Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Vilhelm II (konung av Preussen) - Fredrik Vilhelm III (konung av Preussen) - Fredrik Vilhelm IV (konung av Preussen) - Fredrik III (konung av Preussen, tysk kejsare) - Fredrik Karl (prins av Preussen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
F redrik
144
Preussens anseende. F. var först g. m. Elisabet
Kristina av Braunschweig och sedan med
Fredrika Luise av Hessen-Darmstadt. — Litt.: F. R.
Paulig, ”Friedrich Wilhelm IL, sein
Privat-leben und seine Regierung” (1897).
5) Fredrik Vilhelm III, den föreg:s
son, konung (1770—1840). Han hade ingen
större begåvning men var plikttrogen och hade
en ren karaktär. Vid faderns död (1797) besteg
F. tronen; han avskedade omedelbart faderns
manliga och kvinnliga gunstlingar. F.
avskaffade det hatade tobaksmonopolet och införde
några rättskipningsreformer. Inom
utrikespolitiken var han icke vuxen sin ställning. I det
längsta iakttog han den neutralitet, som
Preussen lovat i Baselfreden 1795, men han fann sig
1806 föranlåten att börja krig mot Napoleon,
som först lovat Preussen Hannover men sedan
erbjudit det åter till England. Preussiska armén
krossades vid Jena och Auerstädt, och
Preussen miste genom freden i Tilsit 1807 nära
hälften av sitt område. Denna hårda motgång hade
emellertid till följd en allmän uppryckning,
inspirerad av F:s ädla gemål, Luise av
Mecklen-burg-Strelitz, och ledd av förste ministern von
Stein, som dock på Napoleons anmodan
avskedades 1808. Framstegen fortsatte under
Har-denbergs statskanslerstid (från 1810). Preussiska
trupper deltogo i Napoleons tåg till Ryssland,
men redan under återtåget övergingo de till
ryssarna, och F. kallade 17 mars 1813 genom ett
upprop, ”An mein Volk”, hela folket till vapen.
Genom Wienkongressen fick Preussen 1815 full
ersättning för sina territoriella förluster.
Konungen inträdde i Heliga alliansen och höll icke
sitt löfte om en fri författning efter
befrielsekrigets slut; i stället förföljde regeringen alla
slags frihetssträvanden, ”demagogische Umtriebe”.
F. försökte ena luteraner och calvinister genom
den s. k. unionen 1817; han tillfredsställde
därmed ej någondera parten. Med Luise (d. 1810)
hade F. bl. a. sönerna Fredrik Vilhelm IV och
kejsar Vilhelm I samt dottern Charlotta, förmäld
med Nikolaus I av Ryssland. 1824 ingick han
morganatiskt äktenskap med grevinnan Augustc
von Harrach, upphöjd till furstinna av Liegnitz
(d. 1873). — Litt.: W. Hahn, ”Friedrich
Wilhelm III. und Königin Luise” (3:e uppl. 1877).
6) Fredrik Vilhelm IV, den föreg:s
son, konung (1795—1861). Han åtnjöt en
vårdad uppfostran, som utvecklade hans rika anlag
men icke rådde bot för hans främsta fel,
bristen på vilja och pliktkänsla. Under
befrielsekriget insöp han övertygelsen om det preussiska
kungadömets gudagivna kall att besegra
revolutionens grundsatser. Denna övertygelse stärktes
genom nyromantikens politiska och religiösa
idéer. F. tillträdde styrelsen 1840. Hans första
regeringshandlingar (amnesti, beviljande av
större tryckfrihet m. m.) vittnade om försonlighet,
men en av ständerna framställd anhållan om en
konstitution avslogs av F. Slutligen sökte F.
bryta udden av den växande liberala rörelsen
genom en kungörelse (3 febr. 1847), att en
”förenad lantdag” skulle hållas i Berlin. Stämningen
blev dock allt bittrare, i synnerhet i Berlin, och
utlöstes i fullt uppror 18 mars 1948. Ehuru
trupperna segrade, tappade F. alldeles huvudet.
Han råkade helt i massans våld och måste med
blottat huvud hylla de i gatustriderna stupades
minne. F:s liberalism blev kortvarig. 22 maj
sammanträdde en
preussisk
nationalförsamling, men
konungen lät med trupper
spränga denna, varpå
den upplöstes 5 dec.
Samma dag
utfärdades en konstitutionell
författning, som efter
att ha blivit
modifierad av
representationen stadfästes av
konungen 31 jan. 1850.
— Tyska
nationalförsamlingen i Frankfurt
a. M. valde 28 mars
1849 F. till Tysklands kejsare. Han
vågade dock av fruktan för Österrike ej mottaga
valet. I stället medverkade han genom
Olmütz-fördraget (29 nov. 1850) till Tyska förbundets
återupprättande. Under sina sista regeringsår lät
sig F. helt bestämmas av de reaktionära
(ministerpresidenten O. Th. v. Manteuffel och
general L. v. Gerlach). Redan i okt. 1857 lämnade
han till följd av sinnessjukdom regeringen åt sin
bror Vilhelm, vilken 9 okt. 1858 även fick
re-genttitel. F. ingick 1823 äktenskap med Elisabet
av Bayern (1801—73); det blev barnlöst. — Litt.:
H. v. Petersdorff, ”König Friedrich Wilhelm
IV.” (1900); F. Rachfahl, ”Deutschland,
Friedrich Wilhelm IV. und die Berliner
Märzrevo-lution” (1901); E. Lewalter, ”Friedrich
Wilhelm IV.” (1938).
7) Fredrik III, konung (1831—88), tysk
kejsare, se nedan Tyska riket 5).
8) Fredrik Karl Nikolaus, prins, militär
(1828—85), brorson till kejsar Vilhelm I,
inträdde i armén 1845, deltog i 1848 års krig och
blev 1857 fördelningschef, 1860 chef för 3:e
armékåren, 1861 general av kav. och 1870
generalfältmarskalk. Under 1864 års krig förde F.
befälet över den kombinerade preussiska
armékåren och stormade med denna
Dybbölställning-en. I kriget mot Österrike 1866 var han chef
för 1 :a armén och slog österrikarna bl. a. vid
Gitschin och inledde slaget vid Königgrätz, som
han till en början fick ensam utkämpa. I 1870
—71 års krig förde F. befälet över 2:a armén
och tvingade efter segrarna vid Vionville och
Gravelotte Metz till kapitulation. Han vände
sig därefter mot Loire-armén och slog denna
vid Beaune-la-Rolande, intog Orléans och angrep
därefter general Chanzy, som han i grund
besegrade vid Le Mans 1871. Efter fredsslutet var
F. generalinspektör vid 3:e arméinspektionen. -—
Litt.: W. Foerster, ”Prinz Friedrich Karl von
Preussen. Denkwürdigkeiten” (2 bd, 1910); G.
F. A. A. Haeseler, ”Zehn Jahre im Stabe des
Prinzen Friedrich Karl” (3 bd, 1910—15).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
