Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro - Folkunga - Folkungabygdens domsaga (Mjölby domsaga) - Folkungar - Folkuniversitetet (FU)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkunga—F olkuniversitetet
775
dylikt grundar sig i regel på f., fast denna
glömts. Så uppfattas seden att resa majstång
numera blott som ett sätt att pryda till fest, men
den har framgått ur tron, att de gröna kvistarnas
lyckokraft genom majstången kunnat överföras
på byns åkrar. Åtskilliga sedvänjor ha också
framgått ur rättsbruk o. dyl. utan inslag av
övertro-.
Grundelementen av folklig tro och sed träffas
hos alla folk, men detta innebär ej, att f.
överallt är likartad. Den utvecklas näml, som all
tradition olika på olika områden alltefter ras,
natur- och kulturförhållanden m. m., varför den
måste studeras ej blott från allmänt psykologiska
utan även från kulturgeografiska synpunkter, så
att man kan fastställa, om det är fråga om
gemensam tradition el. blott analoga förhållanden.
— Litt: ”Nordisk kultur”, 19 (1935).
Folkunga, storkommun i Östergötlands län,
omfattar socknarna Kumla, Appuna, Hov,
Hog-stad, Väderstad och Rinna; 192,90 km2, 3,444
inv. (1951).
Folkungabygdens domsaga, före 1939
Mjölby domsaga, i Östergötlands län, under Göta
hovrätt, omfattar sedan 1948 staden Mjölby,
Ly-sings och Vifolka samt större delen av Göstrings
hd. F. utgör ett tingslag med tingsställe i
M j ölby.
Folkungar (till ett personnamn på Folk-)
omtalas tidigast i Västgötalagens konungakrönika,
svenska, danska och isländska annaler, en
isländsk saga och Erikskrönikan. Namnet
användes här tydligt som beteckning för ett parti, en
stormannagrupp, som på mycket goda grunder
ansetts ha haft sin största styrka i
mälarlandskapen, särsk. Uppland. Kärnan inom detsamma
torde ha utgjorts av ett antal befryndade herrar,
en ätt. Som upphovsman till f. omtalar
Erikskrönikan en Folke Jarl, sannolikt den, som 1210
stupade vid Gestilren. I detta slag stredo f. mot
Sverker Karlsson, 1229 stredo de mot Erik
Eriksson vid Olustra. Den där segrande
usurpa-torn Knut Långe var enl. uppgift f :s man, hans
jarl Ulf tillhörde dem. Ett uppror mot Birger
Jarl 1251, som avslutades genom slaget vid
Her-vadsbro, utgick även från f., sammaledes en av
Magnus Ladulås 1280 nedslagen resning.
Härefter omtalas ej vidare f. Ingenstädes benämnes
i de medeltida källorna Birger Jarls ätt f. Det är
först Olaus Petri, som i beteckningen f. inlägger
den numera gängse betydelsen, d. v. s. medl. av
denna ätt; hans skäl härtill är ett obevisbart
antagande, en gissning med utgångspunkt från en
senmedeltida, även av Johan Bure känd
genealo-gisk anteckning: Folke Filbyter hade tre söner,
av vilka en, Ingemund, blev far till Folke den
tjocke. Uppgifterna sakna historiskt värde. Folke
den tjocke är däremot identisk med en av Saxo
omtalad Folke, g. m. en dotter till Knut den
helige. Han hade två söner, omtalade av Saxo; av
dem var Bengt enl. den ovan nämnda
anteckningen far till Birger Brosa (d. omkr. 1202),
Magnus Minnesköld och Karl Jarl. Från dessa
tre bröder härstammar den ätt, som fr. o. m.
Olaus Petri kallas Folkungaätten. Av dess medl.
776
ha vissa tillhört f :s parti, men ätten själv kan
ej visas vara och är sannolikt ej heller partiets
kärna. I regel tänker man sig stamtavlan på
följ, sätt:
Birger Brosa hade sönerna Filip, jarl i
Norge (d. 1200), Knut och Folke. Knut torde
vara far till Magnus Broke och farfar till Knut
Magnusson, som avrättades i samband med f :s
katastrof 1251. Folke åter är okänd; han är
näppeligen identisk med den 1210 stupade Folke Jarl.
Karl kallas i en isländsk saga den döve. Han
dog 1220 i strid med esterna. Hans son Ulf blev
jarl under Knut den långe och dog 1247. Hans
son Karl (d. 1261) slutade sina dagar som medl.
av Tyska orden i strid med hedningarna. En
adelsätt Ulf, som utdog först omkr. 1500-talets
mitt, anses härstamma från en annan son till
Karl den döve.
Betydelsefullast bland ättens grenar är den,
som utgår från Magnus Minnesköld.
Bland hans söner märkas Eskil, den berömde
västgötalagmannen, Karl (d. 1220) och Bengt (d.
1237), biskopar i Linköping, samt Birger Jarl
(d. 1266). Genom den ovan nämnde biskop Bengt
el. en hans bror med samma namn synes en
östgötsk lagmansätt härstamma från Magnus
Minnesköld. Birger Jarl hade dottern Rikissa, g. m.
1) Håkon av Norge, 2) Henrik av Werle, samt
sönerna Valdemar, konung 1250—76 (d. 1302),
Magnus Ladulås, konung 1275—90, Erik, hertig
(d. 1275), och Bengt, hertig av Finland ocb
biskop av Linköping (d. 1291). Från en oäkta
son Greger härstammade en adelsätt. Valdemar
hade en son Erik (d. omkr. 1330), med vars
sonson, Erik Valdemarsson, Magnus Minneskölds
ättegren utslocknade, samt döttrarna Ingeborg
(g. m. Gerhard av Holstein), Marina (g. m.
Rudolf av Diepholz) och Rikissa (g. m. Primislaus
av Polen). Magnus Ladulås hade dottern
Ingeborg (g. m. Erik Menved av Danmark) samt
sönerna Birger, konung 1290—1318 (d. 1321), samt
hertigarna Erik och Valdemar (döda 1318).
Birgers son Magnus halshöggs i Stockholm 1320,
hertig Eriks son Magnus (d. 1374) blev 1319
konung i Sverige och Norge. Hans söner Erik
(d. 1359) och Håkon (d. 1380) blevo konungar
i resp. Sverige och Norge. Med Håkons son,
konung Olof av Norge (d. 1387), utslocknade
Magnus Ladulås’ ättegren. Albrekt av
Mecklenburg grundade sina arvsanspråk på Sveriges tron
därpå, att hans mor, Eufemia (d. omkr. 1370),
var dotter till hertig Erik Magnusson.
Litt.: S. Bolin, ”Folkungarna” (i Scandia,
1935) 1 E. Lönnroth, ”De äkta folkungarnas
program” (i ”Kungl. humanistiska
vetenskapssamfundet i Uppsala. Årsbok”, 1944).
Folkuniversitetet, förk. FU, en
riksorganisation med syfte att verka för folkbildning, att
intressera särsk. akademiker för denna verksamhet
samt att i anknytning till de akademiska
lärosätena bedriva undersökningar och experiment i
folkbildningsarbetets metodik och i annan
pedagogisk verksamhet. 1933 startade studenterna vid
Stockholms högsk. en kursverksamhet i syfte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
