Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk konst - Romansk byggnadskonst - Gotisk byggnadskonst - Medeltida skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Fransk konst
104
äro vanliga där, likaså kupoltäckta
centralbyggnader. I kyrkor av den förra typen stödjas valven
ofta av strävpelare, stundom lagda innanför
ytter-murarna, förenade med valvbågar och ibland
genombrutna, så att de bilda en sidoskeppsliknande
rad av sinsemellan förenade rektangulära nischer.
Treskeppiga kyrkor täckas ofta av tunnvalv över
mittskeppet och ha halva eller skevt stigande
tunnvalv över sidoskeppen eller emporerna.
Tunnvalv med spetsbågig tvärgenomskärning, vilka
kräva mindre stark försträvning, förekomma ej
sällan. Koret är rektangulärt, ibland med absid
(el. treskeppigt med tre absider) el. utbildat som
en halv centralbyggnad i mer el. mindre rika
former, ofta med en krans av småabsider
(absidio-ler). — I norra Frankrike utgick man från
den trätäckta basilikan, som oftast fick
rektangulärt kor med absid. Kryssvalv, först i sidoskeppen,
från tiden omkr. noo även i mittskeppet,
nyttjades regelbundet och konstruerades redan i början
av noo-talet på spetsbågar, med ribbor och med
kupiga kappor. Kyrkointeriörerna karakteriseras
av mittskeppsmurarnas tredelning genom
sido-skeppsarkader, emporer och fönstergallerier. — I
Bourgogne och angränsande delar av ö.
Frankrike bestämdes noo-talets
kyrkobyggnads-konst av den väldiga 1089—95 uppförda
klosterkyrkan i Cluny, en basilika med tunnvalv i
mittskeppet, kryssvalv i sidoskeppen, triforiegalleri i
st. f. emporer, tvärskeppen med centraltorn och
rikt utbildat korparti med omgång, kransad av
absidioler, samt dubbeltorn vid västfasaden.
Också cisterciensarkitekturen (kyrkor med
rektangulärt kor eller senare med koromgång och
kapellkrans, tvärskepp och tunnvälvt eller i yngre
byggnader kryssvälvt långhus, allt i osmyckade men
ädla former) har sitt ursprung i Bourgogne. —
Koromgången utbildades först i v. Frankrike
(Saint-Martin i Tours, 900-talet) och nyttjades
i förening med absidioler, särskilt i Languedoc
och i det vid denna tid med s. Frankrike
konstnärligt samhöriga n. Spanien, vid stora kyrkor
med tre eller fem skepp i långhuset och
fler-skeppigt tvärhus (ofta med centraltorn) till
storslagna rumskompositioner. — Av romansk
kloster- och profanarkitektur finnas talrika
lämningar.
Gotisk byggnadskonst. Inom Frankrikes
romanska konst hade de flesta för den gotiska
stilens tillkomst väsentliga konstruktionsdetaljerna
upptagits och utbildats: spetsbågen, ribbvalvet och
strävpelaren. Katedralen i Ångers (påbörjad
1150), i vilken valvens horisontala och vertikala
tryck samlas i travéhörnen och där motvägas av
yttre strävpelare, medan långmurarna f. ö. äro
helt lätta, skiljer sig i konstruktivt avseende föga
från en enskeppig byggnad i höggotisk stil. Den
nn gg o t i s ka stilen, som framträdde i
Ile-de-France och Picardie kort före noo-talets mitt
(koret till klosterkyrkan i Saint-Denis 1140—44,
katedralerna i Sens, Noyon och Senlis, kyrkan
Saint-Germain-des-Prés i Paris, färdig 1163,
katedralen i Laon, koret till Notre-Dame i Paris
1163—82), kännetecknas av konsekvent
användning av spetsbåge, ribbvalv och basilikal
upp
byggnad; från den romanska stilen skiljer den
sig huvudsaki. genom högre, lättare och luftigare
byggnadssätt. Koromgång förekommer i regel,
långhusets arkader ha oftast runda pelare,
sidoskeppen ha låg bottenvåning och emporer, och
genom införande av ett triforium mellan
emporerna och fönstren får mittskeppsmurarnas inre
ofta en indelning i fyra våningar. — Avgörande
för höggotikens utveckling var
uppfinningen av strävbågen, som med ringa
materialförbrukning och även på stor höjd kan upptaga
utåtriktat tryck. Till periodens inledningsskede
höra långhuset till Notre-Dame i Paris (omkr.
1180—1200), som i uppbyggnaden i huvudsak
lämpats efter det tidigare påbörjade koret och
katedralen i Chartres (nuv. långhuset och
korpartiet påbörjade 1194), med tungt strävsystem
och jämförelsevis små fönster utan rosverk men
med höga sidoskepp utan emporer, med polygona
kapell kring den tvåskeppiga koromgången samt
knippepelare i långhus, tvärhus och högkor.
Katedralerna från den fullt utbildade höggotiken,
ss. Reims (påbörjad 1211), Amiens (1220) och
Beauvais (påbörjad 1247, ombyggd efter ras
1284, ofullbordad), skilja sig från
Chartreskate-dralens stil genom sitt lättare och elegantare
strävsystem och väggytornas upplösning genom
största möjliga ljusöppningar, som indelas av
mellanposter och rosverk. Till de märkligaste
mindre kyrkobyggnaderna från höggotiken hör
Sainte-Chapelle (färdigt 1248) i Paris. — Den
senare medeltidens kyrkoarkitektur
följer höggotikens konstruktion och plananordning
av byggnaderna (den ”doktrinära sengotiken”
under 1300-talet). Användningen av kölbågen och
det rika, av eldslågeliknande former
sammansatta rosverket kännetecknar 1400-talets
”flam-boyantstil”, som framträder bl. a. i kyrkorna
Saint-Ouen och Saint-Maclou i Rouen. — Vid
sidan av den nordfranska gotiken, som raskt
utbredde sig inom och utom Frankrike, märkas
lokalstilar i Normandie, Bourgogne, s., s. v. och
mellersta Frankrike. — Betydande rester av
gotisk profanarkitektur finnas: talrika broar,
fästningsverk, slott och borgar, biskopspalats,
stiftelser och borgerliga privathus.
Medeltida skulptur. Den franska
medeltids-skulpturens viktigaste arbetsfält var den figurala
fasadutsmyckningen på kyrkorna. Från romansk
tid finnas de viktigaste monumenten i s.
Frankrike och Bourgogne. Intryck av antik skulptur
(särskilt tydliga i Provence), av bokmåleriet samt
av bysantinska elfenbensskulpturer och
metallarbeten ligga till grund för denna romanska
bild-huggarkonst. Viktiga lokalskolor och verkstäder
funnos i Saint-Gilles och Arles i Provence,
Tou-louse, Angoulème, Moissac och
Clermont-Fer-rand samt i Autun och Vézelay i Bourgogne. —
Samtidigt med den gotiska arkitekturen
utvecklades monumentalskulpturen vid de nordfranska
katedralerna. Den första stora
portalkompositionen av senare vanlig typ är västportalen i
Chartres (omkr. 1130—50) med sina kolonnliknande,
strängt f ron tala statyer. Något äldre än
Chartres-portalen är en portal i Étampes (1120-talet);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
