Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankfurt an der Oder - Frankfurter Zeitung - Frank Heller - Frankiska Jura - Frankiska kejsare el. saliska kejsare - Frankiska riket - Franklin - Franklin, Benjamin - Franklin, Sir John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frankfurter Zeitung—Franklin
kanaler står i förbindelse med omgivande
flodsystem.
Frankfurter Zeitung [-fortär tsai’tou], 1856
av Leopold Sonnemann i Frankfurt a. M.
uppsatt borgerligt-demokratisk tidning. Efter den
nationalsocialistiska revolutionen 1933 blev F.
liksom andra tyska tidn. språkrör för de nya
makthavarna, men då och då kunde den visa en viss
självständighet. Den övertogs 1934 av I. G.
Farbenindustrie A.-G. och var sedan organ för
den tyska storindustrien. F. upphörde 31/s 1943.
— Litt.: ”Geschichte der F. 1856—1906” (1906).
Frank Heller, pseud. för förf. Gunnar Serner.
Frankiska Jura, kalkstensplatå i n. Bayern.
N. delen uppvisar många droppstensgrottor och
plägar kallas Frankiska Schweiz. I
sydligaste F. brytes litografisk sten, S o 1 nh o f
enskiffer.
Frankiska kejsare el. saliska kejsare
kallas de tysk-romerska kejsarna Konard II,
Flenrik III, Henrik IV och Henrik V, emedan
de härstammade från Franken.
Frankiska riket, se Franker.
Franklin [frä^klin], distrikt i
Nordvästterritorierna i Canada.
Franklin [frä’gklin], Benjamin,
amerikansk statsman, fysiker och författare (1706—
90). F. föddes i Boston som tionde son till en
fattig såpsjudare av engelsk släkt. 1718 kom han
i boktryckarlära hos en halvbror och skrev i
broderns tidning. De skildes dock i missämja
1723, F. for 1724 till London, kom 1726 till
Philadelphia, fick 1728 del i och 1730 eget
boktryckeri samt köpte 1729 Pennsylvania Gazette,
som han gjorde till en ledande tidning. F. skrev
och utgav med oerhörd framgång 1732—57 en
folkkalender i upplysningstidens anda, Poor
Richard^ Almanac. Han stiftade American
Philo-sophical Society, gav impuls till inrättande av
lånbibliotek, brandkår, gatustenläggning,
gatubelysning m. m. F:s uppfinning, 1752, av
åskledaren stadfäste hans rykte som
naturvetenskapsman. Störst blev F. som politiker. Han blev
1736 sekr. i och 1751 led. av Pennsylvanias
representation samt 1753 generalpostmästare i de
nordamerikanska kolonierna. Som Pennsylvanias
agent i London 1757—62 hävdade han
koloniernas rätt att med konungens samtycke stifta lag.
F". sändes 1764 åter till London och framhöll
koloniernas ensamrätt att beskatta sig själva. Då
en del av guvernören Th. Hutchinson skrivna
brev med klander av de nordamerikanska ledarna
delvis genom F :s förmedling blivit tryckta, fick
han avsked som generalpostmästare och återvände
till Amerika 1775. Frihetskriget hade då
utbrutit, och F., som 1754 föreslagit en
förbunds-författning under brittisk överhöghet, blev 6 maj
1775 invald i kongressen i Philadelphia samt tog
del i genomdrivandet av
oavhängighetsförklaring-en 1776. S. å. sändes han i diplomatisk mission
till Paris. Han genomdrev förbunds- och
handelsfördraget 6 febr. 1778 med franskt
erkännande av koloniernas självständighet och aktiv
hjälp samt lyckades även skaffa stora
penning-krediter. Okt. s. å. blev han ministre plénipoten-
tiaire i Paris. Som sådan undertecknade han
fredstraktaten med England 1783. 1785
återkom F. till Amerika, hälsad med jubel. Han
medverkade vid utarbetandet av
unionsförfatt-ningen och föreslog 1790 slaveriets upphävande.
— F. hade en stor och rörlig begåvning samt
sällsynt mångsidiga intressen. I grunden
anspråkslös, godmodig och sällskaplig, visade han
sig samtidigt, då det gällde hans fosterlands väl,
som en kraftig och beslutsam natur. Ryktbar
som naturvetenskapsman, blev han som författare
en folkuppfostrare, till sin åskådning
upplysningsman och deist, i sin stil medryckande genom
humor och stillsam sarkasm. — Bästa uppl. av
F:s skrifter är ”The writings of B. F.,
collec-ted and edited by A. H. Smyth” (10 bd, 1905
—07). ”Letters and papers. 1753—1785” utkom
1947. Bland sv. övers, märkas ”Utvalda skrifter”
(1853, 2:a uppl. 1871), ”Smärre skrifter” (1871).
Bland mängden av skrifter om F. märkas: J.
Parton, ”Life and times of B. F.” (2 bd, 1864) ;
J. T. Morse, ”B. F.” (1889); B. Fay, ”F.”
(1929); Alvida Sandberg, ”B. F.” (s. å.); J. B.
Nolan, ”General B. F.” (1936); V. W. Crane,
”B. F., Englishman and American” (s. å.);
S. Arvidson, ”B. F.” (1943).
Franklin [frähjklin], Sir John, engelsk
sjöofficer, polarforskare (1786—1847). Han
åtföljde 1801—03 sin släkting M. Flinders på
dennes färd längs Australiens syd- och östkust.
Efter tjänstgöring i
eng. marinen ledde F.
1819—22 och 1825—
27 två expeditioner till
Nordamerikas
nordkust, varunder
särskilt trakterna kring
Mackenzie- och
Cop-perminefloderna samt
kusten mellan 109 V20
och 149 V20 v. Igd
utforskades. F. blev
1836 guvernör över
Tasmanien, där han
ivrigt arbetade på
koloniens förkovran.
Hemkallad till England 1843 för att
övertaga ledningen av ett nytt försök att finna
nordvästpassagen, avseglade han 1845 med
fartygen ”Erebus” och ”Terror” till farvattnen v.
om Grönland. De båda fartygen iakttogos
sista gången 26 juli av en valfångare vid ö.
inloppet till Lancastersundet. När inga vidare
underrättelser inträffade, utsändes från 1848
den ena expeditionen efter den andra för att
söka upplysningar om F:s öde. De första
underrättelserna om expeditionens undergång fick dr
J. Rae 1854 av eskimåer vid Boothiagolfen. F:s
maka, Jane F., utsände 1857 ett fartyg under
L. M’Clintock, vilken konstaterade, att
expeditionen 12 sept. 1846 fastnat i isen n. v. om King
Williams land på 710 5’ n. br. och 98° 23’
v. Igd. Sedan F. 11 juni 1847 avlidit, hade de
överlevande 22 april 1848 lämnat fartygen för
att söka taga sig fram till Stora Fiskfloden men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
