Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Frankrike
72
intog ung. samma politiska ståndpunkt. De
Gaulle försökte fortfarande förgäves ingripa och
fick först i maj 1943, efter axelmakternas
nederlag i Tunisien, komma till Alger. Icke minst
med stöd av opinionen i hemlandet hävdade han
sig till slut. I juni s. å. upprättades F ranska
befrielseutskottet med de Gaulle och
Giraud som alternerande presidenter. Den sistn.
trängdes snart i bakgrunden. I nov. s. å.
bildades i Alger Franska konsultativa
församlingen, ett urspr. rådgivande organ,
som hastigt fick växande betydelse. Det
uppstod sålunda en provisorisk styrelse med viss
demokratisk prägel. Befrielseutskottet gjorde
anspråk på att utgöra en provisorisk regering
och erkändes som sådan av flera stater, men
U.S.A. och Storbritannien vägrade att ta detta
steg, vilket motiverades med att man borde
avvakta F:s befrielse för att klart utröna
folkviljan. De fria franska styrkorna uppnådde en
numerär av mer än Va mill. man. De fingo
växande militär betydelse och spelade en viktig
roll vid fälttågen i Italien och Frankrike.
XXII. Befrielsen och det
konstitutionella provisoriet 1944—46. Vid
invasionen i F. 1944 blev landet åter en
huvudkrigsskådeplats, och då de allierade bröto genom
på Normandie-fronten, gav de Gaulle signal till
nationell resning. De franska inre styrkorna,
Forces francaises de 1’intérieur, under befäl av
general J. Koenig gjorde betydande militära
insatser. Franska trupper i Nordafrika hade blivit
modernt utrustade. Delar insattes i striderna om
Tunisien samt på italienska halvön. En härav
bildad armé deltog slutl. i invasionen i s. F. I
aug. s. å. grepo Paris’ invånare till vapen och
befriade i samverkan med inryckande
amerikanska trupper huvudstaden, dit de Gaulle anlände
25/s. Fransmännen deltogo i slutkampen mot
Tyskland, och s. och centrala Rhenlandet samt
Baden blevo fransk besättningszon. F. deltog
vidare i ockupationen av Berlin och blev
besätt-ningsmakt i de österrikiska provinserna
Vorarl-berg och Tyrolen. Saarområdet, som ingår i den
franska ockupationszonen, önskar F. göra till ett
autonomt område, ekonomiskt anslutet till F. (i
april 1948 tillkännagav franska regeringen
områdets fullständiga inlemmande i F:s ekonomi). —
Efter befrielsen ogiltigförklarades Pétains
stats-akter, men detta innebar icke en återgång till
Tredje republikens grundlagar. F. kom i två
år att leva under konstitutionellt provisorium. I
sept. 1944 bildade de Gaulle en av stormakterna
följ. mån. erkänd provisorisk regering med G.
Bidault som utrikesminister. Konsultativa
församlingen från Alger tog säte i Paris. En
omfattande räfst med förrädare och kollaboratörer
ledde till flera hundra dödsdomar. Pétain, som
hade bortförts av tyskarna i slutet av kriget,
återvände i april 1945. Han ställdes i juli s. å.
inför domstol och dömdes till döden för sin
politik, men straffet förvandlades till livstids
fängelse. Laval hade jämte sin regering i aug. 1944
förts till Tyskland. Han utlämnades 1945 av
Spanien, dit han hade lyckats fly vid det tyska
sammanbrottet, och avrättades i okt. s. å. — F.
åsamkades under krigets slutskede svåra
materiella skador, särsk. i invasionsområdet men även
på många andra håll. Kommunikationerna
lam-slogos till största delen. Av handelsflottan
återstod mindre än en V3. Ett stort
återuppbyggnadsarbete måste utföras. För att modernisera
produktionsapparaten och höja levnadsstandarden
uppgjordes senare en fyraårsplan. Kolgruvorna,
flygtrafiken, elektricitetsverken och flera stora
banker förstatligades. Som en åtgärd för sig
konfiskerade staten några stora industriföretag, t. ex.
Renault-verken, på gr. av landsförrädiskt
samarbete med tyskarna. — Motståndsrörelsen
splittrades snart och fick ingen större politisk
betydelse efter kriget. Partiväsendet återupplivades,
dock med nya grupperingar och tyngdpunkter.
Kommunisterna gingo starkt fram och blevo det
största arbetarpartiet. Som motvikt uppstod
redan i slutet av 1944 ett nytt vänsterborgerligt,
katolskt parti, Folkrepublikanska
partiet (MRP), som hastigt fick stor betydelse
och en tid företrädde de Gaulle. Socialisterna
vunno en del nya anhängare inom medelklassen
men råkade in i en svår kris och försvagades.
Den återupprättade fackliga landsorganisationen
CGT kom under övervägande kommunistiskt
inflytande. Författningsfrågan trädde i förgrunden
i slutet av 1945. Vid en folkomröstning i okt.
s. å. avvisade en överväldigande majoritet
återgång till Tredje republikens författning.
Samtidigt valdes en konstituerande församling med
uppgift att inom 7 mån. utarbeta en ny
författning. Kommunisterna fingo största antalet
mandat. Socialisterna och MRP voro jämstarka. de
Gaulle, som intill denna tidpunkt hade kunnat
regera med nästan diktatorisk makt, bildade i
nov. s. å. en ny regering men kom i konflikt
med partierna och avgick i jan. 1946. Han
efterträddes av socialisten F. Gouin i spetsen för en
regering på oförändrad grundval. Under
för-fattningsdebatten uppdelade sig de ledande
partierna i två huvudriktningar. Folkrepublikanerna
önskade en stark presidentmakt och ett
tvåkam-marparlament. Socialisterna och kommunisterna
krävde enkammarsystem, varvid de förstn. voro
villiga att acceptera presidentmakten som en
motvikt, medan däremot kommunisterna begärde, att
hela makten skulle läggas i kammaren. Vänstern
genomdrev med knapp majoritet i april s. å. ett
författningsbeslut, som förkastades vid
folkomröstning i maj s. å. Därefter valdes en ny
konstituerande församling. Folkrepublikanerna
beläde första plats bland partierna, närmast följda
av kommunisterna. Bidault bildade en ny
tre-partiregering och behöll utrikesministerposten.
Författningen blev en kompromiss genom att
socialisterna närmade sig folkrepublikanernas
ståndpunkt, och även kommunisterna gingo med
på ett modifierat tvåkammarsystem. I
konstitutionen upptogos bl. a. även bestämmelser för
organiserande av F. och dess kolonier som ett
franskt samvälde, de Gaulle, som var mot
parlamentets stora befogenheter, ingrep flera gånger
i striden och bröt med MRP. Författningen
god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
