest värdefulla av alla f.
Sandflundran, P. limanda, finnes allmänt längs
västkusten och täml. allmänt i Östersjön upp
till Gotland. På grund av sin ringa storlek är
den av mindre värde. Tungesläktet, Solea,
utmärkes likaledes av att käkar och tänder äro
bättre utvecklade på blindsidan men skiljes från
föreg. genom att det övre ögat sitter längre
fram än det undre. Vid Sveriges västkust är
tungan, Solea solea, som blir intill V2 m
lång, föremål för livlig fångst. Med sitt fasta
kött hör den till de mest välsmakande fiskarna
(”äkta sjötunga”).
Flundresläktet, se Flundrefiskar.
Flundre, Väne och Bjärke domsaga i
Älvsborgs län, under Hovrätten för v. Sverige,
omfattar Flundre, Väne och Bjärke härader samt
staden Trollhättan. F. utgör ett tingslag med
tingsställe i Trollhättan.
Fluor [fluå’r], till halogenerna hörande
en-värdigt grundämne; atomnummer 9, atomvikt
19,00; tecknas F, är en svagt gröngul gas
med stickande lukt, 1,32 gånger tyngre än luft,
kpt —1880, smpt -—2230. F. angriper häftigt
andningsorganen och förenar sig, ofta
explosionsartat, med de flesta grundämnen utom syre,
klor, kväve och iridium. Glas angripes ej av
torr fluorgas. F. framställdes f. ggn 1886 av
H. Moissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
